"Skymningshistorier" av Rhoda Broughton

Skymningshistorier av Rhoda Broughton. Översättare: Heidi Havervik. Efterord: Gabriella Håkansson. Hastur Förlag. Antal sidor: 204. Utgivningsår: 2021.

"Skymningshistorier (1873) är en bortglömd pärla i den viktorianska litteraturen. Bland gengångare, hemsökelser och sanndrömmar smyger walesiska Rhoda Broughton (1840-1920) med säker hand in kritik av förtryckande normer och ojämlika könsförhållanden. I spökhistorians form ger hon uttryck för den skräck som var kvinnors helt egna – att vara rättslös i ett manssamhälle. Men hon gestaltade också på ett nytt sätt den händelse som var den mest avgörande i ett kvinnoliv – äktenskapet.

I sina suggestiva noveller målar Broughton upp den moderna, välbärgade borgarkvinnans liv i det viktorianska England. Välstånd saknas inte, men bland de tjusiga attiraljerna och det polerade yttre lurar vålnaderna och gastarna.

I denna volym av Skymningshistorier presenteras samtliga noveller från originalet i översättning av Heidi Havervik. Boken innehåller också en initierad och fyllig efterskrift av Gabriella Håkansson."

Läsvärda och välskrivna noveller. Intressanta även vad gäller tidsskildringen, miljöerna, människorna och de sociala reglerna de levde under. Dåtidens klassamhälle och ojämlikheten blir tydligt; distansen däremellan, rädslorna för social uteslutning. I de fina salongerna finns här även sådant som sätter förlamande skräck i både dam och herre, och en gengångare kommer i en av novellerna att knacka högt och ihärdigt på ytterdörren. 

"Flickan stod vid sängen, lätt framåtlutad och med händerna hårt sammanpressade, stel, spänd i varje fiber. Hennes vidöppna ögon stack ut ur sina hålor med ett uttryck av onämnbar, förstenad fasa; hennes kinder och mun var inte bleka, utan lika blygrå som hos någon som för en stund sedan dött i outsägliga plågor. När jag såg på henne rörde sig hennes läppar en aning och en fasansfull, skrovlig röst, inte det minsta lik hennes egen, sade: 'Åh! Herregud, jag har sett det!'"

Men här framställs även den fobiska arbetarklasskräcken (t.ex. landsbygdens säsongsarbetare) de fina damerna upplevde. Vilket var en slags skräck i sig på sin tid som det verkar, och något vi kanske får uppleva en ny renässans för nu när fördomar ökar mellan människor boende i stad och på landsbygd, mellan de som har lågstatus- och högstatusarbeten, och så vidare. "Kusinen från landet" tänker till!😅

Några ord inom parentes om novellerna som ingår:

Sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen (skriven i rolig "pratig" brevform/brevväxling; spökhistoria)

Mannen med näsan (novell uppdelad i kapitel; spökhistoria?)

Se, det var en dröm! (delvis brevform, delvis kapitelindelning; fokuserar på arbetarklasskräck och varseldrömmar om bestialiska mord)

Stackars vackra Bobby (kapitelindelad; en gammal dam tänker tillbaka på en episod som ung; spökhistoria)

Under kappan (berättad i ett svep; förmögen dam och skumma typer på tågresan)

Berättelserna är fängslande skrivna, man sugs in direkt i dem och upplever miljöer och jargong så tydligt. Klart underhållande. Efterskriften av Gabriella Håkansson: Rhoda Broghton - Gastar i salongen, tyckte jag var lite för långt och gick mer in på jämlikhetsfrågan på ett rätt aggressivt sätt, istället för att fokusera på själva författaren och hennes författarskap. Kändes lite snopet.

Se även:

Veckans mening