Maskin-ön av Jules Verne. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
Den här svensköversatta utgåvan (den enda?) från 1971 är troligtvis en mer förkortad version av originalet L'Île à hélice : Les Milliardaires ridicules (1895). Vad jag förstår så skall den första engelska översättningen från 1896 vara beskuren dussintalet sidor på grund av sådant som på något sätt kunde ha uppfattats vara obekväm social kritik vad gäller amerikaner och britter, vilket inte ansågs skulle gå hem hos förlagen.
Handling: En fransk stråkkvartett bestående av Sébastien Zorn, Frascolin, Yvernes och Pinchinat är på resa till en inbokad föreställning i San Diego. Genom en oväntad incident kommer de på avvägar och hamnar på Standard Island. Standard Island visar sig vara en konstgjord ö som konstruerats för att (medelst propellrar) i sakta mak färdas fram på en slags årlig turné till ett antal öar i södra Stilla havet. I ofattbar lyx och med hög elkonsumtion framlever invånarna sina liv, de är ruskigt förmögna och deras rikedomar mäts i miljoner (minst rika bland dessa öbor är ett kungapar som kommer att få kvartettens djupaste respekt och sympati). De fyra musikerna blir på denna säregna ö anlitade för ett antal konserter som underhållning inför dessa välsituerade invånare, vilka såklart gärna betalar multum för lite levande kultur. Stället tycks vara ett utopiskt och idylliskt paradis, men här finns en gryende schism, ön visar sig vara uppdelad i två läger, babord och styrbord. I den ena delen leds befolkningen av Jem Tankerdon, och i den andra av Nat Coverley, den enes son och den andres dotter bidrar med historiens Romeo och Julia-drama. När man börjar stöta på problem under resans gång kommer de missförhållanden som legat och pyrt upp till ytan, något som kommer att äventyra hela öns framtid.
Underhållande berättelse som mynnar ut i stor dramatik. Spännande, fantasifullt och humoristiskt för sin tid. Kompletteras med generöst av fina gamla illustrationer i original.
Maskin-ön hör till science fiction-genren med en lätt dystopisk touch mitt i det skapat låtsasutopiska.
"Maskin-ön är en strålande Jules Verne-roman som aldrig tidigare utgivits i Sverige. Berättelsen om Standard Island, en gigantisk konstgjord ö med en stad, skogar, parker och spårvagnslinjer som färdas runt i Stilla havet med 10.000 invånare, är en av Jules Vernes bästa och mest fantasieggande romaner."
Den här svensköversatta utgåvan (den enda?) från 1971 är troligtvis en mer förkortad version av originalet L'Île à hélice : Les Milliardaires ridicules (1895). Vad jag förstår så skall den första engelska översättningen från 1896 vara beskuren dussintalet sidor på grund av sådant som på något sätt kunde ha uppfattats vara obekväm social kritik vad gäller amerikaner och britter, vilket inte ansågs skulle gå hem hos förlagen.
Handling: En fransk stråkkvartett bestående av Sébastien Zorn, Frascolin, Yvernes och Pinchinat är på resa till en inbokad föreställning i San Diego. Genom en oväntad incident kommer de på avvägar och hamnar på Standard Island. Standard Island visar sig vara en konstgjord ö som konstruerats för att (medelst propellrar) i sakta mak färdas fram på en slags årlig turné till ett antal öar i södra Stilla havet. I ofattbar lyx och med hög elkonsumtion framlever invånarna sina liv, de är ruskigt förmögna och deras rikedomar mäts i miljoner (minst rika bland dessa öbor är ett kungapar som kommer att få kvartettens djupaste respekt och sympati). De fyra musikerna blir på denna säregna ö anlitade för ett antal konserter som underhållning inför dessa välsituerade invånare, vilka såklart gärna betalar multum för lite levande kultur. Stället tycks vara ett utopiskt och idylliskt paradis, men här finns en gryende schism, ön visar sig vara uppdelad i två läger, babord och styrbord. I den ena delen leds befolkningen av Jem Tankerdon, och i den andra av Nat Coverley, den enes son och den andres dotter bidrar med historiens Romeo och Julia-drama. När man börjar stöta på problem under resans gång kommer de missförhållanden som legat och pyrt upp till ytan, något som kommer att äventyra hela öns framtid.
Underhållande berättelse som mynnar ut i stor dramatik. Spännande, fantasifullt och humoristiskt för sin tid. Kompletteras med generöst av fina gamla illustrationer i original.
Maskin-ön hör till science fiction-genren med en lätt dystopisk touch mitt i det skapat låtsasutopiska.
"Vad tjänade det till att vara miljardär när man står inför svält? De här krösusarna ägde miljoner, men om svälten kom skulle det inte dröja länge förrän en miljon dollar inte räckte för att köpa ett kilo kött eller en limpa."
Sugen på att läsa mer Verne.
SvaraRadera