Fortsätt till huvudinnehåll

"Lång väg hem : Mina 25 år i sekten", Mariette Lindstein

Lång väg hem : Mina 25 år i sekten, Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Antal sidor: 398. Utgivningsdatum: 2024-03-14.

Recensionsexemplar


"En unik, personlig skildring inifrån den kontroversiella scientologikyrkan. Mariette Lindstein var högt uppsatt inom scientologerna när hon under dramatiska omständigheter lyckades fly från högkvarteret i USA. Efter nio romaner där hon använt sina erfarenheter av sektmentalitet berättar hon nu för första gången sin egen historia. Som ung sökande kvinna drogs hon till scientologikyrkan i Malmö och tog sig sedan under tjugofem års tid genom alla nivåer i hierarkin till den allra högsta ledningen. I sin självbiografi ger hon läsaren tillträde till en sluten värld som varit otillgänglig för de flesta. Det är en berättelse om vad som får en människa att gå genom eld och vatten för att finna tillhörighet och till slut hitta hem."


Mycket intressant självbiografi som alla borde läsa, inte bara för själva fokuset på scientologirörelsen utan även för att mer på djupet förstå detta med sekter, och att det för tanken vidare.

Hur mycket eller lite vi än vill befatta oss med händelseutvecklingen runtom oss så är det nog bra att fler försöker förstå sådant här med sekter, inte minst via människors självupplevda berättelser som de har modet att dela med sig av. För oerhört modigt är det, något man tydligt inser genom att läsa Mariette Lindsteins berättelse om sina 25 år i en sekt.

Lätt att tänka i ett "vi och dom" när det kommer till sekter, men gränsen kanske inte är så tydlig som vi tror mot att inte alla kan drabbas, om så inte direkt och plötsligt så kanske det sker sakta och gradvis?

Har uppskattat författarens tidigare romanserie Sekten på Dimön, en bokserie jag alltid rekommenderar. Den här fängslande självbiografin öppnar nu upp en oerhört märklig värld som alltså existerar i verkliga livet, än i denna dag. Som det så ofta är så överträffar verkligheten dikten, och ska ni bara läsa en bok av författaren, läs då den här fantastiskt välskrivna självbiografin som känns så rakt igenom äkta och ärlig. Jag kan lova att det är en bok som ni kommer att ha svårt att lägga ifrån er. Mariette Lindstein fastnade för scientologin som 19-åring och påbörjade en av deras utbildningar i Malmö, detta ledde vidare till scientologikyrkans högkvarter i USA där hon kom att arbeta på högsta nivå med bred insyn i verksamheten (vilket Mariette generöst och otroligt vågat delar med sig av i boken!). De verkligt svåra problemen tycks ha eskalerat successivt efter att grundaren och ledaren L. Ron Hubbard avled. Hubbard var alltså författaren till bl.a. Dianetik: Den moderna vetenskapen om mental hälsa. Jag kommer vagt ihåg den boken i pocketformat från början av 80-talet, antagligen var det någon slags stor kampanj de hade då, har inte läst den men däremot var man i den åldern för någon science fiction-novell av samme författare i bokserien Kalla Kårar! Hubbard ersattes av David Miscavige, som fortfarande är ledare för denna sekt. Efter 20 år där lyckades Mariette fly och påbörja den långa vägen tillbaka till ett mer normalt liv utanför sekten. Även hennes son lyckades fly kort därefter.

Det här är en helt fantastisk historia som rymmer såväl stora svårigheter och till slut stor lycka, lycka över friheten, att till slut komma hem, att finna en plats för ro, trygghet och sammanhang, en lycka som smittar av sig på mig som läser. Man blir så glad för att allt gick så väl och att den här boken blev skriven. Mariette Lindstein har en så otrolig förmåga att skriva och fascinera sina läsare, även på det här sättet i sin självbiografi, som verkligen måste ha varit oerhört svår att skriva.

Det här var en av de bästa böcker jag läst på länge, läs den du med.

Även: En smakebit på søndag


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...