Fortsätt till huvudinnehåll

En smakebit på søndag: Ingentinget bortom horisonten




Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.


Smakbiten här hämtas från (enligt mig den bästa) novellen Ingentinget bortom horisonten av Johannes Pinter, i antologin Övergivna platser. Sidan 21:

   "Vakttorn ute i vattnet?"
   "En knapp mil ut från kusten."
   "Vad vaktar de för något?"
   Sean ställer ner sitt glas. "Vaktade. De vaktade inloppet mot London under andra världskriget."
   "Mot tyska attacker", fyller Thomas i. "Flyg och båtar och sånt."
   "Hm." Tora grymtar till. Vakttorn från andra världskriget, intresseklubben antecknar. Visst hänger hon gärna med på utflykt, men gamla krigsminnesplatser kan vara det tråkigaste hon vet i hela världen, om det inte är kopplat till starka människoöden.
   "De är coola", säger Erin som snappat upp Toras ambivalens. "Här ..."
   Hon har googlat fram en bild på mobilen föreställande en grupp stora metallklossar på fyra ben mitt ute i havet. Tora har aldrig sett något liknande.
   "När åker vi?" säger hon sålunda.
   "Yees!" ropar de andra och klappar om henne. "Det blir kul!"



(Tillhör för övrigt den där "intresseklubben". Gamla övergivna krigsminnesplatser är väldigt historiskt intressanta. Har nog inte missat särskilt många avsnitt av brittiska dokumentärserien Övergivna byggnader. I det läget säger man verkligen inte nej till fantasifull skräckfiktion som vävs kring sådana verkliga platser. Fullträff, kan man nog säga.)

Kommentarer

  1. Finns tornen på riktigt? Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, finns i verkligheten.

      Radera
  2. Denna har jag stående här, men jag försöker läsa de där antologierna i den ordning de gavs ut. Jag läste precis ut sista noveller i den tredje "delen" 🙂

    SvaraRadera
  3. intresserad av temat, tack för smakbiten

    SvaraRadera
  4. låter intressant. det är något speciellt med vanliga gamla ödehus också. en träffar på dem ibland i skogen och en undrar vem som bott där och hur de levde sina liv. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
  5. Oh så spännande, den måste jag läsa, tack för smakbit

    SvaraRadera
  6. Låter olycksbådande det där... Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
  7. Har läst annat av Johannes Pinter, men den här kände jag inte till. Tack för smakbiten.

    SvaraRadera
  8. Gillar övergivna platser. De sätter igång fantasin!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...