"Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser", Algernon Blackwood

Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser, Algernon Blackwood. Hastur Förlag. Översättning: KG Johansson. Antal sidor: 483. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

"Algernon Blackwood (1869-1951) är en av den klassiska skräcklitteraturens verkliga giganter och hans inflytande är svårt att överskatta. H.P. Lovecraft ansåg honom vara en av de fyra moderna mästarna tillsammans med Arthur Machen, Lord Dunsany och M.R. James, och kallade hans novell ”Videbuskarna” (The Willows) för tidernas främsta övernaturliga berättelse. Märkligt nog har han inte förrän nu fått en ordentlig introduktion i Sverige. Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser innehåller 13 av hans mest kända skräck- och spökhistorier, som härmed presenteras i lyhörd svensk översättning av KG Johansson."

Nu när kvällarna börjar bli allt mörkare passar det väl bra att plocka fram skräcklitteratur, och varför inte klassisk sådan? Algernon Blackwood var för mig ett tidigare okänt författarnamn tills denna nya samling skräck- och spökhistorier, med svensk översättning och förord skrivet av KG Johansson, kom till mig. I början av boken finns även en översatt inledning av Algernon Blackwood själv, skrivet 1938.

Titlar för de 13 noveller som ingår i samlingen:

Videbuskarna
Hemlig tillbedjan
Uråldrig svartkonst
Snöns tjusning
Wendigo
Den andra flygeln
Överlåtelsen
Rätten till utsikt
Lyssnaren
Det tomma huset
Medbrottsling i förväg
Löftet
Den vansinnige Jones

Novellerna är av olika längd och med stor variation även i övrigt. Övertygad om att översättningen är alldeles utmärkt känslig för rätt uttolkning av originalspråkets alla stämningar med mera. Klassiska berättelser är som oftast väldigt ordrika, och det här är långt ifrån något undantag. Den omfattande samlingen kan verkligen räcka länge att läsa, och med fördel kan man välja ut någon enstaka berättelse i taget, istället för att läsa hela boken sammanhängande på en gång. Dessutom som små konstverk kan man med all säkerhet se nya nyanser vid omläsningar. På så vis är det en utmärkt bok att ha i sin ägo i bokhyllan, för att som sagt kunna plocka fram sådär i oktober när man vill ha något lagom mysrysligt och småkusligt att läsa frampå kvällskvisten.

Själv tycker jag man kan dra vissa paralleller till H.P. Lovecrafts texter, det äventyrliga, de ibland drömska stämningarna, det uppskärrade läget där det verklighetsfrämmande alltmer smyger in och tar över, ofta vagt och obestämt, sådant som sätter din egen fantasi i rörelse. Fast det är lite mer stil på Blackwoods texter kan jag tycka. Så visst, precis som det nämns i bokens beskrivning från förlaget är det helt sant märkligt att författarens berättelser inte är mer kända här i Sverige. Det vill man såklart få vara med att ändra på! Det kommer nog att bli tillfällen för mig att återkomma till den här bokens fängslande och suggestiva noveller här på bloggen framöver, för efter en första genomläsning kommer jag med all säkerhet att vilja göra mer noggranna omläsningar.

Boken inleds med ett bra och lagom utförligt förord av KG Johansson, som ger oss lite mer kortfattat fakta om Algernon Blackwood (1869-1951) och hans författarskap.

Just det här märks väldigt tydligt och man upplever det signifikant i stort sett rakt igenom:

"Mitt intresse vad gäller psykiska frågor har alltid varit ett intresse kring utökat eller utvidgat medvetande. Om ett spöke blir sett är jag mindre intresserad av vad det är för något än av vad som ser det."

Algernon Blackwood