Rebecca av Daphne du Maurier. Förlag: Modernista. Översättning: Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789176458358
För det första är Rebecca en riktigt snillrikt konstruerad historia som skapar mystik, obehag och stigande spänning på ett inlevelsefullt sätt. Mycket skickligt, berättelsen höll mig fast till sista sidan. Tycker väl sen inte beskrivningen ovan riktigt stämmer vad gäller att romanen skulle tillhöra romance-genren och att den skulle vara en modern skräckberättelse. Gotisk roman kan jag däremot hålla med om, nästan alla ingredienser finns med. Skulle nog vilja placera den genremässigt till psykologiska thrillers istället för romance och skräck (i Rebecca finns t.ex. inga övernaturliga inslag). Var man drar gränsen är ibland svårt att avgöra, uppfattas säkert olika, speciellt när det gäller klassiker som denna.
Liksom Fåglarna och andra noveller fungerar Rebecca att läsa även i vår tid, kanske dessutom ett passande boktips på bra klassiker till alla som föredrar modern spänningslitteratur, som just thrillers och deckare.
Tyvärr tyckte jag boken var för utdragen, med lite väl långrandiga beskrivningar. Och verkligen alldeles för mycket ältande tankar hos Maxims unga fru nr 2 (vi får aldrig veta hennes förnamn), som ju även är historiens berättare. Slutet kändes sen så abrupt och oavslutat. Måste nog kolla upp om någon författare senare skrivit fanfiction med en fortsättning, trots att jag egentligen inte är så förtjust i den sortens romaner borde det absolut finnas vad gäller Rebecca, just bara p.g.a. det där högst irriterande slutet..
Romanen har även filmatiserats 1940, regi av Alfred Hitchcock. Oscarsvinnare dessutom.
"Daphne du Mauriers obestridda mästerverk Rebecca har allt en gotisk romance ska ha: en hemsökt herrgård, hypnotiska landskap, våldsam passion, sex och mord. Berättaren är en ung, fattig kvinna som gifter sig med den gåtfulle och stilige Max de Winther och flyttar in på godset Manderley. Där försvarar på ett sjukligt vis hushållerskan Mrs Danvers minnet av de Winthers första hustru Rebecca, som dött i en tragisk olycka ett år tidigare. Rebecca, en modern skräckberättelse och en detaljstudie över besatthet, räknas till de stora engelska romanklassikerna. Här i översättning av Dagny Henschen-Harrie och Hilda Holmberg, och med ett nyskrivet förord av litteratur- och skräckvetaren Mattias Fyhr.
Daphne du Maurier [1907-1989] var en engelsk romanförfattare och dramatiker. Hennes berättelser utspelar sig ofta i Cornwall i sydvästra England, där du Maurier själv levde större delen av sitt liv. Hennes mest berömda verk är romanen Rebecca och novellen Fåglarna, som båda även blivit klassiska skräckfilmer av Alfred Hitchcock."
För det första är Rebecca en riktigt snillrikt konstruerad historia som skapar mystik, obehag och stigande spänning på ett inlevelsefullt sätt. Mycket skickligt, berättelsen höll mig fast till sista sidan. Tycker väl sen inte beskrivningen ovan riktigt stämmer vad gäller att romanen skulle tillhöra romance-genren och att den skulle vara en modern skräckberättelse. Gotisk roman kan jag däremot hålla med om, nästan alla ingredienser finns med. Skulle nog vilja placera den genremässigt till psykologiska thrillers istället för romance och skräck (i Rebecca finns t.ex. inga övernaturliga inslag). Var man drar gränsen är ibland svårt att avgöra, uppfattas säkert olika, speciellt när det gäller klassiker som denna.
Liksom Fåglarna och andra noveller fungerar Rebecca att läsa även i vår tid, kanske dessutom ett passande boktips på bra klassiker till alla som föredrar modern spänningslitteratur, som just thrillers och deckare.
Tyvärr tyckte jag boken var för utdragen, med lite väl långrandiga beskrivningar. Och verkligen alldeles för mycket ältande tankar hos Maxims unga fru nr 2 (vi får aldrig veta hennes förnamn), som ju även är historiens berättare. Slutet kändes sen så abrupt och oavslutat. Måste nog kolla upp om någon författare senare skrivit fanfiction med en fortsättning, trots att jag egentligen inte är så förtjust i den sortens romaner borde det absolut finnas vad gäller Rebecca, just bara p.g.a. det där högst irriterande slutet..
Romanen har även filmatiserats 1940, regi av Alfred Hitchcock. Oscarsvinnare dessutom.
gillar Daphne du Maurier, det finns fortsättning på boken:
SvaraRaderahttp://hannelesbibliotek.blogspot.com/2011/01/skuggan-av-rebecca.html