söndag 30 september 2018

Läst september


  1. Maskernas stad av A. R. Yngve, (Rec.ex. författaren)
  2. Den osynliga nåden av Bernt-Olov Andersson, (Rec.ex. författaren)
  3. Strandhotellet av Christina Olséni och Micke Hansen, (Rec.ex. Bokfabriken)
  4. Tiggarens hand av Olle Lönnaeus, (Rec.ex. Bokfabriken)
  5. Luna Olympia av Ulrika Fjellborg, (Rec.ex. Fafner Förlag)


En smakebit på søndag: Ingenting att se

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbit här idag hämtas från Ingenting att se av Robert Warholm. Sidan 6 (i händelsernas centrum finns Carin som barn, en sommardag 1936):

    "Inte tänker hon på att hon spillt bärens röda saft på sin ljusgula klänning. Där syns tydligt spåren av de jordgubbar hon ätit. Men det är Carin helt omedveten om. Nu får hon syn på grannens katt, som spatserar inne i Carins trädgård. Den går i skuggan längs väggen på det stora röda hus som är Carins hem.
    Huset är inte märkvärdigt. Ett tvåvåningshus, målat med Falu rödfärg och med vita knutar. Även förstukvisten är vitmålad. På bottenvåningen finns köket med en kammare innanför, ett finrum, föräldrarnas sovrum och Carins rum. En smal trappa leder upp till andra våningen, men dit går de aldrig.
    Carin vill klappa katten. Dess svarta päls ser så mjuk ut. Om hon går försiktigt, kommer säkert katten att stå kvar och låta sig klappas, men det tänker inte flickan på. Hon rusar fram mot katten, som blir rädd och springer iväg. Den springer ut genom grinden och tvärs över gatan. Carin springer efter. Hon ska klappa katten.
    Rätt ut på vägen springer hon. Det enda hon tänker på är katten. Hon ägnar ingen tanke åt att hennes föräldrar har förbjudit henne att gå ut på vägen. Föräldrarna förbjuder så många saker. Hon får inte plocka jordgubbar själv. Hon får inte ta kakor ur kakburken utan lov. Skulle förbudet mot att gå ut på vägen vara viktigare än förbudet att plocka några jordgubbar eller att ta kakor? Om mycket är förbjudet, hur ska man då veta att det ena förbudet kanske är viktigare än det andra?"

Olycksbådande och hemskt, inte sant?


Ha nu en riktigt trevlig söndag, med eller utan mingel på bokmässa!😊

❤️

Andras smakbitar hittar du länkar till här.


lördag 29 september 2018

"Tiggarens hand" av Olle Lönnaeus

Tiggarens hand av Olle Lönnaeus. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176297353

"Kasta för fan, Amir!
Orden ekar i huvudet. Han gjorde det, han kastade bensinbomben. Men han känner sig varken befriad eller stolt. Och någon är efter honom nu, han vet det. 
Sensommaren är het och var och varannan natt har det bränts bilar i Malmö. I natt var det någon som dog, blev ihjälbränd. Jonny Lilja och Eva Ström har en fruktlös uppgift framför sig: att få folk i Rosengård att prata. Ingen vågar tjalla för snuten. 
När fler personer mördas runt om i Malmö blir polisen alltmer pressad. Med hjälp av sina kontakter i den undre världen lyckas Jonny snart skönja ett mönster bortom gängskjutningar och knarkkriminalitet. Det är med livet som insats som Jonny försöker utkristallisera sanningen - och nu är plötsligt hans liv mer värt än på mycket, mycket länge."

Tiggarens hand är tredje fristående delen i deckarserien om mordutredaren och f.d. spelmissbrukaren Jonny Lilja och hans kollega Eva Ström. Har inte läst de föregående delarna i serien, men den här boken gick bra att läsa fristående.

