"2010 gav LL-förlaget ut en liten bok i serien ”En lätt pocket”, novellsamlingen Varning: Framtid av KG Johansson. Den boken innehöll bara två noveller, ”CoBra” och ”De Lysande”. Den är nu utgången men återuppstår här i en betydligt fylligare version som förutom de två nämnda innehåller ytterligare ett antal science fiction-noveller, ett par deckarhistorier och fantasyberättelser, till och med ett operalibretto. Många av novellerna har placerat sig i olika tävlingar men andra är tidigare opublicerade. ”Bortom gränsen” kom att bli första kapitlet i romanen Beatrice, medan librettot Michelle hittills inte har komponerats; ”Bibliotekarien” är Lovecrafts mardrömmar på en stillsam svensk arbetsplats i dag, ”Membranen i mittens historia” är en historia som H.G. Wells glömde att skriva, medan ”Zap” är en genre i sig själv. Alla texter kommenteras kort av författaren."
De ingående novellerna:
CoBra
De Lysande
Membranen i mittens horn
Niente
Under skummet
En liten incident
Bibliotekarien
Vilda hundar
Vid brunnen
Bortom gränsen
Blint raseri
Hotelldöden
Nina
Zap
Michelle
Ser jag till allt sammantaget är det riktigt bra, lättläst men ändå med skärpa och humoristisk udd, ofta av den där sorten jag tycker så bra om. Vissa berättelser skärskådar företeelser i nuet och tankar om framtiden briljant, och framförallt är det underhållande levererat.
Totalt ingår hela fjorton noveller och ett operalibretto. Flertalet är science fiction-noveller, men här finns även fantasy, skräck och deckargåta, samt alltså ett operalibretto (väldigt udda och lite malplacerat i en samling som denna, enligt mig). Flera av texterna skall ha publicerats tidigare (inte alla) och förutom förordet ger författaren oss korta presentationer inför varje novell. Sånt känns trevligt, personligt och ger en aning mer bakgrund på ett bra sätt.
Varning: Framtid (extra allt) är passande som titel, för här finns verkligen extra av allt, extra kryddat. Ska nämna några av novellerna jag fängslades sådär alldeles särskilt av, tänkvärda var och en på sitt sätt.
De Lysande är novellen där receptionisten på Grand Hotell får se en Lysande gråta och undrar vad som hänt. Hur är det möjligt? De Lysande är ju rika, vackra och dyrkade; alltid lyckliga, blir aldrig gamla och lever för evigt. Ganska speciell prosa där de särdeles korta meningarna passar utmärkt för denna historia.
Novellerna Membranen i mittens horn och Niente har båda mystiska berättare med något mystiskt att berätta. Sådant är oftast mycket effektivt för att fängsla läsaren, så också i hög grad här!
En liten incident. Filosofiskt med fin sluttwist. Äkta människa och ägd maskin. Vem är vad?
I Vilda hundar sätter mediedrevet igång på allvar. Ger en nyttig tankeställare kring det "uppkopplade livets" konsekvenser (ämnet intresserar mig). Presentationen ger en aning om att mer i samma stil(?), för en kommande novellsamling, är att se fram emot redan innevarande år, eller så läste jag möjligen in egna förhoppningar som inte stod.
Sammanfattningsvis var Johanssons senaste novellsamling en rik buffé av professionellt vällagat småplock. En del rätter är mer utsökt läckra än andra, men en buffé skall ju ha något som passar alla. Även om jag själv inte hör dit, så får också de med smak för blodig råbiff och exklusiv löjrom stilla sin aptit. I stort sett som vanligt är det insiktsfullt och tänkvärt, vilket ger perspektiv på tillvaron nu och sen. Utmärkt roande underhållning med spänning, humor, udd och skärpa. Perfekt bok att plocka fram vid dagens slut, avrunda med en eller två noveller för att effektivt koppla bort verkligheten. En stunds tankeflykt och nedvarvning. Sånt behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!