Biotika av KG Johansson. Affront förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 978-91-87585-40-1
Fick i våras låna John Ajvide Lindqvists senaste novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben och upptäckte då att inte en enda av de ingående novellerna gick att läsa färdigt. Meningslöst, en massa våld och slabb bara. Jag fick nog, tänkte ta paus från skräckgenren, varade dock inte så länge.
Kom sen att tänka på KG Johanssons Biotika, som jag alls inte ens funderat på att ta mig an från början, men det fanns sådant i framtidsscenariot som verkade så spännande. Skulle den ge samma resultat som JAL´s bok? Nej, den gick faktiskt att läsa, sträckläsningssnabbt dessutom, trots allt slafsigt brutalt snusk och s.k. "skräckel"; verkligen groteskt muterat, stinkande slemmigt och svällande mycket av den varan. För trots att man ofta motvilligt står ut med sånt i böcker, så fanns ju här ändå alla dessa viktiga ämnen som rör den där dystopiska världen, en av människan skapad katastrof: Antibiotikan som inte längre har effekt, farliga experiment med nanoteknik i kombination med biologi, den globala uppvärmningens klimatförändringar... det där fiktiva skräckscenariot med utgångspunkt från de oerhört skrämmande klimatmanipuleringsplanerna med solblockering (som - tro det eller ej - faktiskt existerar i verkligheten, om än inte med med nanoteknik).
Btw: Gillade dessutom vissa tillbakablickar, särskilt den om Sofie, baklastaren och leveransen från Granngården, hade så roligt åt den.
Så visst, boken börjar bra, men sen går allt överstyr i ett nästan löjligt fixerat och detaljerat äckel. Kanske skall det söka effekt att skrämma, för mig blir det enbart puerilt fånigt. Stavfel, omkastade ord och personnamn som skiftar (förvirrande!), detta störde mig också. Så inte bara slafs utan en hel del hafs också. Tyvärr. För egentligen har man god behållning av den här författarens texter, egna favoriter är den historiska fantasyromanen Tosh och science fiction-trilogin Samvetsmakaren. Har sammantaget nu läst hela tio böcker(!) + enstaka noveller av KG Johansson. Så visst, en liten besvikelse blev alltså Biotika, trots viktiga ämnen/ödesfrågor vad gäller t.ex. nanoteknik, resistenta bakterier, epidemier och dramatiska klimatförändringar, som kanske ligger närmare än vi tror. I romanen började rötmånaden i april, i år sades rötmånaden börja i maj, tidigare har vi ju varit vana att den startat innestående månad augusti... hur kan man undvika se förändringarna, fortfarande?
Historien som utspelar sig i den där postapokalyptiska ödelagda världen och tuffa Sofies road trip norrifrån, genom dess svenska ödelagda samhällen på väg mot Stockholm, skulle kunna ha blivit så fantastiskt bra, men det blev det inte. Så synd. Men när jag ser till helhetsupplevelsen är det helt okej och ganska bra. Mycket negativt ovan, men positivt var: Snabbläst, intressant kombination av orsaker till samhällskollapsen, svensk dystopi(!) och visst var Sofie en tuff karaktär, trots sin fobi för det naturligt biologiska (en utmaning då med biotikans onaturliga effekter).
"Något blålila och svällande, en fuktglänsande slinga, som en bit av någon grotesk sjöorm, växte upp ur sanden bara några decimeter från henne. Hon handlade utan att tänka och använde spaden som yxa igen.
I sista ögonblicket insåg hon vad hon höll på att göra och lyckades vräka slaget åt sidan. Spaden landade platt i sanden alldeles bredvid den dallrande tarmen. Hon trodde att hon hade klarat sig, för ett ögonblick trodde hon att hon hade klarat sig, men sedan såg hon vad som vällde ut och kände en pust som av ett utedass. Ett gammalt utedass som har använts av tio extremt bakfulla sommargäster en het midsommardagsmorgon. Hon ryggade bakåt igen, satte foten snett och höll på att tappa balansen. Medan hon kämpade för att få tillbaka den hörde hon hålet i tarmslingan släppa ut mer ruttnande gas, fuktigt bubblande.
Hon måste ha inbillat sig men ändå tyckte hon att bubblandet på något sätt försökte forma hennes namn:
”Sprrffpoffrpfpfii …”
Biotikan skulle bli räddningen, men ledde i stället till undergången. Sofie färdas genom en värld där allt levande kan vara dödligt – men ändå brinner hennes kropp av längtan efter det farligaste som finns."
Fick i våras låna John Ajvide Lindqvists senaste novellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben och upptäckte då att inte en enda av de ingående novellerna gick att läsa färdigt. Meningslöst, en massa våld och slabb bara. Jag fick nog, tänkte ta paus från skräckgenren, varade dock inte så länge.
Kom sen att tänka på KG Johanssons Biotika, som jag alls inte ens funderat på att ta mig an från början, men det fanns sådant i framtidsscenariot som verkade så spännande. Skulle den ge samma resultat som JAL´s bok? Nej, den gick faktiskt att läsa, sträckläsningssnabbt dessutom, trots allt slafsigt brutalt snusk och s.k. "skräckel"; verkligen groteskt muterat, stinkande slemmigt och svällande mycket av den varan. För trots att man ofta motvilligt står ut med sånt i böcker, så fanns ju här ändå alla dessa viktiga ämnen som rör den där dystopiska världen, en av människan skapad katastrof: Antibiotikan som inte längre har effekt, farliga experiment med nanoteknik i kombination med biologi, den globala uppvärmningens klimatförändringar... det där fiktiva skräckscenariot med utgångspunkt från de oerhört skrämmande klimatmanipuleringsplanerna med solblockering (som - tro det eller ej - faktiskt existerar i verkligheten, om än inte med med nanoteknik).
Btw: Gillade dessutom vissa tillbakablickar, särskilt den om Sofie, baklastaren och leveransen från Granngården, hade så roligt åt den.
Historien som utspelar sig i den där postapokalyptiska ödelagda världen och tuffa Sofies road trip norrifrån, genom dess svenska ödelagda samhällen på väg mot Stockholm, skulle kunna ha blivit så fantastiskt bra, men det blev det inte. Så synd. Men när jag ser till helhetsupplevelsen är det helt okej och ganska bra. Mycket negativt ovan, men positivt var: Snabbläst, intressant kombination av orsaker till samhällskollapsen, svensk dystopi(!) och visst var Sofie en tuff karaktär, trots sin fobi för det naturligt biologiska (en utmaning då med biotikans onaturliga effekter).
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!