En smakebit på søndag: Flykten

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Har snart redan läst ut Flykten av Leif Selander. Ibland går det undan! Det här var precis vad jag behövde i läsväg just nu (ingen modern teknik och en helt annan tid, även om man absolut inte hade velat leva under den tiden!). Historien utspelar sig för nästan tusen år sedan och Harald har kommit fram till Könugård (nuvarande Kyiv). Sidan 302:

   ""Vilket är ditt första intryck av Könugård?" frågade Harald och tog en klunk öl.
   Atle satte ner bägaren och såg sig runt. Mängder av människor i färgglada kläder i rörelse. Två- och trevåningshus med träbelagda gator. Vid varje hörn och ingång hängde oljelampor.
   "Har inte sett mycket mer än det här, men på avstånd såg den imponerande stor ut."
   "Många kyrkor", sa Harald och snörpte på munnen.
   Atle tittade förvånat på honom. De hade inte pratat om religion sedan de lämnade gården på Björkö.
   "Tycker inte du om den kristna tron?"
   "Jag vet inte vad jag ska tycka", svarade Harald dröjande. "Min bror var människogudens förkämpe under sin tid som kung, men de kristna slängde ut honom, och dödade honom till slut. Min mor var fanatiskt kristen eftersom hon dyrkade min bror. Jag är en krigare ... Människoguden talar om att vända andra kinden till. Det är inte precis vad jag har gjort de senaste två åren. Jag börjar mer och mer luta åt att de gamla gudarna passar mig bättre. Vad tycker du?"
   Atle, som aldrig bekänt sig till den nya tron, förstod hans kluvenhet. Även han hade fått känna av motsättningarna mellan de två olika religionerna på gården."

 

Äsch, jag tar en till! Denna gång har Atle hamnat i tvekamp med Egil, en kamp som snart är avslutad. Sidan 243-244:

"Han var lite orolig för att Egil nu kunde börja känna sig instängd i ett hörn. Män som hamnade i den situationen kunde göra vad som helst för att överleva. I det läget var hedern inte mycket värd för vissa. Harald gissade att Egil var en sådan man. Han var nog inte beredd att dö enbart för sin heder, vilket Atle var. Atle var en man som, precis som han själv, blivit tränad och uppfostrad av krigare. Dessutom var han inte av någon känd släkt eller hade någon stor förmögenhet. Hedern var det enda han hade av värde här i världen."

Fler smakbitar finns idag här