En smakebit på søndag: Djurens gåtfulla liv

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva dela med oss av små smakbitar hämtade från böcker vi läser. På det sättet blir det fina boktips varje söndag. 

Som vanligt uppe med tuppen, inte så värst pigg som en lärka dock, tog i vargtimmen återigen upp Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben. Så det blir ur den smakbiten hämtas, sidan 77-78, under rubrik "Baktankar":

"Den här morgonen kom kråkan flygande från skogen, för den hade för länge sedan spanat in min typiska gestalt med grönorange jacka och vit foderhink. Men i stället för att flyga raka vägen till sin vanliga utkikspost, en stolpe i närheten, landade den först tjugo meter bort på ängen. Jag hade genast noterat att den hade något i näbben, och nu såg jag vad det var: ett ekollon. Nu ville kråkan uppenbarligen gömma sin läckerbit och petade därför upp en grop i marken. Sedan puffade den ner ekollonet och drog en grästuva över gropen. När jag stod och beundrade den perfekta maskeringen vände sig kråkan om mot mig. Förstod den kanske att jag hade iakttagit den? Genast tog den upp ekollonet ur gömstället och började på nytt peta upp en grop i marken. Eller rättare sagt flera stycken, och i vart och ett låtsades den lägga ner ekollonet. Men först vid det sista hålet försvann frukten till sist och fågeln var nöjd. Den hade verkligen bemödat sig om att lura mig och hindra mig från att lägga beslag på dess favoriträtt. Först nu flög kråkan fram och satte sig på bjälken för att äta upp sin lilla fröportion."

Mer info om boken finns på förlaget Norstedts här.

Ekollonår i år. Här lär till hösten ekorrar och nötskrikor kunna lägga upp ett rejält matförråd till vintern, så många kråkor verkar det inte finnas just här. Däremot finns det ju lite alltför gott om vildsvin numera, och ollonår betyder att dessa kommer att ha en benägenhet att böka ännu mer i marken. Vi får se hur det blir.

Andras smakbitar finns länkar till här.