"Woyzeck", George Büchner

Woyzeck, George Büchner. Översättare och förord: Bodil Zalesky. Hastur Förlag. Antal sidor: 66. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar

"Woyzeck av Georg Büchner (1813-37) är en av de oftast framförda och mest inflytelserika pjäserna i den tyskspråkiga teaterrepertoarens historia. Ännu i våra dagar är berättelsen om den plågade Woyzeck i hög grad levande: Ingmar Bergman satte upp pjäsen 1969 på Dramaten, Werner Herzog kom 1979 med filmen Woyzeck, Tom Waits och Robert Wilson förvandlade år 2000 texten till musikal, Nick Cave skrev musik och sångtexter till den isländske regissören Gísli Örn Garðarssons dramatisering Woyzeck (2005) och Steve Sem-Sandberg lät 2019 historien om Woyzeck växa ut till romanen W.

Mellan scenerna i Woyzeck surrar det i skrift outsagda och varje läsare och varje åskådare bygger medvetet eller intuitivt upp förloppen utifrån den egna kombinationen av det uttryckta och det blanka. Vid varje dramatisering är det kommande växelspelet med publiken en egen oförutsebar dimension. Och i varje huvud och i varje hjärta tar Woyzeck om och om igen ny gestalt, för Woyzeck är en sekulär martyrlegend, ett hårt laddat drama om ett samhällets olycksbarn, en djuppsykologisk undersökning, en studie över makt och vanmakt, en analys av perversioner och hjärtlöshet, en den naknaste, mest förtvivlade kärlekshistoria, ett ödesdrama som vrålar mot himlarna. Vid varje brytpunkt i tiden återföds Woyzeck och fylls med nytt pulserande liv."

Teaterpjäsen Woyzeck är ett ofullbordat fragmentärt verk som senare skall ha blivit postumt vidareutvecklat av ett flertal författare. Woyzeck publicerades 1879 första gången, och då skall det ha handlat om en mer omarbetad version. Första teateruppförandet var i München 1913.

Ett mycket egendomligt drama, som jag är rädd att jag inte fullständigt förstår. Filmen som nämns ovan, den i regi av Werner Herzog från 1979, hade en trailer, och som det ser ut följer filmen manus:

Pjäsen verkar kunna ses som en slags arbetarklasstragedi och den skall vara löst baserad på en sann historia där personen ifråga mördade sin sambo p.g.a. svartsjuka. Kaptenen i bokens handling menar att moral hör samman med välstånd och status, därmed skulle Woyzeck, som är fattig, inte kunna ha någon moral. Berättelsen menas gå ut på att det skulle vara personerna i den unge mannens omgivning som påverkar Woyzecks person och hans vidare handlande.

Såsom man kan förstå av den citerade bokbeskrivningen ovan samt bokens förord, skall där finnas mycket att läsa in i texten, beroende på person som läser och relaterat till tidens situation som råder för tillfället. Intressant att få kännedom om författaren bakom verket också, ett kort men otroligt intensivt liv, verkligen.

Författaren Steve Sem-Sandberg skall ha inspirerats av denna klassiker för romanen W (2020). Och beskrivningen för den boken väcker faktiskt nästan mer intresse, särskilt vad gäller själva scenariot (i det här fallet blev det alltså ett A för att upptäcka ett B!):

"Woyzeck är historien om den lojale fotsoldaten som i ett anfall av svartsjuka dödar kvinnan han älskar. Den verkliga händelsen inspirerade Georg Büchner att 1836 skriva den pjäs som kom att bli en klassiker inom europeisk dramatik. Sem-Sandberg utgår i W från samma material. Det är en berättelse om en ensam människa som för att undkomma misären tar värvning och deltar i det tidiga 1800-talets många krig.

Sem-Sandberg tecknar en bild av ett kluvet Europa – en kontinent som faller sönder av krigets barbari och samtidigt drömmer om en helt ny och upplyst syn på individen som samhällsvarelse. Men främst är W en skoningslös studie av den utsatta människan, av den avgrund som Büchner menade att varje människa är."

Förordet till boken Woyzeck kan säkert ge er fler förklaringar, men tyvärr så kunde jag helt ärligt inte relatera det till texten sådär första gången den lästes. Att Ingmar Bergman satte upp pjäsen 1969 på Dramaten känns logiskt i sammanhanget, har för egen del alltid haft svårt att förstå storheten i sådana drama med regi av Bergman också. Men det här är en liten nätt teaterpjästext på bara 66 sidor, så jag kanske ger den ett nytt försök igen, någon annan gång då jag känner för att klura på något tungsint. Den tiden är inte nu.