"Dödens vingslag" av Anne-Marie Schjetlein

Dödens vingslag av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Antal sidor: 317. Utgivningsår: 2021.

Recensionsexemplar.

"Ett lik hittas inmurat i en källare på en gata i Halmstads centrum. Skelettet visar sig vara gammalt och det spekuleras i den gamla myten om en hemlig gång till slottet, via vilken Kristian den fjärdes älskarinna kunde komma till honom. Likets pek- och långfinger är bundet till att ligga i kors.

Andreas och Stina kämpar på i vardagen med fem barn och karriärer. Stina får genom jobbet nya vänner och Andreas upplever att hon inte är lika närvarande i familjen längre. På jobbet blir han irriterad när landshövdingen tränger sig före i vårdkön genom att bjuda in Andreas och Stina till en fest på slottet, årets händelse i det offentliga Halmstad. Stina är överlycklig. Hon är intresserad av historia och på festen går hon på upptäcktsfärd och ser en kvinna som fallit. Hon rusar fram och får ännu en chock. Kvinnan är död, och hennes fingrar är bundna till att ligga i kors.

Även på andra sätt verkar historien upprepa sig. Vem kopierar mordet, och varför?"

Bra avslutning (del 6) på en bra bokserie psykologiska thrillers (den som gillar relationsromaner kan säkert också tycka om serien).

Den här sista delen uppfattar jag mer som en relationsroman än just spänningsroman, den mer effektiva spänningen kommer sent, fast då med full kraft. Historiens avslutande kapitel var väl lite väl rosafluffigt, men alltid trivsamt med ett lyckligt slut, oavsett.

Sympatiska Andreas och hans Stina har varit ett trevligt par att följa, karaktärsutvecklingen är mycket bra och inkännande. Stina får anledning att återknyta till sin uppväxt och förstå vad som egentligen hände då. Andreas råkar i sin tur ut för ett dilemma i sitt yrke. Tillsammans stöttar de varandra fint fortfarande. Mycket familjevardag, utmattande arbetsliv, trötta hemmakvällar, klädinköp, frisyrer (då Stina är frisör), måltider, restaurangbesök, sådant. Underligt med den inhyses tjänstekvinnan, men det kanske kan vara så idag i vissa familjer, en slags RUT-bidragspiga för att "livspusslet" ska gå ihop? Kanske är det realistiskt? Är inte så väl insatt. Bra att handlingen uppmärksammar (utan pekpinnar!) riskerna med sociala medier, hur t.ex. ett alltför öppet konto med personliga uppgifter in i minsta detalj kan innebära en risk. Uppskattar när romaner belyser sådant, även om jag iofs tror att de flesta blivit mer medvetna och försiktiga just i det fallet.

Miljöbeskrivningar för Halmstad, där handlingen utspelar sig, känns idylliska och lätta att leva sig in i. Gäller även interiörer som väcker intresse.

Intrigen byggs upp genom att de korta kapitlen växlar perspektiv mellan Andreas, Stina, och i den här boken karaktären Karl (ett förflutet fram till nutid). Spännande med den historiska vinklingen i dramat, man blir nyfiken på verklighetsbakgrunden till den hemliga gången till slottet. Det får man bestämt ta reda på! Mordgåtan (morden är i pluralis) i sig är väl konstruerad och allt får sin förklaring utan lösa trådar.

Känns det lite vemodigt att bokserien är slut nu? Misströsta då inte, efterordet lämnar en viss reservation för att en punkt kan bli ett kommatecken. Så vi får väl se!

"Döden som vakar" av Anne-Marie Schjetlein

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken (2020). Antal sidor: 366.

Recensionsexemplar (inbunden).

"Det har gått sex månader sedan Andreas och Stina fick sin dotter, ljuvliga Julia. Hemmet är varmt och lyckligt men Stina börjar känna sig rastlös. Är fembarnsmamma allt hon vill vara eller finns det något mer för henne? Stina bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar vilket medför att hon och Andreas behöver nu anpassa sig till en ny vardag.

På jobbet blir Andreas tvungen att hantera en underlig situation, en man påstår sig vara anhörig till en patient i koma men så fort hon vaknar är han som bortblåst. Och hon har ingen aning om vem han var. Snart visar det sig att liknande saker har hänt på andra sjukhus runtom i Sverige.

Dessutom har Stinas nya vän Lena problem med sin frånvarande make och Andreas kollega är ofokuserad. Frågorna blir fler och fler. Vad är det Lenas man undanhåller? Vad har Andreas kollega i tankarna? Och framför allt, vem är den okände mannen och vad gör han egentligen vid patientsängarna?

Döden som vakar är femte boken i serien om kirurgen Andreas. Återigen väver Schjetlein en spännande historia som ifrågasätter hur mycket man egentligen vet om sina nära och kära."

Så blev det då dags för femte delen i bokserien om kirurgen Andreas Nylund, och egentligen handlar det till stor del även om Stina, deras "livspussel" och familjeliv som nu utökats med gemensamma lilla barnet Julia.

