Näst sista sanningen av Philip K Dick

Näst sista sanningen av Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättare: Andreas Vesterlund. ISBN: 978-91-7742-498-7

"Romanen Näst sista sanningen av Philip K Dick i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.

Under 1960-talet författade Dick romaner i en rasande fart, flera per år, romaner som i vår tid görs till filmer, och vi blir ständigt lika förundrade: Hur var det möjligt? Hur kunde denna geniale författare kasta ur sig roman efter roman med alla dessa varierade och preciserade framtidsdetaljer och hela framtidsscenarier som 50 år senare fortfarande känns aktuella, häpnadsväckande på kornet och till och med framåtblickande?

Dick var som person mycket speciell. Han var manisk och paranoid och full av konspirationsteorier. Allt är bedrägligt, ingen trygghet finns, allt kan vara manipulerat.

Han var inte lätt att leva med, kvinnorna i hans liv stod bara ut med honom i några år vardera. När just denna bok skrevs, 1964, var han 36 år och gift för tredje gången. Hustrun hette Ann Rubenstein, med henne hade han fått dottern Laura 1960. Äktenskapet knakade i fogarna. Det blev skilsmässa kort senare och strax gifte han sig på nytt, nu med Nancy Hackett som han 1967 fick dottern Isolde med. Han fick i sina fem äktenskap sammanlagt tre barn (tredje barnet var sonen Christopher som han fick 1973 med femte frun Leslie Busby). Mellan äktenskapen hade han otaliga förhållanden som bara varade några månader. Kvinnorna blev förälskade och ställde upp för denne djupt komplicerade man, så lång eller kort tid de orkade.

Det Dickmästerverk som Bakhåll nu avtäcker, och som för första gången utkommer på svenska, bär titeln The Penultimate Truth. Svenska titeln blir Näst sista sanningen.

Handlingen utspelar sig år 2025. Ett tredje världskrig har tvingat ner merparten av mänskligheten i underjordiska anläggningar eftersom förhållandena på jordens yta enligt officiella uppgifter är radioaktivt hälsovådliga. Dessutom pågår kriget fortfarande. Påstås det.

En av anläggningarna - uppkallad efter stumfilmsstjärnan Tom Mix - är robotfabrik och tillverkar maskiner som levereras till härskarna däruppe.

Befolkningen hålls informerad via TV-utsända tillrättalagda dokumentärer och studiofilmade politikerframträdanden. Mediaflödet är tänkandet. Bildskärmen är världen.

Åter ser vi hur Dick förutspår förhållandena i vår tid.

Den manipulerande massmediacynism som han målar upp i denna roman från 1964 framstår på många sätt som en träffsäker skildring av de makt- och massmediastrukturer vi har idag. Av hur härskare som Trump och Putin härskar. Hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta.

Romanens huvudperson - Nick - är ordförande i Tom Mix-anläggningen och avkrävs ännu tätare robotleveranser. När hans chefstekniker blir allvarligt sjuk bestämmer han sig för att ta sig upp till marknivån för att söka hjälp."

Och vad kan man egentligen ha att tillägga efter en sådan utförlig innehållsbeskrivning?

Manipulerande massmedia och "hur man erövrar och utökar makten genom att äga, ljuga och överrösta", är något som skildras på ett spännande sätt som kan översättas till dagsläget (inte bara förbehållet Trump och Putin, många i maktposition verkar ta lärdom och idka lightversioner). Egentligen är det inte alls konstigt att galna konspirationsteorier frodas och demokratin tar skada av den här typen av taktik, varken förr eller idag, oavsett hur den utövas under olika tider.

Har med denna hunnit läsa mig igenom hela sju romaner (och en novell) av den här amerikanska science fiction-författaren. Alla böcker har varit väldigt givande att läsa, och som tur är var det en produktiv författare, så ser fram emot att fortsätta läsa det som är kvar av översatta titlar. Idéerna och genialiteten bakom skildringarna är helt lysande, utförandet inte alltid lika lysande, ibland helgalet och lite väl snårigt, därav ibland mina låga betyg på böcker som ändå varit oerhört fängslande och intressanta. Hittills uppfattar jag Näst sista sanningen vara den allra bästa, för visst "förutspår" den alltså en hel del kring vår tids nuvarande förhållanden, finns en del skarpsynt att begrunda. Det är en bok att läsa noggrant för att hänga med i alla turer och förvecklingar. Så snabbläst är den inte, trots dess endast 227 sidor, men väl värd tiden den tar i anspråk. Handlingen fängslar och det går lätt att leva sig in i storyn (och ja, romanen är en variant av novellen Försvararna).

För mig var det en bok som blev svår att lägga ifrån sig och som inspirerade till tankar och insikter om vår tid, riktigt bra och spännande! Bör dessutom nämna att det även i denna nyutgåva (förlaget Bakhåll) av PKD-roman finns ett utmärkt lagom avvägt och utförligt efterord av John-Henri Holmberg. Intressant och kompletterande att ta del av, så hoppa inte över det.