"Hon var andfådd och tvingade sig till att stanna upp. Snön var blåaktig framför henne, med djupa svarta skuggor under träden i närheten. Luften var så kall att hennes näsborrar ville frysa ihop. Något litet djur hade skuttat fram här, utan att sjunka ned mer än ett par centimeter i snön, och lämnat ett spår av mystiska tecken efter sig. Yanas utandningsluft bildade moln av dimma som långsamt steg uppåt. Hon följde molnens färd uppåt med blicken och såg att himlen magiskt hade klarnat.
Himlen var oändligt stor, ett valv som spände över hela världen. Valvet var fullt av stjärnor. Tusentals stjärnor, miljoner stjärnor. Hon kände igen Karlavagnen och gjorde som hon hade lärt sig – hon tänkte sig en linje mellan de två stjärnorna längst till höger, "längst fram på vagnen", och drog ut den linjen uppåt till fyra gånger sin längd.
Där var Polstjärnan. Den stod alltid rakt ovanför Nordpolen och den som hade hittat stjärnan visste att hon tittade norrut.
Jag kan navigera, tänkte Yana i drömmen. Jag kan segla över haven – "Sid. 109-110; Mörker, KG Johansson
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Just det, mer KG Johansson borde jag ju läsa.
SvaraRaderaHar inte löst något av författaren. Tack för smakbiten!
SvaraRaderaGooglar författaren och konstaterar att bara en titel finns på biblan, en scifi-bok med några år på nacken. Känner inte alls till honom. Intressant...tack för smakbit
SvaraRaderaKG Johansson har jag inte läst, men namnet är bekant både sen förut och så tror jag det är från din blogg ;) tack för smakbiten!
SvaraRaderaförr eller senare kommer jag att läsa något av KG Johansson. tack för smakebiten!
SvaraRaderaTack för smakbiten. Känner numera igen författarnamnet, men har inte läst något av honom (antar att det är en han?)
SvaraRadera