Den trettonde bomben av Mats Svensson. Förlag: Lind & Co. Antal sidor: 253. Utgivning: maj 2020.
"Året är 1972: Ett modifierat Viggenplan startar från Kallinge utanför Ronneby. På fyrahundra meters höjd går något fel och piloten blir tvungen att skjuta ut sig.
Nutid: Alina är polis och jobbar på kontraterroristenheten i Skåne. Under ett jourpass dyker det upp underrättelseinformation om vad som skulle kunna vara en terroristcell. Samtidigt som Alina bearbetar informationen nås en journalist av hemligstämplad information om vad Viggenplanet som lyfte från Kallinge 1972 egentligen var till för och vad det bar i sin last.
När Alina och hennes team följer upp terroristcellsinformationen hamnar de mitt i en eldstrid och i kölvattnet efter den börjar alltifrån ryska intressen till hemliga svenska militärgrupperingar att röra på sig, både innanför och utanför landets gränser.
Vad är det egentligen som ligger bakom allt detta? Och vad fanns ombord på planet som kraschade 1972?
Den trettonde bomben är en högoktanig blandning av polisroman och technothriller."
Precis som nämns ovan stämmer det att detta är en slags mix av technothriller och polisroman som blandar in fakta i fiktionen, spännande historiska fakta som inte många känner till (nämnde det i ett tidigare blogginlägg här).
Boken är en debutroman, och som sådan riktigt bra och välskriven, skickligt konstruerad intrig. Handlingen knyter ihop ett då och ett nu, effektivt och snyggt. Egentligen finns här allt som kännetecknar en välfungerande spänningsroman, d.v.s. korta kapitel, cliffhangers och driv i berättandet. Full fart framåt. Extra plus för intressanta bakgrundsfakta, man kan inte låta bli att kolla vad som stämmer. Kunskapssökning ser jag som en utmärkt följd av romanläsning då den är som bäst. Bra också att inte alltför mycket beteckningar/detaljer (för typ vapen, fordon m.m.) förekommer, för egen del känner jag inte att det tillför mig något. Inte helt lätt att bedöma den här typen av roman där försvars- och säkerhetspolitik ingår. Alla har ju olika åsikter beroende av kunskapsbakgrund. Tycker ändå denna sortens böcker kan vara rätt nyttiga för envar oavsett, med alla olika "tänk om?"-scenarier, men de kan vara en tuff utmaning att läsa i vissa fall.
Helt okej miljöbeskrivningar, hade gärna fått var mer utvecklade, detta gäller även karaktärerna. Slutet är vidöppet för en fortsättning, och en uppföljare har redan släppts. Givetvis kommer jag även att läsa den, om möjlighet ges. Hade förstås gärna sett att huvudkaraktärerna Alina och Omar återkommer, vill veta hur det går för dem, men det återstår att se.
För att inte förstöra helhetsupplevelsen - för er som klokt nog förstår att detta är en bok ni med säkerhet kommer att läsa - vill jag inte gå in så mycket på handlingen i detalj för övrigt. Kan kanske också nämna att det med anledning av världsläget just nu känns rätt kusligt att läsa (skriva om såhär?) en bok som denna. Men lärorikt, ger insikter.
Maigret på nattklubb av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1951 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret au »Picratt's«.
"I Montmartre, där ljusreklamerna flammar på kvällen och turisterna trängs i kvarteren runt Place Pigalle, där den sista neonskylten släcks i småtimmarna och nattklubbarnas tristess avslöjas av det nyktra dagsljuset, där finner sig kommissarie Maigret en regntung dag.Han ska reda ut mordet på en vacker strip tease-dansös som polisen funnit strypt i sin lägenhet. Den döda visar sig vara nyckelfigur i ett drama som utspelas kring en rad tvivelaktiga existenser och vars trådar leder långt utanför Paris. Från sin strategiska punkt, den lilla sjaskiga nattklubben, dirigerar Maigret med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.
