En smakebit på søndag: Tidsfursten

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Sol och vackert väder. Men kallt (har varit -10 grader på mornarna här senaste dagarna). Och vindstilla, vilket numera betyder dyr el och vedeldning. Vill ha vår och värme nu, slippa vakna till att ha 10-12 grader inne varje morgon. Slippa oro även för elkostnaden, finns nog med oro ändå i livets stora och alltmer underliga lotteri (grattis ni som vann "elprisstöd" när de snurrade på lotterihjulet). Medan värmen sprider sig i vår lilla stuga bjuder jag er i varje fall på en liten smakbit ur spännande Tidsfursten av Henrik Robert Karacs. Sidan 68:

  "En halv timme innan hemgång hördes röster från receptionen. Anders blev torr i halsen och fick svårt att svälja. Han slängde ett sista ögonkast ut över klipporna och havet, innan han drack ur sin vattenflaska och lämnade rummet. I korridoren väntade Sture i sällskap av ett tiotal män. Anders var själv gammal fallskärmsjägare och kände igen de karakteristiska vinröda baskrarna. Männen i de svarta kostymerna var okända, men de vita hörsnäckorna i öronen fick honom att anta att de tillhörde säkerhetspolisen.
   "Anders, jag måste be dig följa med oss", sa Sture med barsk röst.
   Utanför kustbevakningens kontor stod en mindre karavan av svarta skåpbilar. Färden gick norrut och vid Norrtälje vek man av till mindre vägar. De stannade på en grusväg där tätt buskage dolde en bergvägg och det var först när Sture ställde sig framför två inbyggda kamouflagefärgade gröna portar och tryckte på en knapp som Anders fick syn på dem. Efter en kort stund öppnades portarna långsamt."

Läs mer om boken på Visto Förlag här.

Och fler smakbitar finns idag här.