"Döden som vakar" av Anne-Marie Schjetlein

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken (2020). Antal sidor: 366.

Recensionsexemplar (inbunden).

"Det har gått sex månader sedan Andreas och Stina fick sin dotter, ljuvliga Julia. Hemmet är varmt och lyckligt men Stina börjar känna sig rastlös. Är fembarnsmamma allt hon vill vara eller finns det något mer för henne? Stina bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar vilket medför att hon och Andreas behöver nu anpassa sig till en ny vardag.

På jobbet blir Andreas tvungen att hantera en underlig situation, en man påstår sig vara anhörig till en patient i koma men så fort hon vaknar är han som bortblåst. Och hon har ingen aning om vem han var. Snart visar det sig att liknande saker har hänt på andra sjukhus runtom i Sverige.

Dessutom har Stinas nya vän Lena problem med sin frånvarande make och Andreas kollega är ofokuserad. Frågorna blir fler och fler. Vad är det Lenas man undanhåller? Vad har Andreas kollega i tankarna? Och framför allt, vem är den okände mannen och vad gör han egentligen vid patientsängarna?

Döden som vakar är femte boken i serien om kirurgen Andreas. Återigen väver Schjetlein en spännande historia som ifrågasätter hur mycket man egentligen vet om sina nära och kära."

Så blev det då dags för femte delen i bokserien om kirurgen Andreas Nylund, och egentligen handlar det till stor del även om Stina, deras "livspussel" och familjeliv som nu utökats med gemensamma lilla barnet Julia.

Precis som de föregående böckerna, som jag tidigare läst i denna serie, är också Döden som vakar en spänningsroman värd benämningen, utan tvekan. Skickligt skriven roman där spänningen byggs upp och fängslar, inte minst genom att kapitlen varvas utifrån olika bestämda eller endast till en början anade personers perspektiv. Gåtans lösa trådar knyts sakta och psykologiskt trovärdigt ihop. Själva intrigen och upplösningen är klart tänkvärd, man kan inte låta bli att fundera över om den sortens avvikelser på sjukhus skulle kunna hända i verkligheten. Ruskigt. Aldrig tänkt tanken. När något beskrivs realistiskt på det sättet så känns det faktiskt extra skrämmande och obehagligt. Även frågan som ställs ovan, att säkert många inte alltid vet relevanta saker om ens de allra mest närstående, är ju klart intressant. Men läskig. Tanken på att folk kan leva någon slags dubbelliv... Våra närstående (eller arbetskamrater) vill vi ju kunna lita på, fullt ut, för att känna oss trygga.

Precis som föregående del i serien finns en trovärdig samtidsrealism i både miljöbeskrivningar och dialoger, såväl i sjukhusmiljö, hemmiljö och skola. Sistnämnda miljö, och relationer som uppstår i samband med denna, beror på att Stina den här gången bestämt sig för att, mitt upp i allt, skaffa sig en yrkesutbildning. Inte helt lätt för logistiken, med den stora familjen och ett helt litet barn. Men de löser det, på ett (som jag förmodar) modernt medelklassmanér. Som vanligt gillade jag relationsförvecklingarna, det omtänksamma lyser starkt och klart, precis som man vill att det ska vara. Här har vi kurskamrater som bryr sig om varandra, arbetskamrater som stöttar och ställer upp, och såklart paret Andreas och Stina som löser problemen, ger varandra livsrum och förståelse, även när det är kämpigt. Jag tycker om det, helt enkelt.

Ett plus är att författaren inte räds att öppenhjärtigt ta upp aktuella problem inom den svenska sjukvården, så även i förordet. Den sortens civilkurage uppskattas.

Sammantaget en otroligt fängslande och snabbläst (superkorta kapitel funkar perfekt här!) psykologisk thriller. Fastnade med en gång och intrigen triggade mig att vilja få bitarna på plats, förstå hur allt hängde samman. Så lätt att bara läsa ännu ett till kapitel, och ännu ett... Ja, sådär. Ni förstår. Ännu en page-turner. Perfekt avkoppling när man behöver koppla bort och koppla av. Och oj vad det behövs just nu.