Gotisk skräckromantik med omåttliga känslor och stor dramatik

 

Bok och kaffe ("black as midnight on a moonless night") är såklart fortfarande oslagbart.

Reflekterar över att Aurora Ljungstedts sensations- och skräckromantik helt klart tagit intryck av Radcliffes dito från slutet av 1700-talet. Vilket förstås kommer att ta mig vidare till nästa roman så småningom, Hin Ondes hus : en berättelse (1853) av just Aurora Ljungstedt, fanns i nyutgåvan (2020) på biblioteket faktiskt, och glad blev jag.

"Aurora Ljungstedt (1821-1908) var en av landets mest populära och uppskattade författare, en mästare på skräckromantik och vår första krimdrottning — hon anses ha skrivit den första svenska deckaren. Ändå glömdes hon bort i nära hundra år, varken ihågkommen bland litteraturvetare eller genrekonnässörer. Idag är hon återupptäckt och räknas som en av våra klassiska 1800-talsförfattare.

Hin Ondes hus (1853) var Aurora Ljungstedts debut som romanförfattare, ett gotiskt förväxlingsdrama om kärlek och förbjudna frukter. Den skräckromantiska stämningen blandas med underfundig humor och livfullt tecknade lantmiljöer liksom personligheter, men intrigen tar sakta karaktären av en helvetesmaskin — förgångna tiders synder leder oundvikligen till fasa, död och vansinne."

Såhär beskriver huvudpersonen i Hin Ondes hus sin upplevelse i ett av Stockholms gamla spökhus (källa: SvenskSkracklitteratur.pdf (litteraturbanken.se)):

"Min inbillingskraft som slumrat under ifvern att finna utgången, vaknade nu med full styrka, och alla Radcliffes gamla romaner med dess slott och ruiner fulla af allt möjligt sattyg, såsom likkistor, skeletter, skramlande kedjor, jemmerrop, falluckor och underjordiska fängelser, defilerade förbi mitt sinne i en lång rysvärd rad."

Och alla visste väl antagligen på 1800-talet vem den gotiska skräckromantikens drottning Radcliffe då var, men vet man det idag?

En siciliansk romans (Ann Radcliffe):

"I En siciliansk romans (1790) skapade Radcliffe den unika blandningen av skräckens psykologi och poetiska skildringar som skulle göra henne till en av de stora inom den gotiska skräckromantiken.

Den här tidiga romanen utforskar de urgröpta landskapen och de labyrintiska delarna av Siciliens slott för att avslöja de skamliga hemligheterna för dess allsmäktiga aristokrati. Julia och Emilia Mazzini bor avskilt i en gammal herrgård nära Messinasundet. Efter faderns återkomst till ön hemsöks en del av huset av en serie mystiska uppenbarelser. Ursprunget till hemsökelsen upptäcks först efter en hisnande jakt genom drömlika pastorala landskap. När uppenbarelsen äntligen kommer tvingar den hjältinnorna att utmana de enade krafterna för religiös och patriarkalisk auktoritet."

Ett par utdrag, från bokens efterskrift, om gotiken:

"Gotiken växte fram som en gren på romantikens träd, och känslor som kärlek, hat, sorg och lycka är sällan måttfulla - den som älskar, älskar till döden; den som hatar lever enbart för sitt hat. De dramatiska händelser som både orsakar sådana och blir följden av dem utspelas helst i lika dramatiska miljöer." 

[...] "det går förmodligen att hävda att skräck och gotik har blivit mer eller mindre synonyma i våra föreställningar: om huvudpersonen letar efter någon, är det inte hemskare med en uråldrig slottskällare, full av prång och tunnlar, än med ett soligt rum med möbler av stål och glas; och om hon är rädd för någon, är det inte mer skrämmande om antagonisten är hotfull och hatisk"

Förfärande kvinnor : Gotisk skräck från Brontë till Gilman är nog en samling gotisk skräck att också nämna i dessa sammanhang. Vill givetvis även läsa den.

Böcker leder till böcker...