Den nostalgiske tidsresenären syr ihop det sista dan före dopparedan och landar mjukt i det förflutnas väv. Hur viktigt är det inte att bevara gamla traditioner och sy ihop nuet med vad som en gång varit? Att inte glömma den värld som en gång fanns, tidigare generationer, liv och strävan, tro och hopp. Att föra vidare berättelserna från förr med stolthet. Inget skall få stoppa det, inte globalism, inte mångkultur, inte någonting... inte så länge rätten att tänka, tycka och uttrycka sig fritt existerar. Så ett frö, kanske gror det, kanske går det att odla frodigt med livskraft. Vi får se. Julen är en tid för eftertanke. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!