"Statsrådet rår ingen på och åtföljd av sin trogne Watson, adjunkten Persson, löser han på sitt energiskt förvirrade sätt en överraskande mordgåta i den sörmlänska idyllen inpå Harpsunds knutar. Några uppsluppna scener försigår också på själva statsministerns slott och t.o.m. i den celebra ekan.
Handlingen är spännande och munter och kryddas med de elaka politiska interiörer som kommit hela det offentliga Sverige att ängsligt fråga sig om Bo Balderson är deras kollega, deras assistent eller deras chef."
"I himlen brinner rävarnas eld och i Lumi brinner saknaden. Endast kyla och fysisk ansträngning kan få henne att glömma.
Lumi, en ung lovande skidtalang, blir erbjuden en plats på ett elitläger. Det är hennes chans att nå toppen och hon ger allt. Men under de stenhårda träningspassen händer något. Nya skrämmande nivåer av tillvaron visar sig och hon ställs inför flera svåra val och ett djupt mörker.
Elddjur är en historia om hur saknad och förlust kan få en att pressa sig till det yttersta, långt bortom vad som egentligen borde vara möjligt.
Joni Huttunen är född 1980 och uppväxt i Bollebygd. Han är en mångsysslare som växlar mellan musik, filmskapande och det litterära skrivandet.
År 2016 kom hans debutroman, den rosade spökhistorian Barrfiolernas rike.
Elddjur är Jonis andra roman och rör sig på många sätt i samma litterära landskap som debuten."
"Hur länge skulle du klara dig om det blev ett långvarigt strömavbrott? Om vattnet försvann och våra bensinkort eller betalkort slutade fungera? Det finns en grupp människor som övar sig i att vara förberedda på just det: prepparna.
Samtidigt som myndigheterna uppmanar medborgarna att vi måste klara oss själva i minst 72 timmar står många av oss handfallna när elen går eller vattnet tar slut.
En preppare har bunkrat färskvatten och konserver. De riktigt seriösa lämnar staden och flyttar ut på landet till ett hus med egen brunn och större möjligheter att ta sig igenom civilisatoriska sammanbrott.
I boken får vi möta ett antal svenska preppare som delar med sig av hur de går till väga för att vara förberedda vid alla typer av katastrofer. Det är kvinnan som jobbar på UD, ensamstående mamman som preppar med barnen, pensionären som blir alltmer självförsörjande på sin odling och paret som lagrat 400 liter vatten i sin lägenhet.
Men boken är också en praktisk handbok med en mängd värdefulla tips på hur man överlever, håller värmen, lagrar vatten eller klarar sig mentalt i en kris."
"Numera lever vi i det så kallade »on demand-samhället«. Vi låter impulserna styra, vi förutsätter att allt går att lösa i alla situationer och har slutat planera. Men det räcker att det blir snöoväder under några dagar så gapar kvartersbutikens hyllor tomma. I en undersökning som Civilförsvarsförbundet gjorde för några år sedan visade det sig att var sjätte barnfamilj i våra storstäder inte har tillräckligt med mat hemma för att klara sig mer än en eller två dagar. Det är både dumt och onödigt. Att köpa en konserv eller ett par extra paket pasta varje gång du handlar blir varken dyrare eller jobbigare. Det är små åtgärder som knappt kräver någon extra ansträngning.
Visst, det kanske inte blir några kulinariska trerättersmiddagar av det du har samlat på dig, men du håller dig mätt och humöret uppe. Det finns nämligen mängder av matvaror som håller i flera år, egentligen är det bara att börja titta på hållbarhetsdatumet när du är i affären. Kolla också så att maten håller i rumstemperatur och att den inte kräver för lång tillagningstid, eftersom du förmodligen inte har stor tillgång till bränsle.
Rent generellt kan man säga att torrvaror och konserver är bättre att lagra än frysvaror, eftersom risken för långvariga strömavbrott ökar vid samhällskriser. Se också till att den lagrade maten går att laga utan vatten, eftersom vatten riskerar att bli en bristvara."
"”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”
Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.
Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.
David Eriksson (född 1988) är verksam inom IT-branschen i Stockholm, uppväxt i norra Norrland och har vid flera tillfällen lekt med tanken på att det börjar bli dags att flytta tillbaka upp in i skogen. Höjden av förändring är hans första roman."
"Trivs väl inte sådär toppen, ändå. Funderar med jämna mellanrum kring om man borde dra någon annanstans", svarar jag sådär som jag gör då jag inte vill berätta något, men har tvångstankar kring att jag inte tekniskt sett får ljuga.
"Förstår. Hela 'sälja-allt-och-skaffa-sig-en-bondgård'-grejen. Ta hand om några höns. Det vi alla egentligen vill göra."
Hon låter allvarlig. Men hon är från Småland så det är svårt att höra om hon någonsin är allvarlig. Kanske är bondgård-och-höns motsvarigheten till vår norrländska stuga-i-skogen.
"Lite så. Minus höns. Plus lite träd och grejer", lägger jag till och vi är snart tillbaka i humorns säkra träskmarker.
Jag är inget vidare på farväl. Och att berätta om mina planer innebär ett farväl varje gång, så jag låter oftast bli. Trots att, eller kanske på grund av att, jag antagligen aldrig mer kommer träffa dessa människor. Vi är ju bara ett skönt gäng som hänger här i Huvudstaden. Vi är inte själsvänner. Några såna illusioner jobbar vi inte med. Vi levererar inte soppa till varandra då någon är stormförkyld. Vi hämtar inte varandra från flyget. Och ingen av dem har varit norr om Uppsala.
