"Gästerna", KG Johansson

Gästerna, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 203. Utgivningsdatum: 2024-04-12. 

Rec.ex.

 

"Den största dagen i människans historia har kommit. För första gången har vi fått besök från en annan värld. Gästerna kommer i hundratals enorma rymdskepp. De talar alla mänskliga språk, och de berättar att de är här för att hjälpa oss lösa våra problem. De är sympatiska och attraktiva – och de är nästan identiskt lika oss själva. Det är bara en enda liten detalj som gör vissa människor tveksamma …"

Hur skulle det vara att få "gäster" från en annan planet? Våldgäster med onda avsikter, eller en mer fredlig sort som t.o.m. kanske vill oss märkliga människor väl, utan bestämd baktanke? Naturligtvis ett vanligt scenario som vi antagligen aldrig får nog av?

YA science fiction skall detta vara. Den inledande händelseutvecklingen är vacker och gåtfull på ett suggererande sätt. Berättarperspektivet växlar mellan huvudkaraktärerna och kapitlen är bekvämt korta och händelserika. Man kommer fort in i storyn som till att börja med upplevs fängslande, ryktesspridningen angående "gästerna" tar fart och den godtrogna stämningen torde väl rimligtvis vackla mer än den gör. Dock kommer redan tidigt några varningstecken om att det unga paret i handlingens centrum (som vi antas känna sympati och samförstånd med) konsumerar sina nyheter från CNN, BBC, Aftonbladet, DN och SVT... något som får mig att redan där ana vart det hela kommer att bära hän, såsom vår nutid är beskaffad. Och ja, tyvärr får jag rätt, med besked. Antagligen är historiens utformning tänkt att tillfredsställa woke-ungdomar och tillrättavisa de som ännu inte rättat in sig i ledet. Otroligt tröttsamt moraliserande som börjar kännas både uttjatat och desperat, man slipper det inte ens i fiktionen. Hur kan hudfärg vara så himla viktigt för det vänsterliberala kulturetablissemanget? Varför är rasens betydelse så viktig för woke-frälsta? "Svarta" är alltid de goda och intelligenta, de "vita" är alltid problemet, de onda, rasistiska, främlingsfientliga och korkade (särskilt medelålders män på landsbygden). Varför vill man försöka banka in dessa narrativ ständigt och jämt genom alltmer billig genomskinlig retorik? Tror inte ens lättpåverkad ungdom går på det längre. Som exempel kan man ju nämna vad Tobias Hübinette (docent i interkulturell pedagogik och som ung aktiv i radikala yttervänstern AFA) skrev 1996: "Enligt min uppfattning är alla vita människor, oavsett kön och samhällsklass per definition rasister i egenskap av socialiserade kulturbärare" och "Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande". Är det verkligen den sortens fördomsfulla och våldsamma tänkande kulturfolk som en del författare vill tvinga in oss i? Ibland undrar jag verkligen!

Nåja, framtiden då historien utspelar sig är inte alltför avlägsen, ca 2030 (det där året WEF har så många obehagliga "utopi"-tankar om). Beskrivning bakåt mot händelser i vår tid och därefter bakas in, serveras snyggt och låter oss på så vis förstå tidpunkten.

Johansson är en utmärkt sf-författare, inget tu tal om saken, men den här gången tyckte i varje fall jag att det blev väl mycket insinuerande och övertydligt agiterande, en slags fiktiv propaganda för att passa in i en politisk föreställningsvärld. Blev faktiskt ganska besviken. För detta är inte särskilt smart, bara dumt.

Den här "recensionen" var svår att skriva. Men ger inte avkall på min ärlighet och min egen upplevelse av det jag läser. Kan inte be om ursäkt för det.