Över den spännande jakten, som går från kafé till kafé, genom Montmartres trappor och prång, vilar en tjusande Parisstämning, som gör läsningen av Maigret på nattklubb till ett lika stort nöje för Paris-entusiasten som för deckarfantasten."
Hyfsat bra och klurig mordgåta, inga direkt oväntade vändningar, en väldigt mörk och dyster historia där jag fann det svårt att hitta någon sympati med karaktärerna.
Maigret på nattklubb har nog inte åldrats så väl, men man får väl ta det för vad det är, boken kom ut i början av 50-talet. En hel del fördomsfullt, t.ex. det där om att de i ensamhushåll oftast är skumma typer... risigt läge för Sverige om så vore (nästan 1,9 miljoner av de 4,8 miljonerna hushåll består av en person, enligt SCB:s uppdaterade statistik 2021).
Men ändå, väldigt inlevelsefullt och välskrivet. Intressant tidsskildring, samtidigt motbjudande, skrämmande och tankeväckande. Man blir liksom tacksam för att vår tid är betydligt mer liberal och mindre kvinnoförnedrande. Skildringen av hur utbrett narkotikabruket tycktes vara - brottsligheten, lidande eländet och misären i dess väg - överensstämmer det med verkligheten då? Man undrar. Kanske började det redan under krigstid bli mer vanligt förekommande? Narkotika och brott hör ju förstås ihop, då likväl som nu, inom fiktionen såväl som i verkligheten.
Maigret tar miste av Georges Simenon. Översättare: Eva Alexandersson och Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 188. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1953 och första svenska upplagan utkom 1956). Originaltitel: Maigret se trompe.
"Lulu har hittats död. Vem står för denna före detta prostituerade kvinnas lyxvåning nära Triumfbågen, i Paris flottaste kvarter? Lulu visar sig ha kopplingar till den berömde hjärnkirurgen Etienne Gouin. Kring honom kretsar ytterligare fem kvinnor som har sina skäl att avsky eller skydda honom."
Ännu en bra Maigretroman. Simenons deckarklassiker är mer psykologiska än Christies dito, antagligen därför jag finner dem mer intressanta. Sen är det ju detta med de beskrivna atmosfärerna, tidsskildringen, folklivet, miljöbeskrivningarna. Inte för att jag någonsin varit i Frankrike eller kan ha den minsta susning om hur det var där på 50-talet. Men inlevelsefullt, verkligen.
Utredningsarbetet innehåller många ledtrådar, riklig och laddad dialog, plus ett fullt godtagbart avslut (en klart viktigt sak). Som alla deckarhistorier och thrillers vill man inte nämna för mycket kring handling och händelseutveckling. Rätt dyster och hårdkokt historia hursomhelst, många obskyrt tvivelaktiga existenser, även den härdade Maigret själv verkar rätt oförberedd.
På minussidan hamnar att så väldigt mycket skall få plats på så få sidor. Gillar det korta formatet annars, men här kändes det en aningens för fullmatat.
På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare utdrag ur böckerna som boktips.
Länkar brukar samlas hos bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Betraktninger.
Hett som i helsicke idag. Vilken varm och torr juli det varit, det ena efter det andra torkar bort. Nå, min smakbit kommer från Den trettonde bomben av Mats Svensson. Hemma hos Alina och Robban i Lund, sen kväll den 24 april (sidan 64):
"Rösten fortsatte att mala på i en aldrig sinande ström av obekräftade uppgifter och diverse spekulationer, ungefär som det brukade låta från media precis när ett större våldsdåd inträffat. Allmänhetens törst efter information i den digitala tidsåldern var så stark att medierna kände sig pressade att trycka ut allt man hittade i direktsändning, oavsett om det var sant eller inte. Eftersom pressen var så stor att hinna först med en nyhet kablades rapporter ofta ut innan man hade bekräftelse på vad som hänt från flera källor.
Alina slängde plattan åt sidan. Robban hann precis fånga den innan den nådde golvet. När hon öppnade munnen var hon helt vansinnig och skrek rakt ut.
