"I rikets tjänst", Anders Jallai

I rikets tjänst, Anders Jallai. Förlag: Publit. Antal sidor: 425. Utgivningsår: 2014.

"Året är 1984. Vad hände före Estonia - före ubåtskränkningarna - innan Palmemordet? Följ med till sommaren 1984, året då det kalla kriget i världen når bristningsgränsen. Palme är tillbaka som statsminister. På andra sidan Atlanten har Ronald Reagan vunnit presidentvalet. Stora satsningar görs på underrättelsetjänsterna på båda sidor järnridån.

Anton Modin är 18 år. Han gör militärtjänst som attackdykare på Kustjägarskolan. Livet leker. Han är stark, svårigheter inspirerar honom och ingen utmaning känns för stor. Då börjar saker hända. Hans stora önskan att bli något, någon av betydelse, för en plötslig vändning i juni 1984 när han oväntat får sparken. Hans värld rasar samman och hans möjligheter att visa att han duger försvinner. Då dyker Chris Loklinth, en man i 35-årsåldern, upp i kulisserna. Han är chef på SSI:s inrikesavdelning, Byrån kallad, som skyddar Sveriges inre säkerhet - en hemlig militär enhet med långt större befogenheter än Säpo. Loklinth vill värva Anton Modin till sin avdelning för våta uppdrag - Black Ops.

Anton Modin - i rikets tjänst är den femte boken i serien med nyckelromaner om det kalla kriget, skrivna av experten på området, Anders Jallai. Boken är en fristående fortsättning och en lämplig introduktion till underrättelseoperatören Anton Modins liv och äventyr. Ett livsöde som ska komma att förändra den svenska samtidshistorien i grunden."

Nummer 5 i den konspiratoriska spionthrillerserien om Anton Modin är vad jag förstår en slags prequel till föregående böcker. Böckerna kan läsas fristående, tycker det fungerar bra. I rikets tjänst skiljer sig en aning från senare delar i serien, så det kommer att bli spännande och se hur böckerna 4-1 kommer att vara.

Trots den lite avvikande utformningen så blandas även här verkliga händelser och personer in i ett fiktivt händelseförlopp, på det där sättet som är så oerhört fängslande och intresseväckande för att ta reda på sanningen bakom fiktionen. Kunde inte låta bli att dra paralleller till romankaraktärerna Tor och Hans i Den sakkunnige... för ja, nästan lite väl brutalt mordiskt är det. Gillade det mer folkligt kulturella tidsmarkörerna som riktigt förflyttade mig tillbaka till 80-talet. Det överklassiga livet är förstås också pikant att få en inblick i, kan tänkas vara något parodierat, men vad vet jag. Rakt igenom inlevelsefullt beskrivna miljöer och stämningar hursomhelst. Och den politiska situationen är ju verkligen intressant skildrad. Man kan ha mycket olika tankar om den. Hur man tänkte om det då, och hur man tänker om det idag. Fast till stor del är det nog tankar man gärna tyst håller för sig själv.

Men ändå. Slapp inte Pierre Sorman lite väl lindrigt undan där på slutet? Nästan som man kan tänka sig att det kan gå till i verkligheten för sådana höjdare (en annan tjusig befattning med en något högre lön eller en rejäl fallskärm, istället för något slags rättmätigt straff). Men detta är ju fiktion, så kanske förväntar man sig något annat då?

Mer här på bloggen: Veckans mening