Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag.
"Barrfiolernas rike är en suggestiv och smått hallucinatorisk spökhistoria om mörka livsöden och minnen som slagit rot djupt inne i de finska granskogarna.
När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Och i bästa fall få veta mer om sin släkts historia, som hans mor av någon anledning hållit hemlig för honom.
Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha. Långsamt sipprar och tränger sig stugans fruktansvärda historia in i Miikas medvetande och mot sin vilja har han plötsligt fått en viktig och farlig roll i släktens historia.
Barrfiolernas rike är Joni Huttunens debutroman."
I Barrfiolernas rike får vi möta starka energiminnen som mättat genomsyrar en plats i den finska glesbygden. Dessa gömda och hemliga minnen från det förflutna, vilka alla som känner till nekar att tala om, blossar upp med ny kraft då Miika börjar rota i det som varit.
Unge Miika är en orolig själ med frågor om sitt ursprung såväl som livets mening. Smått vilsen söker han sig från ett grått och deprimerande förortsliv i Göteborg till till sin mors hembygd och en övergiven släktstuga belägen i djupet av de finska skogarna. Tanken är att få inspiration och lugn för sitt skrivande, men platsen tycks påverka honom på många andra oväntade sätt. Miikas mor har inte velat berätta något om sitt liv i Finland och snart blir han varse en mörk dold familjehistoria. I sin naivitet blir Miika ett öppet medium utan egen kontroll, låter sig påverkas av destruktiva krafter från det förgångna. Lika mycket levande som i verkliga livet kommer de för länge sedan avlidna återigen till liv och händelser i det förflutna kommer upp till ytan. Något vill fram i dagen, någon kallar på hans hjälp, för att få ro och upprättelse, förståelse och förlåtelse för vad som skett.
Huvudkaraktären har givits en ungdomlig sökande naivitet som är charmigt naturromantiserande och vardagsfilosoferande, men senare även i alltför hög grad störande självdestruktiv. Trots att Miika är långt ifrån mörkrädd drar man ändå paralleller till Andreas Romans karaktär David (och katten Trassel) i skräckromanen Mörkrädd, det destruktiva draget finns hos dem båda och när hittehunden försvinner från Miika försvinner både självbevarelsedrift, sans och förnuft i någon sorts besatthet. Denna besatthet beror väl knappast i huvudsak på någon sorts egen konstnärlig kreativitetsflow får man förmoda, med anledning av det egendomliga beteendet, handlandet och framförallt då sättet att ta hand om vissa kvarlevor...
I den här kortromanen var storyn i sig fängslande, och det är en bok man med lätthet kan sträckläsa en enda kväll. Hade kanske för egen del, vad gäller språket, helst sett färre "jag", "mig" och "mitt", men antagligen är det en smaksak. Språket är för övrigt väldigt enkelt, men emellanåt gnistrar det till och lyfter det speciellt egenartat inlevelsefulla. Som att ana ett ytområde på råstenen där den kommer att uppvisar sitt allra bästa. Förmodligen är det ibland upptäckten av dom där glimtarna som lockar en del av oss läsare så mycket till vissa debutromaner, vilka inte alltid behöver vara vitt och brett omtalade. En tanke. Allting har en början. Och det är ju väldigt trevligt att få vara med där.
För egen del även lockad av sådant som utspelar sig i skogsmiljöer, att få läsa just dessa miljöbeskrivningar ur olika perspektiv från olika personligheter och tider är en tjusning bara det. Skogen såsom den beskrivs i Barrfiolernas rike hade jag verkligen inte velat missa. Hoppas på mer att läsa från Joni Huttunen framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!