"Maigret i New York" av Georges Simenon

Maigret i New York av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 195. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1946 och första svenska upplagan utkom 1953). Originaltitel: Maigret à New York.

"Maigret i New York hamnar mitt i gangsteruppgörelse med rötter i tragisk historia trettio år tillbaka.

Maigret har precis gått i pension och tillbringar sina dagar på landet i Meung-sur-Loire med att spela belote och tömma ett och annat glas calvados. Han är dock inte svårövertalad när en ung fransk-amerikan, sonen till en välbärgad affärsman, dyker upp och berättar att hans far är i fara och att han behöver Maigrets hjälp. Redan första dagen i New York försvinner den unge mannen och Maigret hamnar mitt i en gangsteruppgörelse. Men med hjälp av en före detta varieté­artist som blivit sierska, en alkoholiserad journalist, en ambitiös överkonstapel samt hans gamle vän från FBI, Michael O’Brien, lyckas Maigret till slut lösa mysteriet som har sina rötter i en tragisk historia långt tillbaka i tiden."

Maigret, som nu alltså har gått i pension, hamnar i ett hektiskt New York med ett mysterium att lösa. Med sitt varsamma tempo går han grundligt tillväga, i detta land och i denna storstad där irritationsmomenten blir många. Om de kulturella skillnaderna mellan USA och Frankrike på 40-talet är trovärdigt överensstämmande med verkligheten kan jag förstås inte ha en aning om, men det är helt klart roligt och underhållande. Det finns verkligen mycket Maigret retar sig på och finner störande, t.ex. detta med idéerna om individens maximala frihet, som ibland tycks försvara mänsklig misär och kriminalitet.

De snillrika twisterna är många, spännande och slutet kommer som en överraskning. Miljöer, atmosfär och stämningar levandegörs på ett slags filmiskt sätt. Känns verkligen som man befinner sig där och då i New York (med allt vad det innebär) sett ur Maigrets perspektiv och vad han får vara med om. Romanen är trots sitt ringa sidantal fylld av dramatik och spännande karaktärer, historien är både mörk och laddad, vad hemlighålls i det förflutna? Händelserna som inträffar har länkar tillbaka i tiden, alla är inte vad de först verkar vara. Lurigt.

Maigret låter sig verkligen inte imponeras av New York. Ingen talar franska, oartigt bemötande, för mycket whisky, inga vicevärdar i de slitna flerbostadshusen där fattigt folk flyttar ut kort efter de flyttat in, kriminella som tycks ges frihet att fortsätta brottets bana, det där hycklande godtyckliga vind för våg-sättet ... Maigret biter ihop, men blir på dåligt humör. Riktigt rolig, snabbläst och klurig deckarklassiker!

Såklart kommer jag att fortsätta läsa Georges Simenon. Maigrets humanism och rättspatos ger mersmak. Här är några av titlarna i serien om kommissarien: