Fortsätt till huvudinnehåll

"Barrfiolernas rike" av Joni Huttunen

Barrfiolernas rike av Joni Huttunen. Recensionsexemplar från Doppelgänger Förlag.

"Barrfiolernas rike är en suggestiv och smått hallucinatorisk spökhistoria om mörka livsöden och minnen som slagit rot djupt inne i de finska granskogarna.

När Miika får reda på att hans annars fattiga familj äger en släktstuga djupt inne i de finska skogarna ser han en möjlighet att fly förortens Göteborg och lämna sina nattliga mardrömmar och meningslösa tillvaro bakom sig. Äntligen ska han få skrivro och uppfylla sin dröm att färdigställa en roman. Och i bästa fall få veta mer om sin släkts historia, som hans mor av någon anledning hållit hemlig för honom.

Men han har inte en aning om vilka omskakande och skräckfyllda upplevelser som väntar honom. Hemska hemligheter tycks ha fastnat i stugans väggar och golv och Miika är inte förberedd på den enorma kraft som bortglömda minnen kan ha. Långsamt sipprar och tränger sig stugans fruktansvärda historia in i Miikas medvetande och mot sin vilja har han plötsligt fått en viktig och farlig roll i släktens historia.

Barrfiolernas rike är Joni Huttunens debutroman."

I Barrfiolernas rike får vi möta starka energiminnen som mättat genomsyrar en plats i den finska glesbygden. Dessa gömda och hemliga minnen från det förflutna, vilka alla som känner till nekar att tala om, blossar upp med ny kraft då Miika börjar rota i det som varit.
Unge Miika är en orolig själ med frågor om sitt ursprung såväl som livets mening. Smått vilsen söker han sig från ett grått och deprimerande förortsliv i Göteborg till till sin mors hembygd och en övergiven släktstuga belägen i djupet av de finska skogarna. Tanken är att få inspiration och lugn för sitt skrivande, men platsen tycks påverka honom på många andra oväntade sätt. Miikas mor har inte velat berätta något om sitt liv i Finland och snart blir han varse en mörk dold familjehistoria. I sin naivitet blir Miika ett öppet medium utan egen kontroll, låter sig påverkas av destruktiva krafter från det förgångna. Lika mycket levande som i verkliga livet kommer de för länge sedan avlidna återigen till liv och händelser i det förflutna kommer upp till ytan. Något vill fram i dagen, någon kallar på hans hjälp, för att få ro och upprättelse, förståelse och förlåtelse för vad som skett.

Huvudkaraktären har givits en ungdomlig sökande naivitet som är charmigt naturromantiserande och vardagsfilosoferande, men senare även i alltför hög grad störande självdestruktiv. Trots att Miika är långt ifrån mörkrädd drar man ändå paralleller till Andreas Romans karaktär David (och katten Trassel) i skräckromanen Mörkrädd, det destruktiva draget finns hos dem båda och när hittehunden försvinner från Miika försvinner både självbevarelsedrift, sans och förnuft i någon sorts besatthet. Denna besatthet beror väl knappast i huvudsak på någon sorts egen konstnärlig kreativitetsflow får man förmoda, med anledning av det egendomliga beteendet, handlandet och framförallt då sättet att ta hand om vissa kvarlevor...

I den här kortromanen var storyn i sig fängslande, och det är en bok man med lätthet kan sträckläsa en enda kväll. Hade kanske för egen del, vad gäller språket, helst sett färre "jag", "mig" och "mitt", men antagligen är det en smaksak. Språket är för övrigt väldigt enkelt, men emellanåt gnistrar det till och lyfter det speciellt egenartat inlevelsefulla. Som att ana ett ytområde på råstenen där den kommer att uppvisar sitt allra bästa. Förmodligen är det ibland upptäckten av dom där glimtarna som lockar en del av oss läsare så mycket till vissa debutromaner, vilka inte alltid behöver vara vitt och brett omtalade. En tanke. Allting har en början. Och det är ju väldigt trevligt att få vara med där.

För egen del även lockad av sådant som utspelar sig i skogsmiljöer, att få läsa just dessa miljöbeskrivningar ur olika perspektiv från olika personligheter och tider är en tjusning bara det. Skogen såsom den beskrivs i Barrfiolernas rike hade jag verkligen inte velat missa. Hoppas på mer att läsa från Joni Huttunen framöver.


Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...