”Den där satans nollan till journalist Magnus Turesson på den där jävla kvällstidningen med sin förbannade helikopter! Det är fan inte första gången han lägger sig i saker som inte är hans business. Det här kan ju sabotera hela fucking utredningen ...”
Robban backade ut ur rummet."
Håller tummarna för att biblioteket även införskaffar uppföljaren De tolv majestäterna, som släpptes för någon månad sedan. Denna är hursomhelst mycket spännande. En debutroman skall det visst vara.
 |
| BIld av Photo Mix från Pixabay |
Pehrsson-Bramstorp (minoritetsregering Bondeförbundet). Statsminister: Axel Pehrsson-Bramstorp. 19 juni 1936 – 28 sept. 1936.
Hansson II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Per Albin Hansson. 28 sept. 1936 – 13 dec. 1939.
Hansson III (samlingsregering Socialdemokraterna, Bondeförbundet, Högerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Per Albin Hansson. 13 dec. 1939 – 31 juli 1945.
Hansson IV (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Per Albin Hansson. 31 juli 1945 – 11 okt. 1946.
Erlander I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 11 okt. 1946 – 1 okt. 1951.
Erlander II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Tage Erlander. 1 okt. 1951 – 31 okt. 1957.
Erlander III (minoritetsregering 1957-1968, majoritetsregering 1968-1969; Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 31 okt. 1957 – 14 okt. 1969.
Palme I (majoritetsregering 1969-1970, minoritetsregering 1971-1976; Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 14 okt. 1969 – 8 okt. 1976.
Fälldin I (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 8 okt. 1976 – 18 okt. 1978.
Ullsten (minoritetsregering Folkpartiet). Statsminister: Ola Ullsten. 18 okt. 1978 – 12 okt. 1979.
Fälldin II (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 12 okt. 1979 – 22 maj 1981.
Fälldin III (minoritetskoalition Centerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 22 maj 1981 – 8 okt. 1982.
Palme II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 8 okt. 1982 – 13 mars 1986.
Carlsson I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 13 mars 1986 – 27 feb. 1990.
Carlsson II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 27 feb. 1990 – 4 okt. 1991.
Bildt (minoritetskoalition Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet). Statsminister: Carl Bildt. 4 okt. 1991 – 7 okt. 1994.
Carlsson III (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 7 okt. 1994 – 22 mars 1996.
Persson (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Göran Persson. 22 mars 1996 – 6 okt. 2006.
Reinfeldt (majoritetskoalition 2006-2010, minoritetskoalition 2010-2014; Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna). Statsminister: Fredrik Reinfeldt. 6 oktober 2006 – 3 oktober 2014.
Löfven I (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 3 okt. 2014 – 21 jan. 2019.
Löfven II (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 21 jan. 2019 – 9 juli 2021.
Löfven III (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 9 juli 2021 – ?.
Hur tror ni framtiden ser ut?
Genre: Skräck
Filmbeskrivning:
"Ett hus hemsöks av en hämndlysten ande som hotar alla besökare med våldsam död. Det här är den mörkaste, läskigaste och mest chockerande filmen i serien."
Åldersgräns: 15 år
Filmens längd: 90 min
Biopremiär: 3 januari 2020
DVD-premiär: 22 juni 2020
Reboot av The Grudge från 2004, och japanska originalfilmen Ju-On: The Grudge från 2002. Varken sett den ena eller andra, bara nu den tredje.
Bottennapp för skräckfansen? Mitt svar, kort och gott: Ja. Tyvärr. Detta var väl inget vidare direkt.
Innehåll: Alltför många karaktärer som man bara får lära känna ytligt, flera tidslinjer som växlar på ett lätt förvirrande sätt, spökskräck, hemsökt hus, japansk förbannelse, hämndlystet väsen, ond kraft, läskiga barn och äldre, badrums-jumpscares som återanvänds på ett trist sätt.
