Maigret flyttar hemifrån av Georges Simenon. Översättare: Gun och Nils A. Bengtsson. Förlag: Albert Bonniers. Antal sidor: 167. Utgivningsår: 1963. Originaltitel: Maigret en meublé (1951).
"Det är vår i Paris, med nyutslagna kastanjer och sol mellan åskregnsmoln, och kommissarie Maigret vet inte var han ska göra av sig. Madame Maigret har rest till Alsace för att ta hand om en sjuk syster och kommissarien är gräsänkling. Desorienterad äter han sin ensliga middag på restaurang och ska just gå och lägga sig i den tomma våningen, då det ringer i telefon. Janvier, en av hans närmsta män, har fått en kula i bröstet då han patrullerade utanför ett litet hôtel garni i Quartier Latin under spaning efter deltagarna i en hold up!
Naturligtvis måste polisen sätta till alla klutar, och Maigret tar själv hand om ärendet. Han flyttar – inte alltför ogärna – över till det lilla hotellet, där en frodig, levnadsglad värdinna för spiran bland en samling ytterst originella hyresgäster, och lyckas rätt snart klara upp själva rånkuppen utan att han för den skull blir klokare. Han hinner dricka många glas vitt vin och aska ur många pipor, innan han kommer underfund med tragedin som ligger bakom attentatet mot den trogne Janvier, och han måste spela på många strängar, inte minst sin egen självövervinnelse och sin mänskliga förståelse, innan han kan ringa in gärningsmannen och överlämna honom åt rättvisan."
Maigrets kollega blir allvarligt skottskadad och av gärningsmannen finns inte ett spår. Vem tycks så medvetet ha velat undanröja Janvier? Maigret, som den här gången är solokvist (hustrun är bortrest på tillfälligt sjukbesök), flyttar hemifrån för att mer på plats lösa fallet.
Fick en del associationer till Hitchcocks mysteriefilm Fönstret åt gården (1954). Älskar sådana gamla filmer! Och inte heller den här Maigret-boken gjorde mig besviken, att läsa dessa böcker denna sommar har varit lite som non-stop godis när man var barn, lagom gott och man bara fortsätter mumsa vidare. Men snart är bibliotekets magasinerade innehav av Maigretserien slut, liksom sommaren även den, så efter denna del tar jag en liten paus för dessa små förträffliga deckarklassiker. Återkomma till serien lär jag garanterat göra. Skulle verkligen vilja se filmatiseringar, helst de äldre, ska kolla vad som finns, om de går att få tag på.
Maigret flyttar hemifrån har även den ett brokigt persongalleri, flertalet riktigt halvskumma och luriga typer. Spännande miljö för handlingen, ett slags pensionat där värdinnan minst sagt är originell, dock tröttsamt att hennes utseende kommenterades så tjatigt. För övrigt var det en välskriven och snabbläst detaljrik historia med levande atmosfärer/stämningar, inte sällan rätt obehagliga. Deckargåtan är lagom klurig med twist, och det hela ges ett trevligt galant avslut där kommissarien visar prov på sin humanism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!