Olle Lönnaeus böcker hade jag tidigare varit nyfiken på. Deckare med aktuella ämnen ger något extra att läsa, kan skänka nya insikter och olika perspektiv på samtiden. Författaren är även politisk reporter på tidningen Sydsvenskan och detta är helt säkert ett plus för den här typen av kriminalroman. Verkligheten blir skildrad på ett särskilt trovärdigt och inlevelsefullt sätt, då högst aktuella ämnen berörs. Mina förväntningar angående detta infriades totalt och det gav mig stor behållning av romanen.

Fångades på en gång av en dramatisk inledning. Var kanske inte lika fängslad av historien rakt igenom, men i stort sätt var det den trovärdiga skildringen av miljön och människorna som gjorde det hela så intressant, allt insiktsfullt om vår samtid. Till det kommer även en flytande lättläst prosa (gillade dock inte de insprängda citerade låttexterna - blev för mig bara som trista avbrott som jag inte riktigt fattade vitsen med).

Malmö skildras med ett hopplöst mörker som kan förknippas med noir-stilen. Är det så här? Med nyhetsrapporteringar och med hur samhällsutvecklingen har blivit under senare år känns det tyvärr väldigt trovärdigt, och tungt, oerhört tungt och dystert. Alla skarpa kontraster, från den påkostade flärdfulla högstatuslyxen till de uslaste omänskliga tillhållen; ett samhälle med grov kriminalitet, dödliga gängskjutningar, rasism, samt eländigt fattiga och svårt utsatta tiggare. Och så ett hårt prövat polisväsende mitt upp i allt som skall försöka förstå och hantera situationen. Man får en insiktsfull bild av hur det kan vara då ungdomar lockas till att begå brott och våldsamma handlingar, lockas in i kriminella gäng, ungdomar som saknar framtidstro och därmed blir extra utsatta för påverkan.
Men samtidigt finns en medmänsklighet som en bärande kraft genom romanen, som tur är, för det var en oerhört tung läsning som tidvis bara kändes för mycket, så till den grad att det trubbade av spänningen lite, man behövde ta en paus ibland för att orka med.

Vet inte vad jag skall tycka om Jonny Lilja, en ganska trasig människa med mörkt förflutet och underliga kontakter i den kriminella världen. Men med en inre styrka att ta sig vidare verkar han ändå ha en god vilja att få både sig själv och andra på rätt kurs. Hade säkert förstått den här karaktären bättre om jag läst föregående delar i bokserien om Jonny Lilja & Eva Ström. Första delen Jonny Liljas skuld blev nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa svenska deckare 2014, så efter att nu ha läst Tiggarens hand är den i läge att föras in på min TBR-lista. Kommer med all säkerhet att vilja läsa fler böcker av Olle Lönnaeus, kriminalromaner som tycks skänka viktig kunskap och insikt i en ofta alltmer svårbegriplig samtid.

Tidigare blogginlägg om boken finns här (smakbit).

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Tiggarens hand:
Bina's Books


"Strandhotellet" av Christina Olséni och Micke Hansen

Strandhotellet av Christina Olséni och Micke Hansen. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789176295885

"Egon, 85 år och singel, upplever sitt livs mest omtumlande sommar. När han och de övriga i pensionärsgänget ger sig ut i Ragnars nyinköpta segelbåt går det inte helt enligt plan. Ombord hittar de nämligen båtens tidigare ägare, Gustav Sparre, död. Utan att tänka på konsekvenserna bestämmer sig Egon och Ragnar för att slänga honom överbord, men olyckligtvis fastnar kroppen i en tamp. Det blir stor uppståndelse i Skanörs hamn när båten anlöper med Gustav Sparre i släptåg. Det visar sig snabbt att han inte dött en naturlig död och Skanörs poliser har fått ett komplicerat spaningsmord på halsen. När det kort där på inträffar ytterligare ett dödsfall i hamnen, riktas pressens blickar mot den idylliska badorten i söder.

Samtidigt som kraven på poliserna ökar, bestämmer sig Egon för att testa nätdejting. Under signaturen En charmör från Skanör kastar han sig huvudstupa in i dejtingens förtrollade värld. Det slutar i total katastrof.

