"Det oåtkomliga", Liane de Pougy

Det oåtkomliga, Liane de Pougy. Vertigo Förlag. Översättning och efterord: KG Johansson. Antal sidor: 152. Utgivningsår: 2022. Originaltitel: L'Insaisissable (först publicerad 1898).

Recensionsexemplar

"Josiane de Valneige är ung, vacker och rik. Hon är också utmattad, deprimerad och förtvivlad. Trots Josianes berömmelse som en av de mest ryktbara horisontella, nämnd i varje skvallerspalt, avslöjas en brist i hennes karaktär: att hon har ett hjärta.

Det oåtkomliga (1898) är Liane de Pougys första roman och har nu översatts till svenska för första gången. Översättningen är KG Johanssons och han har även skrivit efterordet om Liane de Pougys liv som kurtisan, prinsessa och helgon."

Liane de Pougy
(1869 – 1950)

Liane de Pougy, eller Anne-Marie Chassaigne som hon egentligen hette, vilket märkligt levnadsöde ändå.

Det oåtkomliga skall vara hennes först publicerade bok och enligt efterordet lär flera episoder i boken vara hämtade från hennes tid som "kurtisan" (en slags hålldamer som skulle kunna föra sig i rika kretsar, konversera och vara representativa).

Boken är skriven som en brevroman där kurtisanen Josiane de Valneige skriver om sitt liv som hon ser tillbaka på.

Någon särskilt stor litteratur är det väl inte, men intressant att få en inblick i tiden, platsen och en antagligen rätt okänd del av folklivet då och där. Från ett annorlunda perspektiv. I romanen framträder en depraverad människas slags "förvandling" genom tragedi.

Byn Brunoy (norra Frankrike, 20,6 km från Paris), byns årliga mässa, sidan 87:

  "Det stora torget framför kyrkan såg pittoreskt ut med karuseller och berg-och-dalbanor; ett lotteristånd packade upp sina priser i granna färger; en spågumma med helt förbluffande krafter, specialiserad på kärlek, rån och arv, satt upp sitt röda tält bredvid sin husvagn; en tandutdragare satte upp en affisch, som visade blänkande vita löständer för endast tre francs, på sin vagn; de som sålde våfflor och bakelser för en sou friskade på sina brasor med blåsbälgar som smeder, och luften stank redan av friterad potatis och olja. Festen skulle börja nästa dag.

   Den här kvällen hade imponerande fyrverkerier utlovats - antagligen några eländiga färgade lyktor som hängts upp i träden; men Gérard, som hade levt hela sitt liv i Paris och aldrig sett en bymässa, hade gjort upp planer tillsammans med kusken Brunet; de bad madame om tillstånd för att gå ut och njuta av mässans spektakel.

   Och eftersom "madame" inte ville något hellre än att bli lämnad i fred fick de förnämliga tjänarna roa sig så länge de ville, och gärna lite till. Med en generositet som måste ha förvånat dem gav jag dem ledigt till efter midnatt."

Klart läsvärd klassiker. Nätt och lättläst. Vackert inbunden bok. Den blåa färgen har en betydelse.