Döden under ytan av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789178350957
I den här fjärde delen i bokserien om kirurgen Andreas får vi växelvis följa två parallellhandlingar vilka bjuder på både gåtfulla hemligheter och medryckande dramatik. Bra och riktigt spänningshöjande på alla sätt och vis, inga svårigheter att hålla koll på vem som är vem. De korta kapitlen, ofta med effektiva cliffhangers på sluten, bidrar till det härliga driv jag upplevde med denna thriller. Kan helt klart lämpa sig att sträckläsa.
Historien om tvillingarna var intresseväckande och klurig. Kunde inte ana i förväg hur det hela hängde ihop förrän upplösningen framemot slutet, precis som det skall vara! Vill för egen del bli överraskad på det sättet, och skall därför inte gå in så mycket mer på det.
Huvudberättelsen om Andreas och Stina bjuder på relationsförvecklingar i kombination med vardagsrealism. Där det inte direkt har något med huvudintrigen att göra brukar jag ofta finna sådant ointressant i samtida romaner, men konstigt nog inte i den här författarens böcker. Beror nog till stor del på den sympati jag känner för dessa huvudkaraktärer, detta par med barn från tidigare äktenskap och med ett gemensamt barn på väg. Man vill ju bara att det skall gå bra för dem, trots alla orosmoment som finns... inte minst Petra. Denna person ställde till bekymmer i föregående del i serien, och vad jag kan sakna även här är en resumé kring tidigare händelser där just Petra är inblandad, antingen i prolog eller invävt i texten i form av tillbakablickar. Då hade romanen lättare kunnat uppfattas som fristående.
De realistiska miljöbeskrivningarna och vardagsnära dialogerna - både i sjukhusmiljö och i övrigt - är nutidsorienterade och skickligt framställda, förhöjde bara läsupplevelsen ytterligare för mig.
Upplevde Döden under ytan som en riktigt bra, fängslande och snabbläst psykologisk spänningsroman (perfekta sommarläsningstipset dessutom!). Har på känn att det här blir en sådan bokserie jag inte vill släppa i första taget, och fram tills nu har jag nog bara reagerat liknande på en enda bokserie tidigare (Elizabeth Georges deckarserie om Barbara Havers och Thomas Lynley) ... vilket ju såklart bara det är ett strålande betyg! Förutom denna och föregående bok (Döden ingen ser) i serien måste jag såklart se till att läsa böckerna därförinnan också, inte minst för att få en bakgrundsbild av huvudkaraktären Andreas, vad han tidigare varit med om.
Till sist: Lägg författarnamnet Anne-Marie Schjetlein på minne. Är enligt mig värd en topplacering bland svenska nutida deckardrottningar, hanterar konsten att skriva medryckande psykologiska thrillers med glans. Avslutar med en förhoppning om att det inte skall dröja alltför länge innan det blir dags för nästa uppföljare i bokserien om Andreas. Såklart!
"Andreas och Stina väntar barn och allt borde vara frid och fröjd, men det är något som skaver. Andreas får inte den kontakt med Stina han förväntar sig och när hon plötsligt blir inlagd på sjukhus står han ensam med ansvaret för de fyra barnen. Vad är det Stina döljer och vad har Petra med det att göra?
Samtidigt kommer en svårt skadad yngling in till akuten i Halmstad efter en motorcykelolycka. Andreas känner igen den medvetslöse pojken och ringer de chockade föräldrarna. När pojken en tid senare, uttorkad och svårt medtagen, återkommer til akuten, anar Andreas att det är någonting som inte stämmer. Varför dyker han upp igen? Ett mörkt familjedrama rullas upp, där skuld och hemligheter länge dolts.
Anne-Marie Schjetlein flätar skickligt samman vardagens livspussel och nära familjerelationer med ond bråd död och mörka hemligheter i den fjärde boken i serien om kirurgen Andreas på sjukhuset i Halmstad. Det är en spänningsroman att både känna igen sig i och förfäras av."
I den här fjärde delen i bokserien om kirurgen Andreas får vi växelvis följa två parallellhandlingar vilka bjuder på både gåtfulla hemligheter och medryckande dramatik. Bra och riktigt spänningshöjande på alla sätt och vis, inga svårigheter att hålla koll på vem som är vem. De korta kapitlen, ofta med effektiva cliffhangers på sluten, bidrar till det härliga driv jag upplevde med denna thriller. Kan helt klart lämpa sig att sträckläsa.
Historien om tvillingarna var intresseväckande och klurig. Kunde inte ana i förväg hur det hela hängde ihop förrän upplösningen framemot slutet, precis som det skall vara! Vill för egen del bli överraskad på det sättet, och skall därför inte gå in så mycket mer på det.
Huvudberättelsen om Andreas och Stina bjuder på relationsförvecklingar i kombination med vardagsrealism. Där det inte direkt har något med huvudintrigen att göra brukar jag ofta finna sådant ointressant i samtida romaner, men konstigt nog inte i den här författarens böcker. Beror nog till stor del på den sympati jag känner för dessa huvudkaraktärer, detta par med barn från tidigare äktenskap och med ett gemensamt barn på väg. Man vill ju bara att det skall gå bra för dem, trots alla orosmoment som finns... inte minst Petra. Denna person ställde till bekymmer i föregående del i serien, och vad jag kan sakna även här är en resumé kring tidigare händelser där just Petra är inblandad, antingen i prolog eller invävt i texten i form av tillbakablickar. Då hade romanen lättare kunnat uppfattas som fristående.
De realistiska miljöbeskrivningarna och vardagsnära dialogerna - både i sjukhusmiljö och i övrigt - är nutidsorienterade och skickligt framställda, förhöjde bara läsupplevelsen ytterligare för mig.
Upplevde Döden under ytan som en riktigt bra, fängslande och snabbläst psykologisk spänningsroman (perfekta sommarläsningstipset dessutom!). Har på känn att det här blir en sådan bokserie jag inte vill släppa i första taget, och fram tills nu har jag nog bara reagerat liknande på en enda bokserie tidigare (Elizabeth Georges deckarserie om Barbara Havers och Thomas Lynley) ... vilket ju såklart bara det är ett strålande betyg! Förutom denna och föregående bok (Döden ingen ser) i serien måste jag såklart se till att läsa böckerna därförinnan också, inte minst för att få en bakgrundsbild av huvudkaraktären Andreas, vad han tidigare varit med om.
Till sist: Lägg författarnamnet Anne-Marie Schjetlein på minne. Är enligt mig värd en topplacering bland svenska nutida deckardrottningar, hanterar konsten att skriva medryckande psykologiska thrillers med glans. Avslutar med en förhoppning om att det inte skall dröja alltför länge innan det blir dags för nästa uppföljare i bokserien om Andreas. Såklart!
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!