Strandhotellet är en humoristisk deckare om pigga pensionärer, oväntad död och den svåra konsten att både hitta och behålla kärleken. Det är den fjärde delen i den populära serien Mord i Falsterbo."

Föregående delar i deckarserien Mord i Falsterbo: Badhytten - det som göms i sand kommer fram ibland, Fågelskådaren och Ryttaren. Så Strandhotellet blir alltså den fjärde boken i serien. För egen del hade jag inte läst de föregående böckerna, kanske var det en disfavör i sammanhanget.

Hade av författarduon tidigare läst den humoristiska pusseldeckaren Ester Karlsson med K, en roande historia om en djärv och tuff tant, med smågalna infall sådär emellanåt. Just den påbörjade bokserien har f.ö. helt nyligen fått en uppföljare: Ett lik i garderoben, vilken jag helt klart kommer att läsa så småningom. Strandhotellet var i jämförelse inte riktigt på samma sätt i just min smak, för mig var den något för mycket överklass på något sätt (bara välbeställt folk med bekymmer därefter) och upplevde att det var väl mycket upprepningar. Inte så stort fokus på själva morden utan mer runt karaktärernas privatliv och relationsbestyr. Mårten och hans "frugan" (låter ungefär lika illa som "kärringen" i min mening), som aldrig tycks vara värd att kallas vid sitt namn, får ta mycket plats i en familjerådgivningsscen. Liksom Egon och hans dejtingbekymmer på äldre dar. Som kriminalroman saknar den nog ganska mycket trovärdighet - även om mordgåtan snickras ihop relativt snyggt - men det är ju heller förstås inte det väsentliga i en sådan här humoristiskt klämkäck roman. På ett feelgoodaktigt sätt fikas det stup i kvarten, koffein och söta bakverk tycks höra till feelgood, många kan säkert uppleva att det förhöjer mysfaktorn. Men som sagt, det här med upprepningar, vissa användbara knep kan bli tröttsamma i längden, då de är ständigt återkommande.

Det skall erkännas att det tog mig ett tag att läsa igenom Strandhotellet, gjorde även ett längre uppehåll över sommaren. Fäste mig inte riktigt vid någon av karaktärerna, handlingen varken berörde mig, kändes speciellt spännande eller intressant. Något tog emot, och jag misstänker att det mest berodde på mig och inte själva romanen. När boken var utläst lämnade den inget kvar, ofta är det även sådant som jag vill att böcker skall göra, åtminstone en känsla eller en tanke. I alla fall var det så när Strandhotellet lästes, olika böcker för olika tider (och sinnesstämningar). Sen må det vara hur välskrivet, mysigt och underhållande som helst, ibland funkar det bara inte.

Recensioner på bokbloggar får man acceptera blir personligt utformade och ibland med detta som utgångspunkt brutalt ärliga. Så för er som tidigare läst den här bokserien, tveka inte det minsta att läsa Strandhotellet också, för i det stora hela är det en helt okej, småtrevlig och lättsam historia, idylliskt utan några direkt mörka undertoner. Om det sistnämnda är en för- eller nackdel är väl sen upp till var och en att avgöra.

Betyg: 2/5

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Cdon

Andra bokbloggare om Strandhotellet:
Bokpool
Boklysten
Läsa & Lyssna


fredag 28 september 2018

Dagens bokpost: Den moderna gentlemannen


Den moderna gentlemannen
av Måns Zelmerlöw & Alexander Wiberg


🤣 ahahaha ...

