"Phileas Fogg, brittisk gentleman och medlem av Reformklubben, slår vad om att han kan resa jorden runt på åttio dagar. Med sig tar han sin franske betjänt, Jean Passepartout. De många oförutsedda saker - och faror - de möter på vägen beror på fransmannens nyfikenhet och äventyrslust. Samtidigt misstänks Fogg för att ha rånat Bank of England på en jättesumma för resan, och de jagas hack i häl av den engelske detektiven Fix. Till sist är det fransmannen som kommer på hur de ska överlista alla.
Jorden runt på 80 dagar [Le tour du monde en quatre-vingts jours, 1873] innehåller allt det bästa från tidig science-fiction-litteratur, samtidigt som romanen har sitt hjärta i resan och äventyret. Jules Vernes fiktioner utgör en brygga mellan 1800- och 1900-tal, och denna roman betraktas allmänt som hans viktigaste.
En världslitteraturklassiker i svensk översättning av Jakob Gunnarsson.
JULES VERNE [1828-1905] var en fransk författare av allt från äventyrsromaner och science fiction till dramatik och libretton, med en produktion av minst två handskrivna romaner om året. Även om han i dag förknippas med populär- och ungdomslitteratur har han alltid prisats av både kritiker och många stora författare. Hans klassiska verk är Jorden runt på 80 dagar, En världsomsegling under havet, En resa till jordens medelpunkt och Från jorden till månen."
Men... såsom beskrivs ovan, att Jorden runt på 80 dagar skulle innehålla "allt det bästa från tidig science-fiction-litteratur", det stämmer väl inte? Fiktiv reseskildring och spännande äventyrsroman skulle jag hellre vilja benämna den som, uteslutande. Och som sådan är den såklart i toppklass.
För just den här titeln av Jules Verne - gäller förstås även En världsomsegling under havet - har jag haft förutfattade meningar om att det rört sig om en utpräglad barn- och ungdomsbok, men riktigt så är ju inte fallet. Det är möjligt att senare tillkomna omarbetade och illustrerade varianter i seriestil (lättlästa för barn) har fått mig att tro att det är så. Och för just Jorden runt på 80 dagar lär det väl vara en filmatisering (den från 2004), vilken jag faktiskt bara sett lite bitvis och halvhjärtat, som föranlett dessa tankar.
Men faktiskt, även den här boken fungerar mycket bra att läsa i vuxen ålder, och då menar jag förstås originalversionen (nej, inga luftballongsfärder i den!).
Fin klassisk underhållning, perfekt verklighetsflykt (när man är i akut behov av sådan); en rolig, medryckande och fartfylld historia. Dessutom inkluderas medkänsla, hjältemod och ett lyckligt slut; de spännande karaktärerna utvecklas på ett positivt sätt genom handlingens gång. Vad kan man mer begära? Jules Verne tycks ha haft en särskild förmåga att genom sitt sätt att skriva fängsla sina läsare, i alla åldrar, och det håller än idag. Jag erkänner att i tider då det känns som om saker och ting aldrig någonsin kommer att bli bättre (hur mycket goda krafter som än är i rörelse), ja, då fyller den här typen av klassiker en positiv avstressande funktion, äventyrliga historier som är intresseväckande, vänliga och hoppfulla med lyckliga slut. Slutet gott, allting gott... om vi inte skulle bevara fantasin om att allting kan bli bättre, vad skulle det tjäna till? För det syfte andra läser modern relationsspäckad feelgood läser jag gamla klassiker. Troligtvis inget fel i det.
Att läsa romanen tillsammans/samtidigt med barn (typ 10-13 år) borde kanske toppa allt, jag menar, en bok som har förmåga att roa och engagera såväl ung som äldre borde väl vara något positivt att ta fasta på?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!