Tycker ni att asiatisk spöktradition är ruskigt bra, se då hellre The Ring, eller kanske originalet Ringu (finns på SVT Play här: https://www.svtplay.se/video/31260166/ringu-the-ring). Eller läs Yuko av Jenny Milewski.
Remake The Grudge var inte alls bra, men jag ger den ändå ett okej.
"Med ett avgrundsvrål värdigt en jätte som förätit sig på chilipeppar började planet accelerera."
Bokens främre omslagsflik:
"Sverige hade länge ett väl utvecklat kärnvapenprogram. Det skrotades så sent som i början av 1970-talet.
Eller gjorde det verkligen det ... "
Tänk om?
"Det svenska kärnvapenprogrammet syftade till utvecklingen av kärnvapen och bedrevs i Sverige mellan 1945 och 1972. [...] Handlingsfrihetslinjen övergavs 1966, och Sveriges godkännande av Icke-spridningsavtalet 1968 innebar att avvecklingen av kärnvapenprogrammet inleddes, vilken var avslutad 1972."
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).
Midnattsblot av Camilla Sten. Förlag: Rabén & Sjögren. Utgivningsdatum: 2021-05-28. Antal sidor: 353.
"De hade sett någonting ute i skogen. Hört någonting. Någonting som inte var mänskligt. Hur kunde allt förbli detsamma efter det? Det var som om alla hade glömt. Alla utom hon.
För de flesta i Järvhöga har livet återgått till det vanliga efter den dramatiska händelsen i skogen, då den försvunna eleven Markus återfanns vid liv. Men för Julia är inget sig likt. Det som lurade bland träden är kvar. Det som lockar pojkar in i skogen, det som alltid funnits i Järvhöga, finns fortfarande där ute.
Samtidigt börjar Emil, Markus rumskamrat, ana att någonting inte är som det ska på skolan. Någonting har förändrats. Med Markus, med allt, och ingen går säker.
Medan ljuset och våren återvänder till Järvhöga måste Julia och Emil försöka rädda sig själva, och dem som de älskar. Innan det är för sent.
Midnattsblot är den fristående fortsättningen i Järvhögatrilogin, där stark spänning blandas med magisk realism."
Järvhögatrilogins andra del Midnattsblot, uppföljare till Bergtagen, upplevde jag som en något mer utpräglad unga vuxna-roman. Är fullt på det klara med att boken på så vis kan uppskattas och bedömas bättre av ålderskategorin den är avsedd för. Lätt oroande om framställningen av de unga karaktärernas destruktiva livsstil och dystra framtidstro är realistisk... tyvärr tror jag ofta det numera kan vara så (läskigt om det normaliserats med användande av narkotika/droger bland unga), kanske mer än man anar, mer än det som synliggörs. Julias hemsituation med sin sjuka mamma är tyvärr nog också mer vanligt än vad de flesta vill tro. Finns många orsaker till det. Just den situationen var hursomhelst otroligt väl gestaltat, oerhört inlevelsefullt i hela sjukdomsutvecklingen. Astrid är en karaktär som kliver fram i denna andra del, visar prov på vänskap, såsom vänskap skall vara. Fint beskrivet!
För övrigt i denna uppföljare blir bilden av familjen Erlander mer tydlig, det nystas skräckblandat i det förflutnas mörka hemligheter. Det övernaturliga fungerar också tillsammans med det vardagligt realistiska, en förmåga den här författaren hanterar skickligt. Bra upplägg. Korta kapitel, bra indelning i övrigt, lagom med dialog. Perfekt för den här typen av bok. Språket... nja, sådär. Kul med inflikad samtidsparodi, men en aning för tillkrånglad och krystad emellanåt. Kanske lite för ungt för mig?
Anade efter att ungefär halva boken var läst att det fick räcka, men detta ändrade sig en bit in på andra halvan, klart jag vill läsa tredje och sista delen också när det blir så dags. Cliffhanger finns, och man vill veta hur det kommer att gå.
