"Tosh" av KG Johansson

Tosh av KG Johansson. Förlag: Affront förlag. Läste boken som recensionsexemplar (mjukband).

"Du kommer att se stjärnor falla och världen försvinna.

Människor blev människor - med sådant som abstrakt tänkande, konst, musik och teknologi som knivar och spjut - för ungefär 50 000 år sedan. Vår kända historia sträcker sig kanske 5000 år bakåt. Vilka högkulturer kan ha funnits innan dess?

Tosh och hans bror Kueso tillhör den högsta adeln. Deras liv är bekymmerslösa, uppe i världen som deras folk har skapat. Men även prinsar är människor och den som lever högt har långt att falla.

KG Johanssons nya roman utspelar sig i ett grönskande Sahara för många tusen år sedan. Det är storslaget och fantasieggande men samtidigt intimt och personligt av en av våra stora berättare."

Absolut svindlande storslaget! Att läsa denna historiska fantasy blev för mig en riktig höjdpunkt.

Tosh är en fantastisk roman, fantasifull och filosofisk med mättade stämningar, finstämt vackra och fasansfullt skrämmande. Det växlar mellan hopp och förtvivlan, förtröstan och uppgivenhet, alltifrån sprudlande lycka till avgrundsdjup sorg. Jag sögs in i denna mångbottnade historias gåtfullhet, kunde under pågående läsning inte släppa in något annat, och den lever vidare i tankarna långt efteråt. Det är en bok jag troligen kommer att läsa om, för kan garanterat då finna nya vinklingar och tankestoff som tidigare missats.
Historiens konstruktion och sättet som intrigen utvecklades på gjorde den till ett berättartekniskt mästerverk, en unik magisk läsupplevelse enligt mig.

Det är huvudkaraktären Tosh man får följa. Man möter inledningsvis pojken Tosh som växer upp tillhörande högsta adeln i ett strikt hierarkiskt samhälle inrättat i ett gigantiskt byggnadsverk med plattformar i olika nivåer, detta samhälle styrs av en drottning. Den övre plattformen tillhör en privilegierad adel, arbetarna längst ned är de som anskaffar födan, arbetar på marknivå och tar hand om avfallet, smutsjobbet. En sorts samverkan råder, trots att adeln inte befattar sig nämnvärt med situationen i de lägre nivåerna och där en loj förnöjsamhet tycks finnas bland arbetarna, arbetare vilka f.ö. inte riktigt tycks vara säkra på vilken uppgift adeln har att fylla. Såsom arbetaren Farih beskriver det: "Det är som bina i en kupa. En drottning, arbetare som skaffar mat, drönare som ... ja, vad dom nu gör: Men alla har sin uppgift." Blodträdens inverkan på människornas sinnen tycks skapa fred och samhörighet. Det här trädfolket fick mig att associera till ett världsbygge i Alan Lightmans bok Einsteins drömmar, en värld där höjd blivit status och där man med tiden glömt varför högre är bättre och tvärtom, de som lever på hög höjd håller sig borta från de låglänta områdena så långt det är möjligt.

Hursomhelst tar livet för Tosh en dramatisk vändning efter att hans bror blir oskyldigt anklagad och dömd till döden, brodern som utsetts till kommande drottninggemål, allt beroende på en ödesdiger träff mellan Tosh och prinsessan Malki (sagans Romeo och Julia kanske man på sätt och vis inledningsvis kan se det som). Drottningen Obiulla vill inte ha Tosh i broderns ställe och förvisar honom officiellt till marafiki-folket som gisslan i sju år. Därmed tar Tosh turbulenta liv sin början som yngling, vidare ett mellanspel som vandraren och i tredje delen som fiskaren. Det blir ett liv där han får möta skiftande folkslag med olika sociala och kulturella egenheter, samhällsskick och konflikter. Relationer inleds, etableras, överges (svek och förlust). Kuvade slavar gör blodigt uppror mot sina hårdföra herrar och de tidigare förtryckta blir med tiden förtryckare; hemska katastrofer inträffar (man fick tankar på bilder från verkligheten, allt från folkmorden i Rwanda till tsunamin i Indiska oceanen 2004, mardrömsframkallande bilder).
Hur Tosh kom till fiskarfolket, på det sätt han där sakta rehabiliterades åter till ett fungerande liv och fick tillbaka en del av sina minnen, allt genom Inakras kloka empatiska omsorg. Detta var en fin episod som gick rakt in i hjärtat.

Vill bara här flika in ett kort smakprov som delvis kan ge en förklaring till varför jag tycker språket i den här romanen är så enastående. Den kommer från slutet av delen "Mellanspel: Vandraren" (d.v.s. innan Tosh möter fiskarfolket). Där det nära slutet vidrör nästa existens startpunkt:

    Han var lycklig, utan att själv veta det.
    "Han" var inte en skelettmager och sårig man. Han var världen och världen var i honom. Hans fötter kunde röra sig så att havet kom till honom, men världen var inte intresserad av att förflytta sig. Världen godtog det den såg och ställde inga frågor. Det som hade varit Tosh hade nått sitt mål: han hade inga minnen, ingen strävan, och därför ingen saknad eller längtan. Elden hade slocknat i honom.
    Allt var.
    Inget var begripligt.
    Alla begrepp var borta.
    Solen värmde honom men han kände det inte.
    Mörkret dolde honom men han såg det inte.

I fjärde delen kommer mannen Tosh åter till sitt trädfolk på jakt efter sanningen och sitt stundande möte med drottningen Malki. Allt som är fördolt träder fram genom gåtor ur det förflutna och som även varslar om den ödesdigra nära framtid som väntar strax bakom hörnet. Denna storslagna historia får ett effektfullt dramatiskt avslut, otroligt passande.

Sammanfattning:

Alternativförhistoriska romanen Tosh får man ju klart inte missa, fantastik när den är som bäst! En episk historia med allt från lugnt skimrande stillhet till skräckfyllda dramatiska händelser. Invävt i handlingen skildras existentiella teman på ett snyggt sätt. Man får följa Tosh i hans möten och liv tillsammans med olika folkslag, deras styrkor och svagheter, samhällen på uppgång och fall. Var och en finner säkert liksom mig sina egna personligt färgade tolkningar och associationer, en del av tjusningen tycker jag. Allt byggs upp med ett språk som fylls med stämning mellan raderna på ett särpräglat sätt.


Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok
Science Fiction Bokhandeln: Häftad

Affront Förlag: Häftad / E-bok