Inger Edelfeldt. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789188681072
"»En av 1900-talets viktigaste skräckromaner.« Stephen King
I åttio år har Hill House överblickat den lilla hålan Hillsdale. Därifrån ser det ståtligt och välbyggt ut. Men det finns något »osunt« med huset. Någonting rör sig i det, går längs med dess golv, någonting omänskligt, skändligt - ont.
Dr John Montague, en vetenskapsman som vill finna bevis för det övernaturligas existens, hyr det beryktade huset. Av tolv assistenter han velat få med sig anländer bara två: Eleanor Vance, en ung, tillbakadragen kvinna som flyr vardagen med sin handikappade mor, och Theodora, en excentrisk New York-konstnär. Med dem är också husets arvinge, Luke Sanderson, och på plats möter de husets förvaltare, paret Dudley, som vägrar vistas nära Hill House nattetid. Snart blir det klart för alla varför. Den som starkast påverkas är Eleanor. Som om huset ville henne något särskilt.
Shirley Jacksons Hemsökelsen på Hill House har kallats en av 1900-talets bästa spökromaner. En amerikansk skräckklassiker som filmatiserats två gånger (1963 och 1999) och som nu också ska bli en TV-serie i tio delar på Netflix. Här i översättning av Inger Edelfeldt och med ett nyskrivet förord av DN-krönikören och bibliotekarien Jenny Lindh.
SHIRLEY JACKSON [1916-1965] är en av världslitteraturens mest inflytelserika författare i skräckgenren. Hon föddes i San Francisco, men familjen flyttade senare till östkusten och delstaten New York. Shirley Jackson kom att ge ut sex romaner och lika många novellsamlingar. Mest berömda är romanerna Hemsökelsen på Hill House [The Haunting of Hill House, 1959] och Vi har alltid bott på slottet [We Have Always Lived in the Castle, 1962]."
Något som kallats "en av 1900-talets bästa spökromaner" var jag såklart tvungen att läsa. Å ena sidan blev det riktigt bra och ruskigt då det spökade som värst, å andra sidan upplevde jag den något långdragen, med väl överspända och klämkäckt tillkrånglade dialoger. Förvisso får man väl ta hänsyn till att romanen inte är av purfärsk årgång, den utgavs ju redan 1959. Reagerade dessutom på att de trettioåriga kvinnliga deltagarna alltsomoftast betedde sig rätt barnsligt som småflickor. Kanske ett grepp för att öka den psykologiska spänningen? För mig blev det mest bara ett irritationsmoment.
Genom berättelsens gång får man följa de tre personer (var och en med olika övernaturliga förmågor) som handplockats och bjudits in av vetenskapsmannen Dr John Montague. Planen är att dessa fyra individer skall spendera en del av sommaren vid Hill House, detta för att undersöka de påståenden som finns om att huset skulle vara hemsökt. Att de tre övriga personerna i gruppen inte direkt reagerar på Eleanors sköra och labila mentala tillstånd är för mig en gåta. Men hade de fungerat trovärdigt och skjutsat hem damen, hade det förstås blivit en helt annan sorts spökhistoria. Att utröna Eleanors psyke är ju av väsentlig del av helheten.
Bland sidokaraktärerna utmärker sig den senare tillkomna Mrs Montague som en "frisk" humoristisk fläkt och en pikant krydda i anrättningen. Men i det stora hela kan jag just inte finna att någon enda av karaktärerna går att anknyta till, inte ens om jag anstränger mig. Detta ser jag nog som en nackdel.
Hill House beskrivs och namnges sådär ingående och upprepande, såsom brukligt för gotisk skräck. Kan inte låta bli att associera lite till godset Manderley i Daphne du Mauriers mest kända roman Rebecca från 1938. Här finns ju även en variant av Mrs Danver på sätt och vis, även om Mrs Dudley på Hill House kör en mer tillbakadragen och räddhågsen papegojastil.
"I set dinner on the dining room sideboard at six. Breakfast is ready at nine. I don't stay after dinner. Not after it begins to get dark. We live in town, nine miles, so there won't be anyone around if you need help..."
Filmen? Javisst! Den vill jag väldigt gärna också se.
Filmen The haunting of Hill House verkar helt annorlunda, uppges ju även vara just en "fri nytolkning" av Shirley Jacksons roman.
Den äldre filmversionen från 1963 verkar mer lik ursprunget:
Romanen är absolut läsvärd hursomhelst. Shirley Jacksons Vi har alltid bott på slottet står på tur, så mer avskräckt än så blev jag alltså inte.
Andra bokbloggare om Hemsökelsen på Hill House:
Mest Lenas Godsaker
Sannas bokhylla
...med näsan i en bok...
Stories from the city
Den äldre filmversionen vill jag se! :)
SvaraRaderaJag tyckte att boken var mycket bra. Just det där försåtliga och att man inte vet riktigt säkert vad som finns i huvudpersonens huvud och vad som verkligen händer.
SvaraRadera