"Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?
Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.
Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.
Christian Johansson jobbar sedan åtta år tillbaka som utbildningsansvarig på ett företag i England och är bosatt i Newcastle upon Tyne, tillsammans med hustru och son. Han har tidigare gett ut romanerna Herr Lombardo (2012) och Parasitus (2014)."
Hade tidigare läst romanen Parasitus och mina förväntningar var inte så lite höga inför denna författarens senaste roman Skönheten (2015). Förväntningarna blev utan tvekan infriade, detta är spänning på hög nivå, en skickligt konstruerad bladvändare och komplex historia som höll mig i ett järngrepp rakt igenom, från början till slut. Fick nyttig hjärngymnastik längs vägen dessutom.
Vartefter får man följa olika personer under olika tider, men inget är klart kring hur personerna kan tänkas höra samman, ej heller är det riktigt tydligt vilka tider det rör sig om, annat än vad man till att börja med bara kan ana. Detta skapar ett driv som gör att man bara vill ta sig vidare och få förklaringar till allt det diffust mystiska, boken blir svår att lägga ifrån sig. Blev lite som en röra av pusselbitar, där bitarna först bara vagt antyder att de kanske kan passa samman, men hur? Bilden klarnade helt först emot slutet och vips var boken utläst. Så skall en thriller vara då den befinner sig i toppklass.
Förutom thriller är det även skräck, och för egen del upplevde jag den här historien oerhört skrämmande. Kombinationen av barn i utsatta situationer, galna religiösa fanatiker, isolerade platser som t.ex. öar, ondskefulla energier? spökerier? hjärnspöken?... hu, det blir så hemskt alltihop detta tillsammans! Inte bara en gång vill man be karaktären Anne Marie ta sin lilla flicka Karin med sig bort ifrån den där galningen Magnus, innan det blir värre, vilket det naturligtvis blir, förfärligt mycket värre.
Visst, jag kan ha svårt för övervåld i böcker då det blir för ingående och detaljerat beskrivet, när det frossas lite väl mycket i det. Barn som far illa på olika sätt är väl sen absolut det värsta som finns, sånt har fått mig att helt sluta läsa en bok. Såklart även när djur blir illa behandlade. Tyckte här att man ändå slapp det där ingående beskrivna, man fick när det var som värst bara en antydan före vad som kunde komma att ske, eller ett efter om vad som redan inträffat, och jag klarade av att fortsätta läsa med hjärtat i halsgropen. Trots att det som sker är så fruktansvärt otäckt och ondskefullt.
Skulle jag jämföra den här sortens skräck med något annat skulle det nog bli Stephen Kings The Shining (Varsel). Typ; fast tillsammans med barn på en isolerad plats med en galning, eller någon på väg att bli allt galnare. Ingen som ser, ingen hjälp utifrån. En av parallellhistorierna som handlar om Inger är en annan variant, fast lite på samma tema.
Romaner och noveller inom genren skräck- och spökhistorier har alltid fascinerat (har läst en hel del sådant), men det funkar verkligen inte alltid, inte alls. Det här funkade, för mig. Den där beskrivna överlevnads-/beskyddarinstinkten i ett alltmer skräckfyllt scenario var oerhört fängslande. Absolut skickligt välskriven thriller åt det skräckbetonade hållet. Fick härmed återigen förnyat intresse (som faktiskt rätt nyligen fått sig en knäck) för skräckgenren, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Har inte ännu läst romanen Herr Lombardo, det måste jag ju nu såklart också göra, finns visst som e-bok (lite synd kan jag nog anse, läser helst tryckta böcker).
Så slutligen: För alla er som gillar fängslande, skrämmande och välskrivna spänningsromaner, missa för allt i världen inte Skönheten. Så himla ruggig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!