"Maigret gillrar en fälla" av Georges Simenon

Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon. Översättare: Harriet Ribbing. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 177. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1955 och första svenska upplagan utkom 1957). Originaltitel: Maigret tend un piège.

"I Paris har fem kvinnor fallit offer för en brutal seriemördare. Vad är sambandet mellan de meningslösa överfallen i Montmartres gränder? Polisen har ingen ledtråd, allmänheten är otålig och tidningarna pressar på. Maigret tar hjälp av en framstående psykiater och bestämmer sig för att gillra en fälla. Medan mörkret faller över världsstaden efter ännu en brännhet sommardag, har Maigret inte annat att göra än att vänta."

Såhär långt tror jag faktiskt att Maigret gillrar en fälla är favoriten av de böcker jag ännu hunnit läsa av Georges Simenon. Utmärkta karaktärer och en intrig med ett något högre tempo, en deckarintrig mer åt psykologisk thriller, vilket i min mening gör det hela ännu mer lockande. Maigret lever sig in i situationen med skärpta sinnen, känner in stämningar och söker de rätta metoderna för att locka fram lösningen på den gäckande mordgåtan.

Rättvisa, inkännande psykologi och en särskild förmåga att förstå vad det innebär att vara människa är centralt och något rent instinktivt i kommissariens sätt att arbeta. De som arbetat/arbetar inom människorelaterade yrkesområden kan nog särskilt förstå Maigrets speciella sätt att känna in den person han antingen föreställer sig eller har framför sig rent fysiskt. Erfarenhetsmässigt är det förstås en livslång process, men här har kommissarie Maigret med all säkerhet kommit en bra bit på väg. Även om det också tär på honom. Tur att han har en förstående hustru, för sanning att säga gör det honom en smula butter.

Det här fallet med seriemördaren som sätter skräck ibland kvinnorna som rör sig genom Montmartres gränder bjuder på ett särskilt motstånd. Motivet känns oklart, tillvägagångssättet är ovanligt och gärningspersonen kan vara någon helt oväntad. Ett tungt ansvar åligger Maigret hur utvecklingen blir, hur väl han lyckas gillra sin fälla, då liv kan sättas på spel. Han har press på sig från många håll. Riktigt fängslande bladvändare. Miljöbeskrivningar från ett sommarhett Paris är som vanligt enastående. Mycket känsla, påtagliga stämningar. Helt enkelt suverän sommarläsning.

Georges Simenons Maigret-serie tycks vara klassiska deckare som passar mig alldeles utmärkt, bättre än något annat jag läst. I min mening bättre än Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Såklart vill jag att fler skall upptäcka böckerna om Maigret.