Det sista experimentet av Emma Ångström. Piratförlaget. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
"En rysare som kryper in under huden" (som det står där frampå omslaget)... det lät ju bra tyckte jag, hade dessutom tidigare av samma författare läst Mannen mellan väggarna. Gillade visserligen inte slutet i den rysaren, men gjorde det uppenbarligen inte heller i Det sista experimentet, även om mycket annat tilltalade mer dessförinnan.
Den paradisiska sommaridyllen i Sundborn, som nämns i presentationen ovan, var verkligen härligt stämningsfullt beskriven (fulländat med välvalda detaljer får man verkligen mysiga tillbakavibbar av sommarlov), men med ett krypande obehag under ytan som låter oss ana att något förfärligt kommer att ske. Det är sådär olycksbådande tryckande och avvaktande, som innan ett rejält åskväder en het sommardag. En ödesmättad atmosfär som varslar om att något hemskt kommer att ske, utan att det går att stoppa. Lägg därtill två ungdomar som skildras med all den nyfikenhet och experimentlusta som hör ungdomen till, där en av dem saknar spärrar och drivs av impulsivt högt risktagande, förbi allt förnuft och förstånd.
Fjortonåriga Dantes lite speciella farfar och Signe med sin böjelse för det ockulta, båda smälter så bra in i den där färgrika idyllen. Sextonåriga Freja, vars mormor varit god vän med Signe, skall tillsammans med Dante komma att tillbringa en del av sommaren hos det originella gamla paret. Flera komponenter blir tillgängliga och läggs samman. Kombinerat med Frejas personlighet skapas farliga tankar som leder till ett otäckt händelseförlopp.
Ska inte avslöja för mycket här nu, men det som sen sker var ju fullkomligt förfärligt, just den biten kunde naturligtvis inte bli annorlunda för då hade det blivit en helt annan historia. Däremot slutet på den andra sidohistorien i nutid, varför? Blev så besviken på något sätt. Något annat som sänkte den positiva helhetsupplevelsen var avsaknaden av lite mer övernaturligt, vilket man nästan förväntade sig skulle komma. Kanske var det en del av sensmoralen (om någon sådan nu är tänkt) att det aldrig kom, varken i dåtid eller nutid? Möjligen.
Rekommenderar romanen till alla som gillar spänning och skräck, de som lockas av att för en stund bli en aning uppskrämda mellan varven medelst en kuslig historia.
Sammanfattningsvis: Vill absolut läsa mer av Emma Ångström. Gärna rysare, eller kanske psykologiska thrillers? Gillar de speciella karaktärerna, det särpräglade språket (som passar så bra för rysare och thrillers där det otäcka/hotfulla liksom smyger sig in); gillar skildringen av miljön, stämningarna och den ungdomliga vetgiriga nyfikenheten inför det okända, som här tar sig otäckt maniska uttryck. Det är en lättläst och skickligt uppbyggd historia, i mitt tycke välskriven på ett spänningshöjande och fängslande sätt. Tyckte däremot inte alls om slutet, och att det övernaturliga inte fick ta större plats. Men man kan ju inte alltid få allt, såsom man vill ha det.
Ett smakprov ur boken kan man läsa nedan.
Andra bokbloggare om Det sista experimentet:
Läsa & Lyssna
"En ung kvinna vaknar inlåst i ett mörkt och kallt utrymme. Hon vet inte var hon är. Hon minns inte hur hon kommit dit. Det känns som om hon är levande begravd, som om hon vandrar omkring i en kista långt ner under marken. Någon verkar ha planer för henne, och undan för undan uppdagas den fruktansvärda sanningen.
Sommaren 1995 är den varmaste sommaren på decennier och fjortonårige Dante ska tillbringa lovet i pittoreska Sundborn hos sin excentriske farfar. Där finns också Signe som har en förkärlek för det ockulta och Dantes karismatiska barndomsvän Freja. Men sommaridyllen slås snart sönder och en ny värld öppnar sig när Freja drar in Dante i en virvelvind av svartkonst och okända krafter.
Det sista experimentet är en rysare om hemligheter, död och besatthet. Det är Emma Ångströms tredje skönlitterära bok och den andra som rör sig i spänningsgenren."