Precis som de föregående böckerna, som jag tidigare läst i denna serie, är också Döden som vakar en spänningsroman värd benämningen, utan tvekan. Skickligt skriven roman där spänningen byggs upp och fängslar, inte minst genom att kapitlen varvas utifrån olika bestämda eller endast till en början anade personers perspektiv. Gåtans lösa trådar knyts sakta och psykologiskt trovärdigt ihop. Själva intrigen och upplösningen är klart tänkvärd, man kan inte låta bli att fundera över om den sortens avvikelser på sjukhus skulle kunna hända i verkligheten. Ruskigt. Aldrig tänkt tanken. När något beskrivs realistiskt på det sättet så känns det faktiskt extra skrämmande och obehagligt. Även frågan som ställs ovan, att säkert många inte alltid vet relevanta saker om ens de allra mest närstående, är ju klart intressant. Men läskig. Tanken på att folk kan leva någon slags dubbelliv... Våra närstående (eller arbetskamrater) vill vi ju kunna lita på, fullt ut, för att känna oss trygga.

Precis som föregående del i serien finns en trovärdig samtidsrealism i både miljöbeskrivningar och dialoger, såväl i sjukhusmiljö, hemmiljö och skola. Sistnämnda miljö, och relationer som uppstår i samband med denna, beror på att Stina den här gången bestämt sig för att, mitt upp i allt, skaffa sig en yrkesutbildning. Inte helt lätt för logistiken, med den stora familjen och ett helt litet barn. Men de löser det, på ett (som jag förmodar) modernt medelklassmanér. Som vanligt gillade jag relationsförvecklingarna, det omtänksamma lyser starkt och klart, precis som man vill att det ska vara. Här har vi kurskamrater som bryr sig om varandra, arbetskamrater som stöttar och ställer upp, och såklart paret Andreas och Stina som löser problemen, ger varandra livsrum och förståelse, även när det är kämpigt. Jag tycker om det, helt enkelt.

Ett plus är att författaren inte räds att öppenhjärtigt ta upp aktuella problem inom den svenska sjukvården, så även i förordet. Den sortens civilkurage uppskattas.

Sammantaget en otroligt fängslande och snabbläst (superkorta kapitel funkar perfekt här!) psykologisk thriller. Fastnade med en gång och intrigen triggade mig att vilja få bitarna på plats, förstå hur allt hängde samman. Så lätt att bara läsa ännu ett till kapitel, och ännu ett... Ja, sådär. Ni förstår. Ännu en page-turner. Perfekt avkoppling när man behöver koppla bort och koppla av. Och oj vad det behövs just nu.

"Döden under ytan" av Anne-Marie Schjetlein

Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350957

"Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?

Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer til akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.

Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter i den fjärde boken i serien om kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av."

I den här fjärde delen i bokserien om kirurgen Andreas får vi växelvis följa två parallellhandlingar vilka bjuder på både gåtfulla hemligheter och medryckande dramatik. Bra och riktigt spänningshöjande på alla sätt och vis, inga svårigheter att hålla koll på vem som är vem. De korta kapitlen, ofta med effektiva cliffhangers på sluten, bidrar till det härliga driv jag upplevde med denna thriller. Kan helt klart lämpa sig att sträckläsa.

Historien om tvillingarna var intresseväckande och klurig. Kunde inte ana i förväg hur det hela hängde ihop förrän upplösningen framemot slutet, precis som det skall vara! Vill för egen del bli överraskad på det sättet, och skall därför inte gå in så mycket mer på det.

Huvudberättelsen om Andreas och Stina bjuder på relationsförvecklingar i kombination med vardagsrealism. Där det inte direkt har något med huvudintrigen att göra brukar jag ofta finna sådant ointressant i samtida romaner, men konstigt nog inte i den här författarens böcker. Beror nog till stor del på den sympati jag känner för dessa huvudkaraktärer, detta par med barn från tidigare äktenskap och med ett gemensamt barn på väg. Man vill ju bara att det skall gå bra för dem, trots alla orosmoment som finns... inte minst Petra. Denna person ställde till bekymmer i föregående del i serien, och vad jag kan sakna även här är en resumé kring tidigare händelser där just Petra är inblandad, antingen i prolog eller invävt i texten i form av tillbakablickar. Då hade romanen lättare kunnat uppfattas som fristående.

De realistiska miljöbeskrivningarna och vardagsnära dialogerna - både i sjukhusmiljö och i övrigt - är nutidsorienterade och skickligt framställda, förhöjde bara läsupplevelsen ytterligare för mig.

Upplevde Döden under ytan som en riktigt bra, fängslande och snabbläst psykologisk spänningsroman (perfekta sommarläsningstipset dessutom!). Har på känn att det här blir en sådan bokserie jag inte vill släppa i första taget, och fram tills nu har jag nog bara reagerat liknande på en enda bokserie tidigare (Elizabeth Georges deckarserie om Barbara Havers och Thomas Lynley) ... vilket ju såklart bara det är ett strålande betyg! Förutom denna och föregående bok (Döden ingen ser) i serien måste jag såklart se till att läsa böckerna därförinnan också, inte minst för att få en bakgrundsbild av huvudkaraktären Andreas, vad han tidigare varit med om.

Till sist: Lägg författarnamnet Anne-Marie Schjetlein på minne. Är enligt mig värd en topplacering bland svenska nutida deckardrottningar, hanterar konsten att skriva medryckande psykologiska thrillers med glans. Avslutar med en förhoppning om att det inte skall dröja alltför länge innan det blir dags för nästa uppföljare i bokserien om Andreas. Såklart!

Andra bokbloggare om Döden under ytan:
Vargnatts bokhylla

"Döden ingen ser" av Anne-Marie Schjetlein

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.

En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.

Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.

När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.

Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka."

Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.

Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.

Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden

Andra bokbloggare om Döden ingen ser:
Vargnatts bokhylla
Boktok73
Bokraden