... ett fint inbundet halvklotband kom i ett paket från Bokfabriken idag, och ja, den som känner mig förstår nog att det var ett överraskningsrecex. Jag och mode alltså, nada intresse för mode och stil. Men jösses, jag tar det som en utmaning! Alla recensionsexemplar som hittar hem till mig blir lästa och alla skriver jag om här på bloggen (förr eller senare), det är mitt självpåtagna commitment. För man lär sig ju nya saker på det sättet, som man inte skulle ha kommit i kontakt med annars, inte sant? Den snygga boken med dom stiliga pojkarna på framsidan får stå och visa upp sig ett tag i bokhyllan innan jag tar itu med den. Får fundera ut en strategi, kanske konsultera systersonen som är en grabb med artighet och stil, samt i ålder att förstå detta bättre än mig. Det ska nog gå vägen.😊

Nu handlar förstås den här boken om så mycket mer än bara herrekipering (läs mer om vad boken omfattar på pressmeddelande från Mynewsdesk), men har ni tänkt på att herrkläder har högre kvalité, är mer välsydda och funktionella än damkläder, utan att för den skull vara dyrare? Så himla orättvist! Gummistövlar, kängor, jackor och t-shirts t.ex..  Japp! Ratar alltmer dessa sämre, formsydda, opraktiska och grälla damkläder/-skor ibland p.g.a detta (föredrar kläder/skor från Granngården och Jula numera för att hitta sådant som är funktionellt och vettigt). Bara detta med jeans alltså... blir tokig! I värsta fall är dom trasiga och nötta redan i affären. Fattar ingenting. Inte var det så förr heller? Men som sagt, jag förstår verkligen inte det där med mode och stil, varken för dam eller herr... men kanske blir jag lite klokare efter att ha läst Måns och Alexanders bok om den moderna gentlemannen? Vi får se!


Beskrivning (hämtad från Bokfabriken):

"I handboken Den moderna gentlemannen får du tips, inspiration och råd om allt från smoking till basgarderob. Följ med in i en värld av kostymnörderi, stilsynder och skovård. Vad är en lapel chain och vilken är den enda slipsknuten du behöver kunna? Och vad håller egentligen i alla lägen – tassel loafers eller sneakers?

Artisten Måns Zelmerlöw och stilexperten Alexander Wiberg ifrågasätter varandra, guidar och djupdyker i en analys av gentlemannamässig stil – och livsstil. Vad bör en modern gentleman hålla fast vid och vilka beteenden kan förkastas? Ta del av utökade vett och etikett-regler, få en fast hand att hålla i vid din egen whiskyprovning och hitta den för dig perfekta mingelstrategin.

MÅNS OCH WIBERG blev efter första säsongen av tv-serien Chevaleresk nominerade av tittarna till tv-priset Kristallen som Årets bästa manliga programledare för porträtteringen av den moderna gentlemannen. Nu utvecklar de sina tankar vidare i bokform."

Och nej, Chevaleresk har jag inte sett, men nu kan jag ju istället bokledes få ett hum om vad som är gentlemannamässigt i den där lite finare världen. Man skall aldrig sluta vara nyfiken, på det mesta.😉


ISBN: 9789176299807 | Utgivning: 2018-09-26


Tack för rec.ex. Bokfabriken!


onsdag 26 september 2018

Dagens bokpost: Ingenting att se


Ingenting att se
av Robert Warholm


En spännande bok kom med posten till mig idag, boken var väntad och jag är sååå nyfiken på den! In med den i pågående slalomläsningshögen på stört.😀

Så här lyder baksidestexten (som man med lätthet blev såld på sådär direkt):

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”
   Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
   Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
   När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Har med behållning tidigare läst Warholms böcker Skam och Synd (som med fiktiva friheter bygger på autentiska rättsfall). Ingenting att se är till skillnad från dessa två tidigare böcker inte en kriminalhistoria.


ISBN: 9789175811147


Tusen tack för rec.ex. Robert Warholm!😊


söndag 23 september 2018

En smakebit på søndag: Motursvärlden

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Slalomläser rejält nu (massor av spännande böcker på g!). I arla morgonstund lästes ur Motursvärlden av Philip K Dick. Först krävs nog ett förklarande utdrag från förlaget Bakhålls presentation angående den komplicerade handlingen i denna sci fi-roman skriven 1966:


..."Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre." [...] "Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda."