Är dessa människor en del av problemet med Huvudstaden? Att jag aldrig riktigt blivit vän med dess innevånare, utan bara skaffat mer eller mindre kompatibla bekantskaper?
Kanske är det så. Kanske är det något annat, och då har jag antagligen folk som dessa att tacka för att jag orkade med den här staden så här länge.
”Hej! Jag kan tyvärr inte svara just nu eftersom jag stängt av min telefon, tagit ut SIM-kortet och sedan flyttat tusen kilometer norrut. Om det var något viktigt ber jag om ursäkt, men det kommer att bli krångligt: jag nås för närvarande bara via brev. Om du insisterar på att det är viktigt, ring min syster och hon löser något sätt att nå mig. Om du inte vet vem min syster är, kan detta samtal omöjligen vara viktigt. Ha en fortsatt trevlig dag!”
Höjden av förändring är en tidvis humoristisk, tidvis sorglig berättelse om vad som händer när man byter Huvudstadens 1 000 000 invånare till Vemforshöjdens 33. Vad som händer när man faktiskt vågar ta det där steget som innebär Stor Förändring. Som många pratar om, men väldigt få genomför.
Följ med på en berättelse om oväntad vänskap och oavsiktligt ansvar. För allt är ett projekt. Även konsten att spontant bosätta sig mitt i ingenstans.
"Till mrs Lantano, som stod vid sidan av, sa han: "Ni har verkligen fina barn." Och när han såg David Lantanos fru tänkte han på sin egen Rita, fortfarande kvar där nere, i den hopplösa tanktillvaron. För evigt, tydligen, eftersom inte ens de mer anständiga individer som levde på ytan, män som David Lantano och - om han hade förstått det hela rätt - boplexbyggaren Louis Runcible: inte ens dessa män hade några planer, något hopp, något alls att erbjuda tankborna."
"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ..."
"Noisyn hade börjat som ett utvecklat nät, internet, som det en gång hade hetat. Strax före mitten av 2000-talet blev det tack vare BCI, brain-computer-interfaces, praktiskt möjligt att läsa av tankar och skicka in sådana direkt i hjärnan på andra. Ett slags hjärnradio, som uppfinnarna hade kallat det. Olika företag hade försökt sälja idén, men allmänheten var skeptisk.
Inom ett par år förfinades teknologin. Det blev möjligt att direkt kommunicera känslor. Ingen trodde att den varianten skulle sälja mer än den förra men det gjorde den – det fanns tydligen ett stort behov av att kunna läsa andras känslor, och av att kunna dela med sig av sina egna."
[...]
"När jag läser mammas krönika, från första inlägget 2121, sommaren när jag kom till, och alla tvåhundra tättskrivna sidor efteråt, så förstår jag hur allting gick sönder. Det är faktiskt lite enklare att se i dag, för nu har det mesta redan gått sönder. Självklart kan det bli värre, men saker som mamma hade vuxit upp med och fick se försvinna – en regering, polis, skola och så vidare – finns inte nu längre. Det var i hennes ungdom det hände och det vrider sig i mig när jag ser hennes ord.
Och känner det som finns bakom orden. Hon plågades ännu mer av det som hände, särskilt av hur orolig hon var för mig, än hon skrev i ord. Men jag kände henne väldigt väl och jag kan se hur hon försökte balansera: hon höll balansen mellan att inte berätta någonting alls, hålla en glad yta, och att bryta ihop helt på nätterna."
[...] "Jag läste flera böcker som var hundra eller hundrafemtio år gamla, en del omtryckta under det här århundradet, andra urgamla och sköra. Böcker som beskrev nästan exakt vad som händer i världen nu. Dystopier, hette det: "Den populära dystopiska serien av Dysi Topic." Ju mer jag läste desto mer förvirrad blev jag: Massor av folk anade alltså att det skulle gå åt helvete. Och istället för att göra någonting åt saken läste dom böcker om det?
Jag fattar inte."
"Så här sitter jag, i den nya världen, och läser gamla böcker om den gamla världen. Dom som hade allt, men några ville ha ännu mer och kastade bort allting för alla."
"Sverige om tvåhundra år. Klimatkrisen har nått sitt maximum och haven har stigit och tagit stora landområden. Det som en gång var ett tryggt land med regering, poliskår och samhällsskydd har fallit sönder i rivaliserande och ibland stridande feodalstater och byar. Företeelser som bensin och elektricitet är bortglömda, liksom skolor och sjukhus. Svält och epidemier är lika vanliga som mord eller rena avrättningar och de som har makt använder den hänsynslöst.
Andra länder har klarat sig bättre, som USA, där arbetet med att bygga upp ett nytt samhälle efter katastroferna redan har hunnit långt. En grupp amerikaner kommer till en by i gamla Småland för att hjälpa till med sjukvård och annat. Den första viktiga delen i deras uppdrag är att knyta kontakter och visa välvilja - att nå fram till svenskarna, så att de vill ta emot hjälpen. Men byn har en stormig historia och somliga bybor är skeptiska till den hjälp de inte har bett om ...
KG Johansson var Sveriges första professor i rockmusik men lämnade den tjänsten 2006 för att skriva på heltid. Bland hans romaner kan nämnas Googolplex, Chimärerna och Samvetsmakaren, som samtliga vann det svenska science fiction-priset Spektakulärt. Ett slags frihet är bok två i en trilogi om klimatkris och återhämtning, samt också en prequel till Samvetsmakaren."
"Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?
Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer til akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.
Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter i den fjärde boken i serien om kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av."
