"Varför minns jag en speciell semesterresa?"
Därför att resan till Italien i augusti 1989 (med kompisar) var så varierad och den liksom glittrar i mitt minne. Då var i varje fall Italien ett fantastiskt land. Bodde på ett litet pensionat vid Lago di Garda och reste runt, Dolomiterna, Verona, Venedig... För mig som gillar historia är ju också Italien oerhört passande. Och god mat är ju heller inte fel. :)
"Varför köper jag fortfarande souvenirer om jag reser bort?"
Därför att jag - om jag fabulerar en fiktiv resa - nog precis som förut skulle vilja ha något minne av platsen jag besökt. Ett radband med träpärlor och metallkrucifix är t.ex. ett kärt minne som fortfarande hänger på min vägg från Madeira, Portugal... ännu ett europeiskt land som är inne i en turbulent period just nu. Vad har det blivit av vårt gamla Europa?
"Varför väljer jag gärna en storstad som resmål?"
Därför att det gjorde jag faktiskt inte alltid, det är inte det som är av betydelse. Visst gillade jag London förr (fast skulle inte vilja dit såsom det verkar ha blivit där), men storstad skulle nog fortfarande inte vara avgörande.
"Varför längtar jag inte speciellt till New York?"
Därför att det verkar vara en skrämmande stor stad. Men ibland tänker jag att det vore spännande att komma till USA (har aldrig varit där) och träffa släktingar (ättlingar till längre tillbaka emigrerade släktingar) som finns där och som jag aldrig träffat i verkliga livet. Men, men, nöjer mig med att bygga 4D-pussel av New York stället, blev precis färdigbyggt under de senaste dagarna med en jobbig förkylning:
Därför att jag alltså inte turistar överhuvudtaget längre. Bor på mitt drömställe och sommaren där är den sommar jag vill ha. Skog att promenera i, jord att odla i, ekar som åldras, står stadigt och tryggt, genom vår, sommar, höst och vinter, och så om igen.
Var vid Gardasjön för många år sen, bedövande vacker natur! Och god mat får man i Italien!
SvaraRaderaJo, man kommer nog till en punkt i livet när resornas tjusning avtar ...
Jag var i New York när vi reste runt i USA 1981, alltså jättelänge sen. Ändå tycktes mig staden skrämmande, inte bara för sin storlek, utan även för att det rörde sig väldigt många knarkare på gatorna, gick som zombies med tomma blickar rakt fram. Tyckte det var läskigt och var glad när vi efter ett par dagar reste vidare.
SvaraRadera