"Skuggan av Dimön", Mariette Lindstein

Skuggan av Dimön, Mariette Lindstein. Förlag: HarperCollins Nordic. Antal sidor: 397. Utgivningsår: 2022.

Recensionsexemplar.

 

"Den före detta sektledaren Franz Oswald lever numer ett stillsamt liv på Dimön där han driver en retreat med naturvandringar, hälsokost, kallbad och inspirerande föredrag. Dessutom har han stadgat sig med en jämnårig kvinna. Ändå kan hans son, Thor, inte låta bli att undra om det bara är lugnet före stormen. När Franz börjar bete sig underligt gör Thor efterforskningar i sin pappas förflutna och upptäcker att det finns en lucka på flera år i hans liv som han aldrig har pratat om. Alla spår leder till ett skånskt, dekadent gods – Glimmingeholm – där Franz vistades i sin ungdom. Det ryktas att där fanns en inre cirkel som hängav sig åt utsvävande fester och mystiska ritualer. Ju mer Thor frågar, desto mer undflyende beter sig Franz. Vad hände egentligen på Glimmingeholm för trettio år sedan som fick Franz att fly därifrån hals över huvud? Och varför är han så angelägen om att sanningen inte ska komma fram?"

Skuggan av Dimön blir del 4 i Dimönserien (eller del 7, om man ser till helheten förbi det nuvarande bokförlaget), känns därmed fullständigt. Har följt med från första början och tycker det hela knyts ihop fint med denna avslutning. Övertygad om att Franz Oswald-studien nu kan förklaras klar och att vi lärt oss massor om detta med sekter på ett begripligt sätt via Lindsteins utmärkta romanserie. Och hur otäckt man än kan tycka detta med sekter och sekterism är, så upplever jag det absolut nödvändigt att de flesta bör få bättre insikt om det.

Även den här gången lyckas effektiv fängslande spänning fånga uppmärksamheten från första stund. Thor tydliggörs lite mer i denna del, med både styrkor och tillkortakommanden. Hans relation till fadern är ju minst sagt komplicerad och har uppenbarligen klarat många hårda prövningar. Och Franz... ja, hans förändring efter sjukdomstiden består, och twisten är väl att han den här gången blir objekt för en normkritisk förändring, något som uppenbarligen ingår i de flesta romaner med relationsfokus numera. Ibland tänker man att det där som lär höra till normkritik, liksom svårdefinierbara och vänsterliberala "woke", är övergående begränsade företeelser som så småningom ebbar ut, men kanske är det inte så, svårt att sia om framtiden.

Det skånska godset Glimmingeholm har inget med Glimmingehus att göra, utan är helt fiktivt konstruerat. Egendomliga "konstverk" skapades av godsets ägarinna, en slags sadistiska konstverk på liv och död (mycket märklig idé för övrigt). Nåväl, sadister verkar finna vägen till varandra, inget undantag för Franz. Där knöt den blivande sektledaren kontakter i sin ungdom, vilket skulle komma att påverka hans vidare val som banade väg fram till sekten på Dimön, och då är vi tillbaka där det en gång startade i första delen Sekten på Dimön! Och ni som inte läst serien, läs den från början, tror det är att rekommendera.

Ska ärligt erkänna att relationsromaner och familjedrama inte riktigt är min grej egentligen, men som nämnt ovan har det varit intressant att få ta del av den djupa insikten författaren förmedlar om sekterism, dessutom uppskattar jag Lindsteins sätt att så otroligt stämningsfullt skildra miljöer, natur och väderförhållanden, man lever sig in i allt med lätthet och förflyttas dit. Väldigt skickligt, njutbart och vackert!

Så nyfiken på vad författaren kommer att ta sig an härnäst! Jag håller utkik. Såklart.

Läs även: Smakprov