Tyckte Nomadplaneten höll hög kvalité fram till kapitlet "Kapellet", därefter blir det till viss del ganska flummigt. Men annars riktigt bra, toppenspännande och suggestivt.
Blev fängslad av samspelet och samtalen mellan expeditionsdeltagarna, deras skräckblandade fascinationen över vad de får uppleva och reaktionerna på den mentala pressen. Karaktärerna blev förutom med sina skiftande personligheter även extra intressanta genom att man fick ta del av deras bakgrundshistorier, och intrigen i sig var tänkvärd. Miljöbeskrivningarna kändes väl genomarbetade för att ge en klar bild som var lätt att leva sig in i, kanske ibland alltför detaljerad. Rakt igenom ett fantasifullt äventyr med både upptempo och transcendental stillhet inför skönhet som både fascinerar och skrämmer.
Det är fantasifullt med en viss realism i botten genom tänkta framtidsscenarier, vetenskapliga teorier och fysik.
Handlingen placerar sig tidsmässigt i ett tidigt 2100-tal. Mänskligheten har mött stora motgångar genom en snabbt eskalerande växthuseffekt och påföljande ekonomiska tillbakagångar, detta har lett till en värld fylld av konflikter.
När så en ny stjärna siktas på himlen, vilket visar sig vara en vandrande s.k. nomadplanet (rogue planet), som fått namnet Gilead, tar ledare runtom i världen beslut om en gemensam internationell rymdexpedition, vilken är tänkt att förflytta folks uppmärksamhet bort från det växande missnöjet på jorden mot en hårt mediebevakad rymdsatsning, ett sorts samlande event som skall skapa hoppfullhet och gemenskap.
Rymdfarkosten bemannas av en grupp bestående av militär, tekniker och forskare; åtta astronauter varav en, bara veckan innan uppskjutningen, avslöjas vara terrorist och ersätts av svensk-kenyanske astrofysikern Jonathan Othiambo, vilken blir berättelsens huvudperson. Misstankar mellan deltagarna uppstår under expeditionens gång, finns där andra mål med deltagandet än det avsedda? Under "jupiterpassagen" händer något oväntat som skapar oro i besättningen och när man senare befinner sig framme vid planeten Gilead börjar konflikter och konspirationsteorier frodas genom mystiska upplevelser och egendomliga vetenskapliga upptäckter i planetens inre hålrum. Temamässigt uppges Nomadplaneten handla om förändring, förnekelse och skuld.
Ett spännande och välskrivet rymdäventyr som troligen kan passa alla, även de som anser att science fiction befinner sig utanför deras safe zone. Räcker gott med att det finns ett intresse för rymden, framtiden och hur människan förhåller sig till dessa, för att fatta tycke för detta rymdepos.
Parentes: Missa inte närporträtt av Jupiter (finns väldigt fascinerande fiktiva beskrivningar i närbild av den planeten i Nomadplaneten annars).
Det där låter ju hur bra som helst, ska läsa den snart :)
SvaraRaderaVisst är det lite underligt att skräck och science fiction inte är riktigt "fint" medan fantasy verkar höra till det som släpps in i salongerna. Förstår inte.
Vilken välskriven recension, du har fått mig ännu mer nyfiken på den här boken :) Jag tackade nej till erbjudandet att läsa den, eftersom jag har.. få se... fjorton rec.ex som skall läsas innan slutet av maj. Men sedan hoppas jag hinna läsa Nomadplaneten också.
SvaraRaderaDet låter hur bra som helst. Ja kanske den får hamna på min önskelista också
SvaraRaderaHar läst väldigt lite science fiction, men detta låter riktigt spännande.
SvaraRaderaI Sverige kan jag hålla med om att sci-fi inte riktigt släpps in, men är det så internationellt? Det jag läst i genren är mest amerikanska författare, och det kanske är synd, att man begränsar sig så. Bra scifi ska bygga på vetenskap, men tänja på gränserna och kittla fantastin tycker jag.
SvaraRaderaSci-fi är inget för mig.
SvaraRaderaDen här blev jag riktigt nyfiken på.
SvaraRaderaSci fi läser jag väldigt sällan numera, verkar inte riktigt klicka till mellan genren och mig, men denna blir jag lite nyfiken på, kanske skulle ta och testa ;)
SvaraRadera