Sammanfattning: Även om jag nu själv inte tyckte Midnattsblot var fullt lika bra som Bergtagen, kändes karaktärsutvecklingen trovärdig och boken var lagom spännande för att kallas bladvändare. Författaren behärskar utan tvivel konsten att skapa ruggiga stämningar på ett mycket skickligt sätt.
Maigret och den gamla damen av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1950 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret et la vieille Dame.
"Maigret har rest till Etreat i Normandie för att reda ut ett märkligt giftmord. Sensommarsolen lyser över färggranna strandparasoller och mistluren tjuter under dimmiga kvällar på denna fina gamla badort där Calvadosen har sitt ursprung. Maigret gör gärna avstickare in på någon bar för att smaka av den väldoftande drycken. Det är en elegant gammal dam, änkan efter apotekaren som uppfann skönhetskrämen Juva, som sökt upp Maigret för att få honom att lösa fallet. Så inträffar ytterligare ett mord …"
En förvillande pusseldeckare med en stor dos trevlig gammaldags charm, oväntade vändningar, smart intrig, snåriga karaktärer och den lilla kuststadens stämningsfulla atmosfär framställs mycket skickligt. Man hinner misstänka flera i dessa dysfunktionella familjer som träder fram och upplösningen överraskar.
Trots att Maigret den här gången verkar något ur balans och lätt sömnig - av förklarliga skäl - så finns där ändå hans berömda förmåga till klarsyn för att till slut lösa fallet. Assisterande inspektören började tvivla på honom där ett tag, inte så konstigt.
Maigret får anledning att mer än vanligt irritera sig på hur folk beter sig, deras lögner och oärlighet. Badorten påverkar även kommissariens sinnesstämning på annat sätt, då den väcker minnen från flydda, mer okomplicerade, tider.
Behändig och lättläst historia.
På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare citerade utdrag ur böckerna, som en sorts boktips.
Länkar brukar växelvis samlas hos bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger.
Min smakbit kommer idag från Midnattsblot av Camilla Sten.
"Våren kom så mycket senare här än den gjorde hemma. Fast han hade hört andra säga att det var den tidigaste, varmaste vår de haft på åratal.
”Fucking klimatförändringar”, som Markus skulle ha sagt i ett annat liv.
För sex månader sedan hade Markus sagt till honom att han lika gärna kunde göra vad han ville och ta för sig av livet och skita i allt ”för det kommer ändå inte finnas en planet när vi blir gamla, du behöver inte planera för någon pension, vi kommer att vara döda innan dess, så skit i allt det där och gör vad du vill nu, Emil”.
Bara gör vad du vill, Emil. Det är inte så fucking komplicerat.
Och nu ... "
Hmm. Den här andra delen i Järvhögatrilogin (som inleddes med Bergtagen) var nog alltför mycket "unga vuxna" för mig. Men första delen var bra!
Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon. Översättare: Harriet Ribbing. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 177. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1955 och första svenska upplagan utkom 1957). Originaltitel: Maigret tend un piège.
"I Paris har fem kvinnor fallit offer för en brutal seriemördare. Vad är sambandet mellan de meningslösa överfallen i Montmartres gränder? Polisen har ingen ledtråd, allmänheten är otålig och tidningarna pressar på. Maigret tar hjälp av en framstående psykiater och bestämmer sig för att gillra en fälla. Medan mörkret faller över världsstaden efter ännu en brännhet sommardag, har Maigret inte annat att göra än att vänta."
Såhär långt tror jag faktiskt att Maigret gillrar en fälla är favoriten av de böcker jag ännu hunnit läsa av Georges Simenon. Utmärkta karaktärer och en intrig med ett något högre tempo, en deckarintrig mer åt psykologisk thriller, vilket i min mening gör det hela ännu mer lockande. Maigret lever sig in i situationen med skärpta sinnen, känner in stämningar och söker de rätta metoderna för att locka fram lösningen på den gäckande mordgåtan.
