"Daisy i kedjor" av Sharon Bolton

Daisy i kedjor av Sharon Bolton:

"Berömda mördare har fanklubbar.
Hamish Wolfe är inte annorlunda. Han kommer att sitta inspärrad resten av livet för att ha kidnappat och mördat tre kvinnor - och får mängder av beundrarbrev varje dag. Han är snygg, karismatisk och har en stor övertalningsförmåga. Hans beundrare är säkra på att han är oskyldig. Och på att han är deras drömmars man. 

Vem skulle gå med i en sådan fanklubb?
Maggie Rose är advokat och bästsäljande true crime-författare, lika tillbakadragen som hon är framgångsrik. Hon tar bara de fall hon vet att hon kommer vinna. Hamish vill ha Rose som sin advokat. Han vill att hon ska förändra hans öde. Hon är övertygad om att hon är immun mot den charm som den här sortens man kan besitta."

Är väl inte direkt ensam om att inte riktigt fatta hur dömda interner (som t.o.m begått riktigt hemska grova brott) lockar till sig beundrare, vilka dessutom rentav söker kontakt med den kriminelle... helt enkelt ofattbart. När jag sen läste Mariette Lindsteins senaste bok Sekten som återuppstod, fanns där i handlingen en advokat som utan vidare lät sig duperas av en fängslad psykopat. Funderade på hur ännu mer orimligt det måste vara att någon - som verkligen borde kunna tänka klarare om saken - inom rättsväsendet, polisen eller kriminalvården också skulle sälla sig till en sådan "fanklubb". Ibland leder den ena boken till den andra och, efter gott boktips, ledde det den här gången till Daisy i kedjor av den hyllade brittiska deckarförfattaren Sharon Bolton. Första boken jag läser av Bolton och det lär heller inte bli den sista.

I förgrunden har vi den f.d. kirurgen Hamish Wolfe som sitter av sitt livstidsstraff som brutal seriemördare, där offren har varit överviktiga unga kvinnor; kriminalaren Peter Weston som höll i polisutredningen som ledde till anhållandet av Hamish; samt Maggie Rose som blir Hamish advokat. Dessa, samt ytterligare åtskilliga andra inblandade, tycks ruva på hemligheter om sin person och/eller ett ibland väldigt dunkelt och råkallt förflutet, fyllt av förnedring, svek och lögn.

Ack så spännande... bra driv och korta kapitel; brev, mejl, tidningsartiklar, dokument och rapporter; små glimtar som låter läsaren ana att allt och alla inte är vad de först tycks vara. Misstänksamheten vacklar åt olika håll genom läsningens gång, att lägga ifrån sig boken blir en utmaning. Man får sympatier som övergår i antipatier; mystiken tätnar och löses upp, fram och tillbaka.
I denna utmärkta psykologiska thriller finns massor av dolda mörka hemligheter. Dessa uppenbaras en liten bit i taget och får läsaren att undra över sanningen bakom allt som händer, vilka de olika inblandade personerna är/har varit, deras relationer till varandra. Det hela leder fram till en dramatisk effektfull avslutning som överraskar ytterligare. Trots fenomenalt skickligt skrivet (och troligen väldigt bra översatt!) kanske inte i allt så trovärdigt, men sådant är ju inte svårt att ha överseende med för den här typen av fängslande fiktion.
De utmärkta beskrivningarna av karaktärerna och stämningarna (ibland väldigt kusliga båda) bidrar även de självklart till att hålla spänningshalten uppe på hög nivå rakt igenom.

Romanen verkar inte ingå i någon sorts bokserie, vilket kan uppfattas ganska befriande vad gäller deckare, de flesta sådana tycks ju ingå i just bokserier med någon återkommande brottsutredande gestalt i förgrunden. Hur som helst skall Daisy i kedjor vara den 8:e boken av författaren utgiven i svensk översättning av förlaget Modernista.

Andra bokbloggare om Daisy i kedjor:
Maddes Bokblogg
Beas bokhylla