"En rysare som kryper in under huden" (som det står där frampå omslaget)... det lät ju bra tyckte jag, hade dessutom tidigare av samma författare läst Mannen mellan väggarna. Gillade visserligen inte slutet i den rysaren, men gjorde det uppenbarligen inte heller i Det sista experimentet, även om mycket annat tilltalade mer dessförinnan.
Den paradisiska sommaridyllen i Sundborn, som nämns i presentationen ovan, var verkligen härligt stämningsfullt beskriven (fulländat med välvalda detaljer får man verkligen mysiga tillbakavibbar av sommarlov), men med ett krypande obehag under ytan som låter oss ana att något förfärligt kommer att ske. Det är sådär olycksbådande tryckande och avvaktande, som innan ett rejält åskväder en het sommardag. En ödesmättad atmosfär som varslar om att något hemskt kommer att ske, utan att det går att stoppa. Lägg därtill två ungdomar som skildras med all den nyfikenhet och experimentlusta som hör ungdomen till, där en av dem saknar spärrar och drivs av impulsivt högt risktagande, förbi allt förnuft och förstånd.
Fjortonåriga Dantes lite speciella farfar och Signe med sin böjelse för det ockulta, båda smälter så bra in i den där färgrika idyllen. Sextonåriga Freja, vars mormor varit god vän med Signe, skall tillsammans med Dante komma att tillbringa en del av sommaren hos det originella gamla paret. Flera komponenter blir tillgängliga och läggs samman. Kombinerat med Frejas personlighet skapas farliga tankar som leder till ett otäckt händelseförlopp.
Ska inte avslöja för mycket här nu, men det som sen sker var ju fullkomligt förfärligt, just den biten kunde naturligtvis inte bli annorlunda för då hade det blivit en helt annan historia. Däremot slutet på den andra sidohistorien i nutid, varför? Blev så besviken på något sätt. Något annat som sänkte den positiva helhetsupplevelsen var avsaknaden av lite mer övernaturligt, vilket man nästan förväntade sig skulle komma. Kanske var det en del av sensmoralen (om någon sådan nu är tänkt) att det aldrig kom, varken i dåtid eller nutid? Möjligen.
Rekommenderar romanen till alla som gillar spänning och skräck, de som lockas av att för en stund bli en aning uppskrämda mellan varven medelst en kuslig historia.
Sammanfattningsvis: Vill absolut läsa mer av Emma Ångström. Gärna rysare, eller kanske psykologiska thrillers? Gillar de speciella karaktärerna, det särpräglade språket (som passar så bra för rysare och thrillers där det otäcka/hotfulla liksom smyger sig in); gillar skildringen av miljön, stämningarna och den ungdomliga vetgiriga nyfikenheten inför det okända, som här tar sig otäckt maniska uttryck. Det är en lättläst och skickligt uppbyggd historia, i mitt tycke välskriven på ett spänningshöjande och fängslande sätt. Tyckte däremot inte alls om slutet, och att det övernaturliga inte fick ta större plats. Men man kan ju inte alltid få allt, såsom man vill ha det.
Ett smakprov ur boken kan man läsa nedan.
Andra bokbloggare om Det sista experimentet:
Läsa & Lyssna
"Ett spindelnät lade sig över mitt ansikte och jag strök genast bort det med handen. Det kröp i hela kroppen och jag famlade över ansiktet och halsen för att känna efter om spindeln hade suttit i nätet. Jag ville lämna vinden genast, men insåg att Freja inte skulle tycka att det var en bra idé. Jag räknade långsamt till tio och fortsatte.
Luften stod stilla och var mycket kvav. Det luktade torrt och instängt. Ljuset från nedervåningen lyste upp området närmast stegen, men längre in på vinden försvann allt i mörker.
Det var ganska lågt i tak. Vi kunde stå upprätt i mitten av rummet men hukade oss för att ta oss längre in mot väggen. Frejas ljuskägla avslöjade en mängd lådor utspridda över hela golvet. Hon räckte mig ficklampan och bad mig hålla den medan hon öppnade den första kartongen. Jag tog den motvilligt och försökte hålla handen stadigt så att hon inte skulle se att den darrade."
Sid. 120; Det sista experimentet av Emma Ångström
Jag har läst henne bok Mannen mellan väggarna och är nyfiken på den här! Mannen mellan väggarna tyckte jag mycket om fram till slutet som jag blev lite besviken på.
SvaraRaderaDen här har jag sett lite här och var på sistone så jag är allt lite nyfiken!
SvaraRadera