Rättvisa, inkännande psykologi och en särskild förmåga att förstå vad det innebär att vara människa är centralt och något rent instinktivt i kommissariens sätt att arbeta. De som arbetat/arbetar inom människorelaterade yrkesområden kan nog särskilt förstå Maigrets speciella sätt att känna in den person han antingen föreställer sig eller har framför sig rent fysiskt. Erfarenhetsmässigt är det förstås en livslång process, men här har kommissarie Maigret med all säkerhet kommit en bra bit på väg. Även om det också tär på honom. Tur att han har en förstående hustru, för sanning att säga gör det honom en smula butter.
Det här fallet med seriemördaren som sätter skräck ibland kvinnorna som rör sig genom Montmartres gränder bjuder på ett särskilt motstånd. Motivet känns oklart, tillvägagångssättet är ovanligt och gärningspersonen kan vara någon helt oväntad. Ett tungt ansvar åligger Maigret hur utvecklingen blir, hur väl han lyckas gillra sin fälla, då liv kan sättas på spel. Han har press på sig från många håll. Riktigt fängslande bladvändare. Miljöbeskrivningar från ett sommarhett Paris är som vanligt enastående. Mycket känsla, påtagliga stämningar. Helt enkelt suverän sommarläsning.
Georges Simenons Maigret-serie tycks vara klassiska deckare som passar mig alldeles utmärkt, bättre än något annat jag läst. I min mening bättre än Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Såklart vill jag att fler skall upptäcka böckerna om Maigret.
Chimärerna av KG Johansson. TiraTiger Förlag 2021 (tidigare utgiven 2011 genom annat förlag). Antal sidor: 370. ISBN: 9789180204156.
Recensionsexemplar.
Chimärerna utgavs första gången för tio år sedan (2011). Nu i år blev det alltså dags för en återutgivning via ett nytt förlag.
Romanen består av tre delar.
Första delens handling utspelar sig 1962 i en liten by i Norrbotten, ett ungt par väntar sitt första barn. En dramatisk händelseutveckling kommer att påverka hela denna värld. Konspirationsteorier runt Marilyn Monroes död och bröderna Kennedy vävs in, liksom Kubakrisen som får ett annat otäckt förlopp. Kärnvapenkriget bryter ut med atomvinter som följd.
Andra delen befinner sig i en annan parallell värld och året är då 1982. Byn är densamma och den här gången beskrivs världen (den stora och den lilla) via en ung students dagboksanteckningar. Här ledde aldrig Kubakrisen till något kärnvapenkrig på 60-talet. Palmemordet inträffade inte. Efter ett attentat mot Sveriges statsminister, skjuten av Baader-Meinhof-ligan, blir han däremot permanent rullstolsburen. Terroristbekämpningen tar fart och samhället förvandlas till en slags hårt kontrollerad polisstat. Osäkerhet och oro drabbar såklart även de yngre generationerna som bedövar sig med alkohol och droger. Kristin, en jämnårig tjej till dagboksskriverskan, far särskilt illa. Varifrån Kristin kommer, vilka mörka hemligheter hon bär, vad hennes livsöde leder till, länkar ihop berättelsen till en helhet.
Tredje delen tar oss till ett tidigt 2000-tal. Scenariot har utvecklats ur ovanstående "sossediktatur" (karaktären Linas benämning), 20 år tidigare. Gymnasieläraren Martin, gift och nybliven far, inleder en otrohetsaffär med den kufiska yngre kvinnan Lina som, vad det visar sig, har en trasslig och traumatisk bakgrundshistoria. Martin fortsätter dock dubbellivet, struntar totalt i sin hustru och deras nyfödda barn. Trasiga Lina (sektledarämne?), med sina udda intressen och idéer om andra världar, blir ett slags drogberoende för den osedvanligt korkade och egoistiske läraren. Som om inte detta var nog blir han även maniskt mobilberoende och alkoholist i en snabbt nedåtgående virrig spiral.
