"Beatrice" av KG Johansson

Beatrice av KG Johansson. TiraTiger förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (häftad). ISBN: 9789177732273

"I slutet av 2000-talet är världen uppvärmd och kaotisk. Afrika, Sydamerika och stora delar av Asien har tystnat, Europa och Nordamerika kämpar mot terrorister. När ett rymdskepp med internationell besättning sänds mot asteroidbältet, officiellt för att leta mineraler, är det verkliga syftet ett annat – att ge världen hopp.
     Både Ana och hennes sambo Chris vill komma med på skeppet men Ana måste stanna på jorden. Innan skeppet ens har nått sitt mål händer något annat: en utomjordisk intelligens som kallar sig Beatrice tar kontakt med besättningen. Hon påstår att mänskligheten är hotad men att hon kan lösa problemet. Kommer världen att våga lita på henne?"

Ännu en intelligent och komplex scifi-historia. Till vissa delar helt magnifik, sådär på KG Johanssons helt speciella vis. Man vill bara ha mer när det är slut. Allt annat man plockar upp känns blekt i jämförelse, och javisst är det risk för att hamna i lässvacka efteråt, men absolut värt det!

Så vad var det då som ingav de där 'hallelujah moments' för mig med denna KG:s senaste roman, och vad var det som drog ner betyget från 5 till 4?

Relationen Ana och Chris (Chris som överraskande också visade sig vara en hon) lyckades inte fånga mitt intresse. För det första tillhör jag antagligen fel generation för att förstå den typen av relation, och för det andra kändes det ganska märkligt att utomjordiska AI:n "Beatrice" agerar parterapeut åt Ana och Chris
 – p.g.a. deras respektive personliga problem och små äktenskapliga bekymmer – just i en situation då ett människoskapat kaos pågår och jorden skall räddas från sin undergång. Nätet och noisyns påverkan, såklart(!), men allt lite långsökt och obegripligt att det skulle vara så superviktigt just då. Kanske missade jag något? Vilket jag kanske också gjorde innan det minst sagt udda kapitlet Svärmningen kom alldeles plötsligt och oväntat. Ganska förvirrande (första kapitlet Ökenvandraren var ingenting i jämförelse). En sådan helt crazy historia mitt i handlingen... satt mest som ett frågetecken just då, förklaringen kom längre fram. Berättelsen om Propleple saboterade tyvärr läsflytet sådär tillfälligtvis, lite synd.

  "Noisyn spred känslor och uppfattningar. Skräck är en uråldrig och kraftfull känsla och skräcken spreds snabbare än försiktiga åsikter om att vänta och se vad som skulle hända. Även politiker och andra beslutsfattare tog intryck av skräcken som böljade fram och tillbaka. "Vänta och se?" sa Alabamas guvernör. "Säger vi det när årets orkan närmar sig? 'Ingen idé att gå ned i stormkällaren, vi väntar och ser vad som händer'? Vi måste göra något nu!"

Sid. 207

De riktiga godbitarna för mig bestod av Beatrices svar på frågorna (och tal), hennes förklaringar angående medvetandet, rymden och tiden, ett universum som kryllar av olika arter av liv, teorier om mörk energi och materia, o.s.v.. Riktigt fängslande och fantasifullt! Älskar sådant. Spännande också att få följa den dramatiska utvecklingen på jorden, den destruktiva maktkampen, alla de paranoida fantasier och konspirationsteorier som växte fram ur situationen i denna framtida värld. Såklart framställs även rymden, rymdfartens utveckling och livet på rymdskeppet på ett sätt som inte lämnar något övrigt att önska – som sagt helt magnifikt, och jag vill bara ha mer.

  "Jag kan hjälpa er. En stor del av mig vill hjälpa er. Men jag är i grunden en maskin. Även om jag har känslor är jag också rationell. Låt oss säga att jag undanröjer det här hotet ensam. Vad händer då? Ni kommer att fortsätta förstöra er planet och ge er in i värre och värre krig. Till slut det stora kärnvapenkriget. De äldsta bland er minns det förra, i samband med att Israel krossades. Ni minns kylan och svälten. Tala med era yngre och berätta. Nästa gång det händer kommer vintern inte att ta slut förrän alla människor är döda.
   De sista levande kommer att förbanna de döda."

Sid. 224

Började se mini-serien Childhood's End vid samma tid då den här boken lästes och kunde inte undgå att till vissa delar se några likheter, bara i positiva bemärkelser, ett gångbart grundtema som funkar fantastiskt bra! Beatrice är en sådan science fiction-roman som håller internationell klass, borde rimligtvis bli översatt och läst förbi landets gränser, precis såsom författarens Googolplex tycks ha blivit.
Så förutom mina små personliga anmärkningar ovan, som bara kan vara utifrån eget perspektiv och egna åsikter, helt suveränt, igen. Tycks aldrig få nog av att läsa den här författarens romaner, och rekommenderar dem såklart alltid till alla andra bokläsare, gång på gång.