Dr Jekyll & Mr Hyde av Robert Louis Stevenson
"Den fullständiga utgåvan av den moderna klassikern Dr Jekyll och mr Hyde av Robert Louis Stevenson. I nyöversättning av Charlotte Hjukström och med ett efterord om Stevensons liv och verk av Peter Glas. Dr Jekyll och mr Hyde är berättelsen som alla känner till och som alla har sett parodieras gång på gång i skämtfilmer, men alla har inte läst originalet: Robert Louis Stevensons kortroman från 1886, den ursprungliga berättelsen."
Visst känner man till storyn, men har man läst originalet? Nej, ofta har man ju inte gjort så, gäller även klassikern Dr Jekyll & Mr Hyde.
På sätt och vis kan man dra paralleller till Mary Shelleys Frankenstein: eller den moderne prometeus. Samma dubbelhet, där i form av Dr Frankenstein och hans monster, finner man också här med Dr Jekyll och hans monstruösa sida Mr Hyde. Stevensons klassiska kortroman från 1886 är väl värd att läsa och, om man så vill, lägga in de tolkningar eller liknelser man önskar.
Dr Jekyll och Mr Hyde har ju blivit ett begrepp för dubbelnatur och kluven personlighet. Romanen skrevs under den tid då diagnoser som psykos och schizofreni inte fanns, istället såg man väl antagligen dessa personlighetsförändringar som besatthet av onda eller goda andar. Lite intressant ändå att tänka på under tiden man läser romanen. Nu är förvisso inte den gode läkaren Henry Jekyll sjuklig, istället låter Stevenson honom blanda till sig en drog för att ge den onda sidan av hans person; Edward Hyde, fritt spelrum.
Det onda och det goda separeras från en ursprungligt sammansatt personlighet, en övertydlig dubbelhet som jag kan ha lite svårt att förstå. Men visst skulle en sådan extrem dubbelhet ändå kunna ge förklaringar till att tillsynes helt normala människor t.ex. kan begå bestialiska brott. En gömd Mr Hyde som ligger på lur inom Dr Jekyll och helt plötsligt bryter sig fram, ger utlopp för sin ondska. Kusligt!
Tänkte också under läsningens gång på vissa skådespelartalanger som kan spela både onda och goda roller med otroligt stor övertygelse och skicklighet, oavsett vilket.
På sätt och vis kan man dra paralleller till Mary Shelleys Frankenstein: eller den moderne prometeus. Samma dubbelhet, där i form av Dr Frankenstein och hans monster, finner man också här med Dr Jekyll och hans monstruösa sida Mr Hyde. Stevensons klassiska kortroman från 1886 är väl värd att läsa och, om man så vill, lägga in de tolkningar eller liknelser man önskar.
Dr Jekyll och Mr Hyde har ju blivit ett begrepp för dubbelnatur och kluven personlighet. Romanen skrevs under den tid då diagnoser som psykos och schizofreni inte fanns, istället såg man väl antagligen dessa personlighetsförändringar som besatthet av onda eller goda andar. Lite intressant ändå att tänka på under tiden man läser romanen. Nu är förvisso inte den gode läkaren Henry Jekyll sjuklig, istället låter Stevenson honom blanda till sig en drog för att ge den onda sidan av hans person; Edward Hyde, fritt spelrum.
Det onda och det goda separeras från en ursprungligt sammansatt personlighet, en övertydlig dubbelhet som jag kan ha lite svårt att förstå. Men visst skulle en sådan extrem dubbelhet ändå kunna ge förklaringar till att tillsynes helt normala människor t.ex. kan begå bestialiska brott. En gömd Mr Hyde som ligger på lur inom Dr Jekyll och helt plötsligt bryter sig fram, ger utlopp för sin ondska. Kusligt!
Tänkte också under läsningens gång på vissa skådespelartalanger som kan spela både onda och goda roller med otroligt stor övertygelse och skicklighet, oavsett vilket.
 |
| By Photo by en:Henry Van der Weyde (1838-1924; London, England) [Public domain], via Wikimedia Commons |
God fortsättning. Den har jag läst, tycker den var rätt okej.
SvaraRaderaHar bara sett film aldrig läst boken.
SvaraRadera