"En narkomans dagbok", Aleister Crowley

En narkomans dagbok, Aleister Crowley. Vertigo Förlag. Översättning och efterord: KG Johansson. Antal sidor: 423. Utgivningsår: 2022. Originaltitel: The Diary of a Drug Fiend (först publicerad 1922).

Recensionsexemplar

"Peter Pendragon och Louise Laleham gifter sig under ett rus efter att ha träffat varandra för första gången. När de under smekmånaden introduceras för heroin dröjer det inte länge innan de båda inser att de inte kan ge upp sitt missbruk.

I sina egna avsnitt av berättande uppvisar de en missbrukares desperata och dementa tankesätt, vilket ger texten en realistisk ton och känsla.

I stället för att övervinna missbruket introducerar Crowley sina karaktärer till början av sin egen religion, Thelema, som säger att användare kan bemästra sitt drogberoende och kontrollera drogernas påverkan över sig själva.

Översättningen av den modernistiska och existentiella En narkomans dagbok är gjord av KG Johansson."

Aleister Crowley
(1875 – 1947)

Aleister Crowley hade jag bara en vag aning om att han var någon slags sekteristisk ockultist. En människa med farliga tendenser? Ja, verkligen:

Crowley lär ha fascinerats  av extrema och samhällsomstörtande ideologier som kommunistisk marxist-leninism och nazism (två sidor av samma mynt). Han lär ha varit särskilt nyfiken på det antikristna och revolutionära i ideologierna, eftersom dessa läror av undergrävande samhällsomstörtning skapade ett tomrum (efter utraderade gamla religiösa traditioner), ett tomrum att fylla på med ockulta filosofin Thelema. Demokrati skall Crowley ha beskrivit som en "imbecile and nauseating cult of weakness" (en idiotisk och kväljande kult av svaghet). Som ni förstår, det är inte särskilt svårt att känna förakt och avsky för mannen...

Men nu var det inte detta det skulle handla om.

En narkomans dagbok skall vara Crowleys först publicerade roman, och som dessutom skall vara den första boken där klostret Thelema på Sicilien finns med i handlingen.

Min åsikt och mina egna tankar: Vad man kan finna intressant med romanen är att den kan tydliggöra hur ett narkotikamissbruk fungerar, hur drogerna förstör kropp och medvetande, föråldrar i förtid, hur fixerad användaren blir av drogen och om svårigheten att komma ur missbruket. Det går att läsa in beroendets förvrängningar av verkligheten, en slags falsk efterkonstruktion och försvarsmekanism. Crowley tycks dessutom för sin tid ha varit utomordentligt ogenerat frispråkig. Otäckt, javisst, men när det t.o.m. numera talas om legalisering och avkriminalisering av narkotika behövs väl möjligen all slags upplysning? Inte minst för att dessa som ivrar efter legalisering kanske bättre bör förstå hur farliga dessa droger är? Förutom lidandet i sig tänker man på de enorma samhällskostnader som lär skapas efter att droganvändning bland unga och förmögna (antagligen de största riskgrupperna?) ökar, vilket väl en legalisering troligtvis leder till.

Så långt okej. Men när paret Pendragon till slut hamnar i klostret Thelema på Sicilien, där de menas komma att "bemästra sitt drogberoende och kontrollera drogernas påverkan över sig själva", blir det väl svamligt om uppmuntrad fortsatt droganvändning under kontroll, via en typisk sekt. Då kan jag hålla med de negativa recensioner, som en gång i tiden skrevs om denna bok, d.v.s. det som handlade om Crowleys dolda lovsång till drogen och sekten. Och vad gäller Crowley själv lär han (enligt bokens efterord) aldrig ha blivit kvitt sitt narkotikaberoende. Så var det med det.

Fiktiva En narkomans dagbok menas vara baserad på författarens egna liv med drogberoende. Förordet skrivet av Crowley börjar ju också såhär: "Detta är en sann berättelse. Den har skrivits om bara i den mån som var nödvändig för att dölja identiteter." Vilket man väl då får anta betyder att mycket i historien alltså är självupplevt.

Tycker KG Johansson skriver ett utmärkt efterord samt intressanta slutnoter, vilka allt som oftast känns absolut nödvändiga att ta del av för att fullt ut förstå bakgrunden ibland. Har ingen större lust att frossa i bestialiska detaljer kring Aleister Crowleys liv och leverne, men det här som KG nämner om Crowleys eventuella kontakt med underrättelseverksamhet eller spioneri, som vissa biografier tycks nämna som varande ett "rykte", är ju ändå lite spännande ta reda på mer om.

Ännu en klart läsvärd romanklassiker som engagerar, tidvis rätt underhållande skriven. Förvånansvärt intressant och lättläst (om man hoppar över alla tröttsamma dikter samt har överseende med korrekturfel). Detta trots att Aleister Crowley minst sagt uppfattas som en rätt avskyvärd person. Efter att ha läst denna bok undrar man hur mycket av alla galenskaper egentligen uppstod p.g.a. hans drogmissbruk.

Mycket fint bokomslag för övrigt!

Mer om boken här på bloggen: En smakebit på søndag