En smakebit på søndag: Ingentinget bortom horisonten

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Smakbiten här hämtas från (enligt mig den bästa) novellen Ingentinget bortom horisonten av Johannes Pinter, i antologin Övergivna platser. Sidan 21:

   "Vakttorn ute i vattnet?"

   "En knapp mil ut från kusten."

   "Vad vaktar de för något?"

   Sean ställer ner sitt glas. "Vaktade. De vaktade inloppet mot London under andra världskriget."

   "Mot tyska attacker", fyller Thomas i. "Flyg och båtar och sånt."

   "Hm." Tora grymtar till. Vakttorn från andra världskriget, intresseklubben antecknar. Visst hänger hon gärna med på utflykt, men gamla krigsminnesplatser kan vara det tråkigaste hon vet i hela världen, om det inte är kopplat till starka människoöden.

   "De är coola", säger Erin som snappat upp Toras ambivalens. "Här ..."

   Hon har googlat fram en bild på mobilen föreställande en grupp stora metallklossar på fyra ben mitt ute i havet. Tora har aldrig sett något liknande.

   "När åker vi?" säger hon sålunda.

   "Yees!" ropar de andra och klappar om henne. "Det blir kul!"

(Tillhör för övrigt den där "intresseklubben". Gamla övergivna krigsminnesplatser är väldigt historiskt intressanta. Har nog inte missat särskilt många avsnitt av brittiska dokumentärserien Övergivna byggnader. I det läget säger man verkligen inte nej till fantasifull skräckfiktion som vävs kring sådana verkliga platser. Fullträff, kan man nog säga.)