Fortsätt till huvudinnehåll

"Stjärnfall" av Lars Wilderäng

Med stort nöje tog jag mig an den efterlängtade del två; Stjärnfall av Lars Wilderäng, i den dystopiska trilogin som startade med Stjärnklart (mer om den här). Förlag: Massolit.

I första delen slutade all elektronik att fungera, elförsörjning försvann utan att komma åter. Katastrofen var ett faktum och krissituationen med påföljande kaos ofattbar. Motorfordon slutade fungera, infrastrukturen kollapsade, kommunikationsvägar tidigare tagna för självklara försvann, dammar brast och kärnkraftverken förvandlades till radioaktiva härdsmältor. Försvarsmakten trädde in för beredskap och samhällsskydd så gott det gick. Den militära frontfiguren Gustaf Silverbane (ledargestalt som Bohusläns landshövding) gjorde entré på scenen. Katastrofen var global och total, men berättelsens scenario utspelade sig inom landet; Göteborg, Bohuslän, Karlsborg och Stockholm. Förutom huvudstaden är det återigen på dessa platser handlingen utspelar sig i uppföljaren. Tyckte faktiskt ännu bättre om denna andra del och visserligen är det väl alldeles för tidigt att längta till den tredje och avslutande delen, men det är nu förstås ofrånkomligt.

I Stjärnfall får man återigen möta de karaktärer som figurerat i Stjärnklart, får följa dem hur de anpassat sig till den nya livssituationen, hur de i ledande position försöker stävja ett folk som börjar kräva demokrati, hur man med de ringa medel som fungerar forskar kring det som skett, försöker finna lösningar och svar. Så småningom görs dock en häpnadsväckande upptäckt till vad som orsakat den s.k. Nedsläckningen, och här tar sannerligen författaren ut svängarna rejält vill jag lova, otäckt blir det och faktiskt rena kompletta Arkiv X stämningen.

Händelseutvecklingen är överraskande, otroligt fantasifull och späckad med dramatik. Thrillers har det blivit några fler än vanligt för mig under det gångna året tack vare deltagandet i Spänningsutmaningen och det här kan jag ärligt säga är den mest spännande roman som jag läst i den utmaningen hittills. Gillar verkligen upplägget där huvudkaraktärerna tilldelas kapitel och att man får full koll på år/datum händelserna utspelas. Bokens första del handlar om tiden efter Nedsläckningen, från "år noll" till den 27 augusti det åttonde året, därefter fortsätter bokens andra delar detta åttonde år. Det här är helt klart en sådan bok jag nog kan garantera blir svår för de flesta att lägga ifrån sig. Dessutom känns det som en rätt god faktagranskning finns i botten till denna välskrivna och väl sammanhållna story. I Stjärnklart saknade jag mer nyanserade miljöbeskrivningar, men här i uppföljaren är dessa absolut mer framträdande och riktigt bra.

Karaktärerna då? Vaga upplevdes de i förra boken, men det var inget jag uppfattade den här gången, vilket är ganska givet då det gäller ett återseende av dessa hårt prövade människor man redan stiftat bekantskap med, t.ex. Maximilian, Lena Svensson, Anna Ljungberg och Gustaf Silverbane (förstås!). "0" är en ny karaktär jag inte skall gå in på att beskriva, vill inte spoliera läsupplevelsen för er.


Finns att köpa på:
Adlibris: Inbunden / E-bok
Bokus: Inbunden / E-bok / Mp3-bok


Kommentarer

  1. Jag är så otroligt nyfiken på den här serien, köpte precis första boken...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Trevlig läsning du har framför dig. Riktiga "bladvändare" som får en att tänka till! Gillade verkligen dessa böcker. :)

      Radera
  2. Härligt att du tycker uppföljaren är lika bra, ja nästan bättre än Stjärnklart! Läste klart den första boken igår; tyckte den var jättebra. Frågeställningarna om ett liv/samhälle utan el (och mobiler, Herregud!) har funnits i mitt huvud ett tag. Ju mer som ska hanteras via mobiler/internet, desto sårbarare blir vi. Tappar vi mobiltelefonen idag så tappar vi hela vårt "liv". Bankuppkoppling, familjefoton, ev lösenord, "plånbok", hela vår sociala tillvaro och, förstås, telefonen som kommunikationsredskap.
    Lite gammaldags så där gillar jag min gamla fasta telefon, mina papper i pärmar och det personliga mötet istället för det virtuella.
    Man kanske är en vinnare trots allt ;-)?!
    //Sys

    SvaraRadera
    Svar
    1. Givet att du även skall läsa uppföljaren och såklart du är en vinnare Sys! <3

      Radera
  3. Den här serien verkar intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant, tänkvärd och spännande - allt i ett.

      Radera
  4. Låter inte riktigt som en bok för mig det där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt kan inte passa alla. ;)

      Radera
  5. Svar
    1. Ja visst var den spännande!

      Radera
  6. Gotlandsböckerna var riktigt bra. Stjärnböckerna är sega och ojämna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har Midsommargryning kvar, hade tänkt sparat den till sommarläsning men blev klart inspirerad att sätta i gång att läsa redan nu.

      Radera
  7. Är himla förtjust i Stjärnklart, men blev lite besviken på den här även om jag gillade hur fienden beskrevs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förväntar man sig att andra delen skall likna den första kan jag nog förstå att man blir besviken. Själv tyckte jag båda böckerna var riktigt bra - var och en på sitt vis. Gillar det övernaturliga i andra delen, är lite svag för sådant. ;)

      Radera
  8. Blev helt tagen av Stjärnklart som snuddar på en femma i betyg från min sida. Tyvärr tycker jag inte denna bok alls håller samma klass. Researchen känns inte lika gedigen. Vapen fetischism tar en allt för stor plats, medans andra och kanske viktigare saker bli förbisedda. Angriparen blir aldrig särskilt läskig då den blottas helt ganska tidigt i boken. En mer subtil angripare hade varit önskvärd. Eller en karaktär som Peter Ragnhell som kändes mycket kusligare. Det tendera även att bli lite mycket kaka på kaka med olika blodbad som går in i varandra. Man lär heller inte känna karaktärerna på samma sätt som i första boken. Där kände man mer när någon dog, här blir det lite mer som jaha och så en till. Det som är positivt dock är att det är ett väldigt rakt berättande, språkligt är det väldigt lätt att hänga med. Boken är även stundtals spännande. En tre , hopas nästa bok åter bli en femma.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vapenfetischism kunde mycket väl få ta mindre plats, det håller jag med om. Men för övrigt är det en mycket spännande och överraskande fortsättning, såklart ser man fram emot den avslutande delen! :)

      Radera

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...