De kanske lämpade av Peter Høeg. Översättare: Ann-Mari Seeberg. Förlag: Norstedts (1995 och 2015). Originaltitel: De måske egnede (1993). Antal sidor: 252.
Bibliotekslånad (inbunden).
"Tre udda barn möts på en privatskola i Köpenhamn. I det noggrant inrutade och schemalagda helvetet är rektorn den oinskränkte härskaren som styr med hjälp av skolklockan. En dag revolterar de tre eleverna mot reglerna genom att sätta just denna klocka ur spel. Men är det möjligt att hejda tiden i vuxenvärldens sociala experiment?"
En skrämmande och otäck historia som inte kan lämna någon oberörd. Det är helt klart något väldigt speciellt med dessa romaner skrivna av Peter Høeg. Så länge där ännu finns olästa titlar kommer jag att läsa dem, och sen ha oerhört svårt att sätta ord på tankarna kring det jag läst... Medkänslan känns rakt igenom äkta, en starkt medryckande historia även detta. Tänkvärd, brutal, innerlig. Egentligen är boken värd en femma i betyg, men det snåriga sätt den till viss del är skriven på tror jag tyvärr kan avskräcka många. Vilket förstås är oerhört synd(!), för då går man miste om en ganska fantastisk läsupplevelse, om än krävande.
"De som var innanför, alltså de flesta, för dem måste det ha varit svårt att fatta vad han menade, för dem måste det mest ha varit glädjen över att de var innanför och de bäst lämpade.
För dem som är utanför fyller rädslan eller uppgivenheten nästan allt, det vet man ju.
Förstår, det gör man bäst när man är på gränsen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!