I BOKHYLLAN: The Hunt for Red October

måndag 9 maj 2022

The Hunt for Red October

"I miss the peace of fishing like when I was a boy. Forty years I’ve been at sea. A war at sea. A war with no battles, no monuments… only casualties. I widowed her the day I married her. My wife died while I was at sea, you know." ― Ramius

Jakten på Röd Oktober, med biopremiär den 2 mars 1990. Sverigepremiär den 10 augusti 1990.

Kategori: Technothriller, action, äventyr.

Filmen är baserad på romanen The Hunt for Red October (1984) av Tom Clancy. Jakten på Röd Oktober (1986):

Åldersgräns för filmen: 15 år.

Filmbeskrivning:

"En ny, tekniskt överlägsen rysk atomubåt, "Röd Oktober", har kursen inställd på USA:s kust under ledning av kapten Marko Ramius. Den amerikanska regeringen tror att Ramius planerar att anfalla, men CIA-analytikern Ryan tror annorlunda. Han misstänker att Ramius tänker hoppa av, men han har bara några få timmar på sig för att hitta honom och bevisa det - eftersom hela ryska flottan och flygvapnet också försöker hitta honom. Jakten är igång!"

Sett den förut och har nu sett den igen. Mycket effektivt spännande och fullmatad actionthriller, väl avvägd filmatisering (såklart reducerad och delvis ändrad) av Clancys roman. Jämfört med boken måste ju en hel del ingående teknisk beskrivning bli bortrensad i en filmversion, vilket ur min synvinkel bara är en fördel. Filmen sätter (precis som boken) fokus på kalla kriget; all misstänksamhet och vilseledning, den där dova bakgrundsoron som fanns (och finns igen) för den hotande östliga vapenmakten. Skickligt framställt förmedlar det en känsla för själva situationen som rådde. Mycket som är värt att även i nutid begrunda kring dåvarande Sovjetunionen och kalla krigets avhoppare till väst, själva frihetslängtan och riskerna de var beredda att utsätta sig för. Filmen grundlägger och bygger upp spänningen bra, har verkligen ruskigt nagelbitande actionavsnitt, avslutas stämningsfullt och perfekt. Intressant handling/miljöer och hög trovärdighet, psykologisk nerv, mättade och intensiva stämningar, utmärkta skådespelarinsatser. Vad kan man egentligen mer begära?