"Alba" av Kristina Hård

""Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt. Istället för att stå med tummen längs långtradartyngda motorleder tog jag steget ut i universum. Jag ljög om min ålder, fejkade mitt förflutna och låtsades vara någon annan. Sedan dess har jag räknat tiden. Min son är sexton jordår nu, tror jag. Hans far är inte längre i livet, åtminstone inte i detta livet, i detta universum. Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?" 

Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Gruppen består av en udda samling människor, som har svårt att hantera varandra och utsattheten i den nya världen. Tillsammans ska de föra hem fakta om planeten, men påfrestningarna är oanat svåra. Gradvis förstår gruppen att ruinstaden, som de bosatt sig i, är byggd av en högtstående kultur och alla har förväntningar på planetens befolkning. Men när de väl står öga mot öga med invånarna blir mötet brutalt och allt förändras." 

Baksidestext (utgåva från 2009, ej den utgåva som visas på bokbilden ovan) till Alba av Kristina Hård

Alba (2009) av Kristina Hård har allt vad man kan begära av en riktigt bra science fiction-roman; välkonstruerat världsbygge, inlevelsefulla stämningar och miljöer som ruvar på hemligheter, fantasifullhet och oförutsägbarhet.

Den brokiga gruppen människor, med olika utmärkande karaktärsdrag, som färdats till den okända planeten Tnai-iri, uppvisar stressituationens hela spektra av kommunikationsmönster: den hjälplösa blidkaren, den kritiska klandraren, den korrekte kalkylerande datamänniskan och den irrelevanta smått frånvarande avledaren. Vem bestämmer? Finns för uppdragsgivaren ett dolt syfte för planetens framtid? Vem kan lita på vem, är de vilka de utger sig för att vara? Funktionsnivåerna skiftar hos gruppens medlemmar och bristerna i den raka kommunikationen blir påtaglig då en oväntad och brutal stressituation uppkommer. Såklart bäddar detta för ytterligare konflikter och bristande förtroende dem emellan, vilket till slut får ödesdigra konsekvenser.

Karaktärerna har alla något osympatiskt över sig och detta bidrar till att handlingen får nerv. Spänningen stiger i den lilla dysfunktionella gruppen individer på den främmande planeten. Både det yttre och inre hotet smyger sig på, ger sig till känna bit för bit. Mycket välskrivet.