Palmer Eldritchs tre stigman av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Översättning: KG Johansson och Gunilla Dahlblom. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN 978-91-7742-407-9
Året är 2016. Efter att någon slags klimatkatastrof har inträffat (okänt p.g.a. vad?) har den globala uppvärmningen nått ofattbar omfattning. Jorden har blivit vansinnigt överhettad med temperaturer på t.ex. 80 grader i New York. Klassklyftorna är vida och djupa, de rikaste bor eller semestrar på den Antarktiska rivieran (ren utevistelse för övrigt är förknippat med livsfara) och genomgår exklusiv, men riskabel, evolutionsterapi på lyxig klinik i Tyskland.
Jordens undergång förespås inom hundra år och som ett försök att rädda mänskligheten skickas folk, frivilligt eller under tvång, till solsystemets andra planeter, t.ex. Mars. Denna kolonisation består av kollektiv ("kyffen") och det är meningen att dessa nybyggare skall bedriva odling i dessa karga tuffa miljöer med gratisfröer som delas ut av FN. Inga insatser verkar göras för att stävja jordens undergång eller se problemen kolonisatörerna har på de andra planeterna, istället tycks konsumtionskulturen och underhållningsindustrin frodas för att trycka undan oron för framtiden. För dessa kolonisatörer blir droganvändning en fördärvande metod för att stå ut med sin eländiga tillvaro. På jorden är den ekonomiska lyckan gjord för de som kan sälja in sina varor till ett företag som producerar kolonisternas efterfrågade kringprodukter, som drogen God-IZ kräver för en flyktig eskapism för stunden... medan odlingarna torkar bort, fröna blir osådda och jordbruksmaskinerna förfaller.
John Lennon lär ha gillat den här romanen (enligt bokens efterord) och följande citat ur en låttext, skriven av hans son Sean, blir ju då ganska träffande när man tänker på den här romanens handling:
Romanen har beskrivits som metafysiskt spekulativ, och för vår tid känns den ruggigt visionär. Detta förstås med tanke på klimatoro, brist på reell handlingskraft för en hållbar utveckling, verklighetsflykt genom understödd överkonsumtion/avancerad underhållningsindustri för de som har råd, framkallade av motsättningar, m.m.. Dystopin har ju till viss del blivit verklighet i vår tid.
Förutom det tvivelaktiga sättet kvinnorna framställs på är det just det hallucinatoriska har jag svårt för liksom det religiösa, det är ju f.ö. då den mystiska industrimagnaten Palmer Eldritch kommit in i bilden med sin nya lanserade drog Mum-Z. Det teologiska inslagen gör att detta heller inte kan räknas som en science fiction-roman (vilket författaren själv tydligen heller inte ansåg det vara), det håller jag helt med om. Däremot är det hett solklart en dystopi som man inte bör missa, en klassiker i Philip K Dicks väldigt speciella stil. I förlaget Bakhålls utgåva från 2014 finns dessutom ett utmärkt bra skrivet efterord av John-Henri Holmberg, intressant och tankeväckande, tog del av efterordet före jag började läsa romanen och kunde då göra paralleller till det under läsningens gång.
"Philip K Dicks roman Palmer Eldritchs tre stigman utspelas i en tid när jorden blivit så varm att det nästan är omöjligt att vistas utomhus. Människor uppmuntras att emigrera till Mars, men det blir till en tråkig tillvaro som gruvarbetare på en dyster planet utan växtlighet. Det enda roliga man kan göra på Mars är att droga ner sig med den hallucinogena modedrogen God-IZ som förpassar ens medvetande till en behaglig dockvärld utan bekymmer.
Palmer Eldritch är en berömd person, berömd för att han för länge sedan reste iväg från vårt solsystem till en annan del av universum. I romanens början ryktas det att han kommit tillbaka.
Samtidigt har en ny drog kommit i omlopp, Mum-Z, som är ännu mer potent. Den förflyttar en inte till en begränsad dockvärld utan till outgrundliga multipla världar.
Är det Palmer Eldritch som fört in Mum-Z till vårt solsystem? Och vem eller vad är Palmer Eldritch egentligen?
Science fiction-litteraturens mästare Philip K Dick författade Palmer Eldritchs tre stigman under 1960-talet när han befann sig på höjden av sin kreativitet. Den finns medtagen på otaliga listor över 1900-talets viktigaste romaner."
Året är 2016. Efter att någon slags klimatkatastrof har inträffat (okänt p.g.a. vad?) har den globala uppvärmningen nått ofattbar omfattning. Jorden har blivit vansinnigt överhettad med temperaturer på t.ex. 80 grader i New York. Klassklyftorna är vida och djupa, de rikaste bor eller semestrar på den Antarktiska rivieran (ren utevistelse för övrigt är förknippat med livsfara) och genomgår exklusiv, men riskabel, evolutionsterapi på lyxig klinik i Tyskland.
Jordens undergång förespås inom hundra år och som ett försök att rädda mänskligheten skickas folk, frivilligt eller under tvång, till solsystemets andra planeter, t.ex. Mars. Denna kolonisation består av kollektiv ("kyffen") och det är meningen att dessa nybyggare skall bedriva odling i dessa karga tuffa miljöer med gratisfröer som delas ut av FN. Inga insatser verkar göras för att stävja jordens undergång eller se problemen kolonisatörerna har på de andra planeterna, istället tycks konsumtionskulturen och underhållningsindustrin frodas för att trycka undan oron för framtiden. För dessa kolonisatörer blir droganvändning en fördärvande metod för att stå ut med sin eländiga tillvaro. På jorden är den ekonomiska lyckan gjord för de som kan sälja in sina varor till ett företag som producerar kolonisternas efterfrågade kringprodukter, som drogen God-IZ kräver för en flyktig eskapism för stunden... medan odlingarna torkar bort, fröna blir osådda och jordbruksmaskinerna förfaller.
John Lennon lär ha gillat den här romanen (enligt bokens efterord) och följande citat ur en låttext, skriven av hans son Sean, blir ju då ganska träffande när man tänker på den här romanens handling:
"Life is what happens to you while you're busy making other plans."
Romanen har beskrivits som metafysiskt spekulativ, och för vår tid känns den ruggigt visionär. Detta förstås med tanke på klimatoro, brist på reell handlingskraft för en hållbar utveckling, verklighetsflykt genom understödd överkonsumtion/avancerad underhållningsindustri för de som har råd, framkallade av motsättningar, m.m.. Dystopin har ju till viss del blivit verklighet i vår tid.
Förutom det tvivelaktiga sättet kvinnorna framställs på är det just det hallucinatoriska har jag svårt för liksom det religiösa, det är ju f.ö. då den mystiska industrimagnaten Palmer Eldritch kommit in i bilden med sin nya lanserade drog Mum-Z. Det teologiska inslagen gör att detta heller inte kan räknas som en science fiction-roman (vilket författaren själv tydligen heller inte ansåg det vara), det håller jag helt med om. Däremot är det hett solklart en dystopi som man inte bör missa, en klassiker i Philip K Dicks väldigt speciella stil. I förlaget Bakhålls utgåva från 2014 finns dessutom ett utmärkt bra skrivet efterord av John-Henri Holmberg, intressant och tankeväckande, tog del av efterordet före jag började läsa romanen och kunde då göra paralleller till det under läsningens gång.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!