Temat med parallella världar fascinerar, flera universum med olika versioner av karaktärerna, olika scenarier/skeenden, dolda portaler till möjligen bättre världar och hur världarna tycks påverka varandra (kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmers Tiden: "Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan."). Såklart jättespännande och rätt hissnande att tänka kring.
Av bokens tre delar var första delen mest gripande, lysande bra på alla sätt och vis. Utmärkt tidsskildring, landsbygd, övernaturliga sällsamheter, stämningsfullt laddade situationer och realistiska reaktioner. Och glimtar av underbart skön humor som får mig att le, trots all hopplöshet som uppstår då världen sakta bryts samman. Lovisa och Anders är dessutom karaktärer lätta att förstå och tycka om. Sen avtog mitt intresse något för dagboksdelen därefter, även om den världen (som i ett senare tidsskede fortsätter i tredje delen) också är intressant. Själva samhällsutvecklingen där hade man önskat få en mer utförlig beskrivning kring. Tredje delen (inklusive epilog) var däremot alltför lång och för övervägande relationsdrama med missbruksproblematik, personifierad i Martin med sitt stegrande sönderhackade kaos. Ganska rå och rörig historia som vill mycket, kanske för mycket, men samtidigt är ju det gränsöverskridande, att inte hålla igen, något av den här författarens signum. De filosofiska och existentiella fria tankarna, som ändå får kilas in i handlingen, är såklart medryckande och en del återkommande referenser känns igen. Centralt är Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel, novell i Trädgården med gångar som förgrenar sig (samlingen Fiktioner). Nej, det är inget som förvånar mig. Förtrollningen är lättgenomskådad.☺
Sammantaget en lättläst historia - trots komplicerad fysik och spekulativa teorier - där samtliga delar skickligt vävs ihop till en helhet. Många sidoteman som tas upp väcker tankar som lever vidare, t.ex. det som rör Anders syster Maja, den misshandelsrelation som beskrivs från ett perspektiv utifrån. Hemsk situation. KG Johansson är en oerhört kompetent berättare, bokens första del är ett utmärkt exempel på det. Jag tänker ibland att författaren antagligen skulle ha nått en större läsekrets i USA, här i Sverige tycks science fiction-genren aldrig nå samma typ av höga status, oaktat de generösa relationsdramainslagen. Varför det är så är svårt att förstå. Boken skulle ha mått bra av en extra korrigeringsrunda, men för det mesta rör det småfel som man lätt kan förbise och ursäkta.
Besvärligt att sätta ett övergripande sifferbetyg för den här boken eftersom jag tyckte så olika om de tre delarna. Både toppar och dalar med Chimärerna, men när det är på topp, då är det verkligen rent fantastiskt! Så givetvis rekommenderar jag även denna bok av KG Johansson och ser fortfarande fram emot att få läsa mer av samma författare. Det ger så mycket, finns något där jag söker, och finner. Realitet och ingen låtsad chimär. Förmår inte uttrycka det på annat sätt.
Vill du ge dig själv en både udda och unik läsupplevelse, läs då Chimärerna.
En smakebit på søndag (Den första världen: Mellan blixtarna)
"Innan man visste ordet av var det kolmörkt om nätterna och kräftskivor och sedan kom den torra september, de våta och kalla oktober och november, och sedan borde man gå i ide."
Vad som komma skall.
Endast ett par kapitel kvar att läsa i Chimärerna av KG Johansson. Varifrån denna veckas mening selekterats med någorlunda precision.
Något helt annat. Nu när jag ändå tittat in här på bloggen denna midsommardags förmiddag (återkommer med Maigret någon gång i eftermiddag) bör väl uppdateras lite om den där rapporten som så många (mer eller mindre populärvetenskapligt konsumerande) väntat på. Journalisten Fouad Youcefi sammanfattar det bra på Twitter: "Totalt 143 flygande objekt som siktats sedan 2004 har inte kunnat förklaras, och USA:s myndigheter utesluter inte att det rör sig om utomjordingar." Se där. Så var det med den saken. Blir det skjuts på science fiction-litteraturen nu?☺
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).