Och här kommer smakbiten, sidan 16 (begravningsplats):

    "Jag sätter en mikrofon på Peaks grav" sa Sebastian efter en tankfull paus. "En som fångar upp hjärtverksamhet och sänder en kodad signal till oss när det börjar bli dags."
    "Är du så säker?" sa Lindy nervöst. "Det är ju olagligt. Skulle polisen komma på det, så kan de ju – ja, kanske dra in näringstillståndet för oss." Det var hans medfödda svenska försiktighet som kom upp till ytan, liksom hans tvivel på Sebastians psioniska föraningar."

Psioniska betyder då en slags psykisk kraft/makt (över materia såväl som över människor), en förmåga att t.ex. som i det här fallet ha en föraning om en kommande "igenfödsel".

Äsch, tar ett litet beskuret utdrag från slutet av det förträffliga efterordet också, skrivet av självaste John-Henri Holmberg (en av de mest betydande personerna bakom lanseringen av science fiction i Sverige):

..."alltså prioriterar Biblioteket utplåningen av Peak och hans nyvunna kunskap, eftersom en ökad gemenskap mellan medborgarna skulle kunna hota Bibliotekets (eller statens) makt.
    Men Motursvärlden är inte bara en dystopi om informationssamhällets sårbarhet." [...] "Här leker Dick med sina romangestalters reaktioner, ofta genom att skickligt använda ett subtilt orimligt ord i ett oväntat sammanhang eller genom att låta dem reagera orimligt, inte minst genom att ta det fullständigt absurda på djupt allvar. Och handen på hjärtat – i hur många romaner får vi vara med om att en robot initierat diskuterar frågan om exakt när själen inträder i människokroppen?"



Önskar er förstås en strålande höstfin söndag!
Bildkälla: CC0 Creative Commons / Pixabay


Andras smakbitar finns länkar till här


onsdag 5 september 2018

"Maskernas stad" av A. R. Yngve

Maskernas stad av A. R. Yngve. Wela Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789187711862

"Äventyret fortsätter! 
David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC. 
Detta är fjärde delen i romanserien Darc Ages - De mörka tidevarven. De tre föregående delarna är Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden."

Handling: En grupp personer har fått i uppdrag att bege sig till den befästa staden Vanitia. När sällskapet väl är där inser de att allt inte står rätt till, de inser även så småningom att de är fångade i staden, att de inte kan komma därifrån. En frihetskamp tar vid, på flera sätt.

I det stora hela en fin fortsättning på den dystopiska och episka äventyrsserien Darc Ages, som alltså i nuvarande skick består av fyra delar. Det genomgående temat i den här fjärde boken handlar mycket om dubbelspel, falskspel och personliga hemligheter. Att liksom innevånarna i den mystiska och anonyma staden Vanitia (vid Italicas kust) ha vanan att alltid bära masker istället för att uppvisa sitt sanna ansikte, dölja sitt verkliga jag och låtsas vara någon annan, förnekelse; så vad är stadens hemlighet? Fantasifull gestaltning som såklart anspelar lite på den årliga karnevalen i Venedig, då venetianer bär mask. Det råder en kuslig stämning i detta framtida Vanitia och just det där kusliga förmedlas på ett utmärkt bra sätt genom känslostämningar och miljöbeskrivningar. Man får sakta ana att där finns en sedan länge väl dold sanning, något som ruvar under ytan, eller snarare maskerna då...

För egen del saknade jag de karaktärer man lärt känna i tidigare böcker; David och Shara, Dohan och Meijji. David (alias Darc) och Shara befinner sig ju i Amreca med storstilade planer, så det borde finnas upplägg för att väva vidare på något intressant vid den kontinenten också. Här blir det istället Kensaburé Orbes och Lady Okono Yota (och hennes robot Kiti-Mo, med alla fantastiska funktioner!) man får lära känna lite mer på djupet, båda har de något att dölja, var och en på sitt sätt. Threo (vars namn ständigt fick mig att tänka på huvudvärkstabletter😂) är en trevlig karaktär och Awonso såklart, som ju var någon man fastnade för redan i föregående delar i serien. Den humoristiska tonen (vilket synkade så bra till historiens upplägg i övrigt) som fanns i första och andra delen, var tyvärr något nedtonad i Maskernas stad.

