"Blå villan" av Eva Frantz

Blå villan av Eva Frantz. Förlag: Schildts & Söderströms. Antal sidor: 250. Utgivningsår: 2017.

"Debut för kommissarie Anna Glad

Mitt i natten, på väg hem från en fest hittar ett ungt par en liten pojke irrande längs landsvägen. Han bor i den blå villan i skogsbrynet. På köksgolvet ligger pojkens mamma Becca i en pöl av blod. Hjälp tillkallas och den svårt skadade kvinnan förs skyndsamt till sjukhuset. Poliskommissarie Anna Glad får i uppgift att utreda brottet.

Det visar sig att Becca Stenlund driver den superpopulära lifestylebloggen Blå villan och att hennes liv har hotats i bloggens kommentarsfält. Beccas man Peter har hjälpt till med bloggen men tröttnat på jakten efter det perfekta livet. Han har flyttat från sin fru, och därmed förlorat drömhemmet och familjetillvaron.

I Anna Glads tillvaro kunde saker och ting också vara bättre, hennes arbetslösa man sitter hemma och spelar tv-spel dagarna i ända. Becca kämpar för sitt liv men i den låsta tomma villan dyker det varje dag upp färska blommor

Spänningsintrigen är skickligt flätad och upplösningen överraskar även en erfaren deckarfantast. Blå villan är den första delen i en serie med polisen Anna Glad."

Har tidigare av författaren läst Sommarön, som jag tyckte var toppen, fick samma uppfattning om Blå villan.

Händelseutvecklingen fängslar - roligt och annorlunda även med fokuset kring bloggarna som har detta att blogga till ett slags yrke; proffstyckarnas vedermödor, liv och leverne, gestaltat genom populära livsstilsbloggaren Becca, säkert verklighetsnära framställt skulle jag tro. Upplägget fungerar utmärkt, d.v.s. bra kapitelindelning, lagom med dialog och antal karaktärsperspektiv, relevanta sidohistorier som har betydelse för historien i sin helhet (minsann inte alla författare som behärskar det sistnämnda). Karaktärerna engagerar, väcker såväl starka sympatier som antipatier, och miljöskildringarna förflyttar mig till platserna när jag läser. Älskar den humoristiska touchen i de böcker jag nu läst av Frantz, helt underbar situationskomik (kan nog utlova en fnissgaranti till de flesta läsare, såvida man inte är helt humorbefriad och totalt ur gängorna).

Som grädde på moset serveras till sist ett lyckligt och gemytligt slut för polisen Glad, det gör mig glad. Är ju som sagt löjligt förtjust i lyckliga slut. Skulle vilja kalla Blå villan för en må bra-deckare som har allt, och med "må bra" menar jag inte feelgood (undviker den typen av böcker i möjligaste mån). 

Ska jag försöka mig på en jämförelse så går tanken först till Anna Bågstams Ögonvittnet. Känns även lite som Elizabeth Georges deckarstil (finns något i Anna Glad som påminner om Barbara Havers), betydligt lättsammare dock.

Detta är första boken i en deckarserie, en serie jag mer än gärna vill fortsätta läsa.

Tidigare blogginlägg i bloggbokhyllan:

Veckans mening

En smakebit på søndag