Fortsätt till huvudinnehåll

"Processen" av Franz Kafka

Processen
av Franz Kafka tyckte jag kändes som ett ganska givet val för sommarens Klassikerutmaning - i detta fall i sanning en riktigt utmaning visade det sig... Efter att tidigare bara läst Förvandlingen - väldigt udda, men i mitt tycke ganska fantastisk bok - har jag länge velat läsa något mer av denna författare.

Med Processen menas att Franz Kafka övergav sitt "linjära" skapande i sitt författande, till förmån för att skriva efter en i förväg bestämd plan. Därför skrevs första och sista kapitlet i den här romanen allra först, de andra kapitlen arbetade han sedan med parallellt, med hopp om att dessa delar skulle mötas till slut. Denna förhoppning skall tyvärr sedan inte ha infriats.

Nu när jag själv läst romanen (vars kapitel faktiskt inte ens helt kan bekräftas ligga i rätt följd) ställer man sig lite frågande; är den överskattad eller fattar jag helt enkelt inte fullt ut det där fantastiskt fina i kråksången? Detta lär ju vara Franz Kafkas främsta verk, rentav ansedd som 1900-talets viktigaste och största klassiker samt av Le Monde placerad som trea på listan över Århundradets viktigaste böcker. Det vill inte säga lite det. Hmm.

Det är inte bara kapitlens ordning i romanbygget som debatterats genom åren, utan såklart även vad Processen egentligen handlar om? Den symboliska tolkningen av Processen har det tydligen forskats om in absurdum. Att sedan i all min obetydlighet på den egna lilla kammaren försöka tänka ut något klyftigt att skriva om den saken verkar ganska onödigt, men visst kan man inte låta bli att ana att "rättegången på hotellet" mellan Franz Kafka och hans fästmö Felice, hennes syster Erna samt väninnan Grete Bloch, påverkade romanen Processen en hel del. Utgången av den "process" som Kafka troligen kände sig utsatt för på hotellet mynnade ju sen ut i en bruten förlovning mellan Kafka och Felice. Dessutom själva skrivandet som process, hade jag i tankarna när jag läste berättelsen om Josef K.

Handling: Romanens huvudperson, banktjänsteman Josef K., blir en morgon på sin trettioårsdag häktad, utan att få reda på vare sig orsak eller vad för slags brott han anklagas för. Från den utgångspunkten går en totalt maktlös Josef K. en snårig väg genom ett skrämmande absurt rättssystem, med total avsaknad av fungerande byråkrati. Han kallas till förhör, men skall vid sidan om fortfarande sköta sitt arbete. Åklagaren försöker han förgäves övertyga sin oskuld, domaren får han inte ens se och inte heller lyckas han någonsin få veta vad det är för brott han står anklagad för. Josef K. befinner sig ständigt i en hotfull omgivning och i en otäck situation - får man upprepa det nötta "kafkaliknande"?

Blir efter att ha läst den här romanen riktigt nyfiken på den dystopiska filmatiseringen från 1962, regi Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen.

På samma gång som jag kan tycka att det är en otroligt avancerad roman som verkligen griper tag
 - fascineras av den där karaktäristiska stämningen Kafka förmedlar - så blir det för mig bitvis väl tråkig läsning, retade mig dessutom lite för mycket på att romanen med kapitlen inte hängde ihop ordentligt (men så var den ju heller inte färdig, eller ens av författaren själv tänkt att bli publicerad innan han gick ur tiden).

Ingen vidare läsning för den som känner sig deppig, kanske själv utsatt för en lite liknande situation som Josef K. (sådan kafkaliknande kan ju faktiskt förekomma), så för den som befinner sig i det tillståndet bör man nog avråda till att läsa Processen. Men annars skulle jag nog rekommendera att prova läsa den. Ångrar för egen del absolut inte mitt bokval, vill läsa mer av och om denna författare.


Kommentarer

  1. Ja, det var sannerligen en klassiker. Framröstad på en tredje plats bland 1900-talets främsta böcker.
    Tyvärr har jag dock inte läst den.

    SvaraRadera
  2. jag blev väldigt dyster av den här klassikern

    SvaraRadera
  3. Karl Vennberg har gjort en nyöversättning, kompisen Bror tog bort en del.

    SvaraRadera
  4. Brod redigerade bort det som passade honom...

    SvaraRadera
  5. Har också bara läst Förvandlingen och länge tänkt att jag måste läsa något mer av Kafka. Processen står faktiskt i hyllan. Vi får se när jag vågar mig på den :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...