"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."
Ett slags frihet är andra delen i Noisytrilogin, och även prequel till Samvetsmakaren (tidigare läst som trilogi i ett band). Första boken Beatrice var såklart riktigt bra den också, med vissa reservationer, men den här uppföljaren toppade utan tvekan. D.v.s. ännu en fantastisk läsupplevelse som gav ett starkt intryck utöver det vanliga, såsom det ofta tycks vara med den här författarens böcker. Möjligen hade en extra korrekturläsning varit på sin plats, rör sig visserligen bara om detaljer och småfel som inte stör, åtminstone inte mig. Om man ändå ska vara lite petig är bokomslagets baksidestext något svårläst p.g.a. den grälla kontrastrika bilden som bakgrund, dock även det petitesser i det stora hela, är ju insidan förbi ytan som är det allra viktigaste.
Kapitlen växlar i tid, nutida (en framtid om ca tvåhundra år från vår tid) och dåtida (i form av kronologiska dagboksanteckningar). Tidsmässigt sträcker sig handlingen över fem (sex) generationer mödrar och döttrar i samma släktled, varav fyra berättar sin historia, mor och dotter: två i nutid och två i dåtid. Så utöver att storyn rakt igenom var oerhört fängslande (och bitvis otroligt grym!) tillförde just den här berättartekniken något alldeles extra och gjorde den till en riktig page-turner värd benämningen, en bok osedvanligt svår att släppa.
Handlingen är fylld av kloka jordnära insikter, som engagerar och lever vidare hos mig efteråt i tanken, exakt så som jag vill att en bok skall vara, kort och gott: tankeväckande och intressant. Dystopier och framtidsskildringar (science fiction, om ni så vill), som denna, skärskådar även vår tid och dess eventuella utveckling, ur olika aspekter. Något som f.ö. mer borde diskuteras, inte minst sånt som angår klimatfrågan och internets påverkan/utveckling.
Det centrala i Noisytrilogin rör en extrem framtida klimatkris och därefter dess återhämtning i olika delar av världen, så här långt har man fått ett scenario för hur denna kris och återhämtning varit i framförallt USA, Sverige och även lite Norge. Tredje och sista delen... behöver jag nämna att den redan är hett efterlängtad?
Miljöerna kommer till liv med alla sinnen, man förflyttas dit med lätthet. Uppskattade landsbygdsperspektivet. Karaktärerna är komplexa och trovärdiga, språket anpassas smidigt efter tid och karaktär. Det framtida världsbygget upplevde jag följdriktigt genom sin dramatiska utveckling, som tyvärr inte är helt orealistisk med vår nuvarande verkliga situation. Tyckte om hur tankarna kring religion och filosofi vävdes in i handlingen. Inget i övrigt att önska.
Dagboksanteckningarna gick bara rakt in... vet inte hur jag bättre kan formulera det. Två generationer, mor och därefter dotter, deras personliga röster är äkta, följer tanken och känslorna; raka, öppna och ärliga. Beskrivningarna av det kaotiska tillståndet i världen och händelser i deras egna hårda liv, den närmsta omgivningen; allt såsom det uppfattas, utan förskönande omskrivningar.
Ska inte rabbla en massa namn på karaktärer, men gillade relationsutvecklingen mellan Will och Tova i nutid (2200-talet), deras dialog. Gillade hur boken slutade... ja, ganska uppenbart gillade jag helt enkelt allt med Ett slags frihet. Eftersom jag sätter betyg ger det logiskt toppbetyg och såklart till sist mina bästa och varmaste rekommendationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!