Hur vår tid tolkats och blivit mytologiserad av denna framtida postapokalyptiska medeltid är fortfarande underhållande i hela sin fantasifullhet. Platserna på världskartan har ändrat namn, belägenhet och beskaffenhet, men kan ändå kännas igen. Det här är en tid då utvecklingen både fortskridit och backat. Ett innovativt och nytänkande huvudtema/världsbygge för en bokserie som mycket väl skulle kunna tänkas ha en fortsättning. Och som tidigare nämnt skulle det alltså vara spännande att få veta vad driftiga David och Shara kan åstadkomma där i Amreca.😊

Betyg: 3/5

Finns att köpa på:
Bokus | Adlibris | Cdon

Andra bokbloggare om Maskernas stad:
Mest Lenas Godsaker


måndag 3 september 2018

Dagens bokpost: Vajlett och Rut


Vajlett och Rut
av Karin Alfredsson


Ett oväntat bokpaket kom med dagens post. En relationsroman som jag nog låter stå till sig ett tag innan jag tar itu med. Bokbeskrivning och författarpresentation som följer:

"Karin Alfredsson följer upp förra höstens succé Skrik tyst så inte grannarna hör (nominerad till Årets bok 2018) med en relationsroman om två kvinnor i Västerbottens inland, i mitten på förra seklet. Om hur det var och är att tvingas bryta mot normen för att vara sann mot sig själv.

Vi har försökt med fri uppfostran. Försökt med sådant som jag har hört att fröken tror på.

Det är sant. Vajlett tror inte på aga. Hon tror inte heller på att följa bibelorden lika slaviskt som barnen i Granträskåsen är vana vid. Hon vet att det finns föräldrar som tycker att ungarnas nya skolfröken är alltför slapphänt och inte gudfruktig nog. Men hon står på sig, vänjer sig nog vid hur sladdret går. Hon är inte den enda det pratas om.   

Nej, bytelegrafen går även om andra. Till exempel om den nya postfröken och hennes hår. Rut är den enda kvinnan i byn som är kortklippt, kanske för att hon inte är rädd för Guds straff. När Vajlett hör vad barnens mödrar sagt om postfröken är hon tacksam att hon stått emot frestelsen att själv ta fram saxen.   

Ändå har de inte hört allt. Ingen mer än Vajlett och Rut har en aning om känslorna som växer så starkt mellan dem, Gud förbjude ...

Karin Alfredsson är en av vår tids största kvinnorättsförfattare. Hon har varit verksam som journalist i drygt 40 år, bland annat på Aftonbladet och SVT. Hon bokdebuterade 1979 med Den man älskar agar man?, den första debattboken i Sverige om mäns våld mot kvinnor. 2006 fick hon Svenska deckarakademins debutantpris för 80 grader från Varmvattnet. Karin är flitigt anlitad moderator och politisk utfrågare. Hösten 2017 gjorde hon comeback efter sex års paus från det skönlitterära skrivandet, med romanen Skrik tyst så inte grannarna hör, nominerad till Årets bok 2018."


ISBN: 9789176299067


Tack för rec.ex. Bokfabriken!


lördag 1 september 2018

Läst augusti



  1. Biotika av KG Johansson, (bibliotekslån)
  2. Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben, (bibliotekslån)
  3. Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier, (bibliotekslån)
  4. Begynnelse av Dan Brown, (bibliotekslån)
  5. Brandvakten av Sven Olov Karlsson, (bibliotekslån)
  6. Rebecca av Daphne du Maurier, (bibliotekslån)
  7. Ketoguiden av Martina Johansson, (ur egen hylla/inhandlad från bokus)
  8. Swedavien av Johanna Juneke, (Rec.ex. författaren)